Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 6 okt. 1928 - 1927 års kabel Sverige—Tyskland, av byrådirektör A. Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 OKT.
1928
ÅRGÅNG
58
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ELEKTROTEKNIK 10
Redaktör: JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: 1927 års kabel Sverige—Tyskland, av byrådirektör A. Holmgren. — Korsningsmetoder och
ljusbågs-säkerhet vid högspända kraftledningar av stamlinjetyp, av överingenjör Theodor Björgerd. — Fältstyrkemätningar från
Motala rundradiostation, av byråingenjör S. Lemoine. — P. H.-belysningen. — Föreningsmeddelanden.
1927 ÅRS KABEL SVERIGE—TYSKLAND.
Av byrådirektör A. HOLMGREN.
I en uppsats av författaren i Elektroteknik, mars 1920,
sid. 35, redogöres för tillkomsten och utvecklingen av
telefontrafiken Sverige—Tyskland intill år 1919, då den
första direkta kabeln utlades. Denna kabel, som
utgjorde en till tyska Reichspostministeriets förfogande
stående krarupkabel med pappersisolering, innehöll en enda
fyrskruv, vars dämpning mellan de båda
överdragsstationerna i Stralsund och Malmö var för 800 perioder c:a
2.0 neper. Kabeln landades på tyska sidan vid
Zarrentin och fortsattes därifrån med jordkabel till Stralsund,
16,7 km. På svenska sidan var landningspunkten
Kämpiiige bukt, varifrån ledningarna fortsatte såsom
luftledningar till Malmö, 27,2 km. De tre förbindelserna
— duplexförbindelsen utnyttjades även, ehuru
överhörningen var relativt stor — möjliggjorde nu telefontrafik
mellan stationerna Stockholm, Göteborg och Malmö å ena
sidan och de tyska stationerna Berlin, Hamburg och
Stralsund å andra sidan. Talöverföringen ansågs
tillfredsställande, dämpningen i förbindelsen Stockholm—
Berlin kunde hållas nere vid 1,4—1,8 neper alltefter
luftledningarnas tillstånd och balanseringsmöjlighet; det
lägre värdet förutsatte en förstärkning av minst 2,0
neper i Malmö, vilket ej alltid kunde hållas. Men
kabelns framkomstmöjligheter blevo snart otillräckliga
för det förefintliga trafikbehovet. Norges trafik med
Tyskland gick hittills, såsom tidigare Sveriges, över
Danmark. Ledningarnas kvalitet medgåvo ingen nämnvärd
utveckling av denna trafik. Mängden av omväxlande
land- och sjökabelsträckor tillät ingen väsentlig
förbättring av förbindelserna genom överdrag. Vägen över
Sverige direkt till Tyskland ansågs därför mera
utvecklingsbar.
För att bereda möjligheter för utveckling av såväl den
svenska som norska trafiken till Tyskland upptogs redan
år 1921 frågan om en ny direkt kabel mellan Sverige och
Tyskland. I enlighet med erfarenheter som den tyska
förvaltningen gjort med kablar i Ostpreussen bestämde
man sig nu för en blymantlad pappersisolerad
krarupkabel med 3 st. fyrskruvar. Dessutom inlades i samma
kabel 3 st. telegrafdubbelledningar, då dessa kunde
läggas såsom utfyllnad mellan telefonfyrskruvarna utan
nämnvärd ökning av kabeldiametern. Förberedelserna,
beställning och tillverkning skedde med sådan
skyndsamhet, att kabeln kunde utläggas redan i september
1921. Kabeln fick ungefär samma sträckning som 1919
års kabel (se fig. 1). Även båda landsträckorna utfördes
nu med kabel, varvid å sträckan Kämpinge—Malmö
kabeln utfördes med fyra telefonfyrskruvar för att bereda
plats även för ledningarna från 1919 års kabel. De
elektriska egenskaperna hos den nya kabeln voro i huvudsak
desamma som hos den äldre kabeln. Dämpningen på
sträckan Stralsund—Malmö var c:a 2,0 neper.
Dämpningens ökning med frekvensen var dock något mindre
hos den nya kabeln tack vare bättre järnmaterial, använt
i kraruplindningen. Utnyttjandet av duplexkretsen i
den gamla kabeln övergavs och ifrågakom ej heller
beträffande den nya kabelns fyrskruvar. Antalet
tillgängliga telefonförbindelser i de båda kablarna tillsammans
var således 8. Dessa disponerades på följande sätt:
1 ledn. Stockholm—Berlin, 1 ledn.
Stockholm—Hamburg, 1 ledn. Malmö—Berlin, 1 ledn. Malmö—Hamburg,
1 ledn. Malmö—Stralsund, 1 ledn. Göteborg—Berlin och
Hamburg med omkoppling varje halvtimme, 1 ledn. Oslo
— Berlin och Hamburg med omkoppling varje halvtimme.
Den 8:de ledningen
kom någon tid
senare till användning
för en andra
förbindelse Stockholm—
Berlin.
Under senare åren
har behovet av nya
ledningar åter gjort
sig gällande. Detta
gällde redan
förbindelserna med
Tyskland. Sedan
telefonteknikens utveckling
möjliggjort
utsträckningen av
telefone-ringsdistansen till
allt vidare områden,
uppkom frågan om
förbindelser även
med avlägsnare
platser utom Tyskland:
i första hand
London, Paris och
Amsterdam. För
realiserande av dessa
planer var det
nödvändigt att utöka
förbindelserna över Östersjön med en tredje kabel. Härvid måste
tagas hänsyn därtill, att ledningarna i de båda äldre
kablarna ej mer kunde anses i kvalitativt hänseende motsvara
den moderna teknikens krav på högvärdiga
telefonledningar, användbara för iordningställandet av ledningar
för de längsta förekommande telefoneringsdistanser.
Under det de befintliga kablarna voro anordnade för
2-tråds-drift, var det nödvändigt att utföra den nya kabeln för
4-trådsdrift. Därmed följde avsevärt ökade fordringar
på överhörningsfrihet mellan de olika talkretsarna. Vis-
1. Kartskiss över de svensk-tyska
kablarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
