Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 6 okt. 1928 - Korsningsmetoder och ljusbågssäkerhet vid högspända kraftledningar av stamlinjetyp, av överingenjör Theodor Björgerd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 okt. 1928
ELEKTROTEKNIK
179
Fig. 3. Mattglaslampans ljusfördelning-.
Fig. t. Lacklampans ljusfördelning.
Fig. 23.
Fig. 28.
Fig. 26.
skärmen spränges helt bort, den undre till hälften och
kapporna få svåra brännsår. Ljusbågen går däremot ej
in till metallkapporna mellan de båda isolatorerna.
Isola-torns mekaniska hållfasthet är dock oförändrad.
Strömstyrka c:a 300 amp. under 5,6 sek. Detta prov visar
även, huru olämpliga de små ljusbågshornen äro. Si
fig. 28 och 29.
Sammanfattning av provningsresultaten.
De genomförda ljusbågsproven hava givit flera
viktiga upplysningar beträffande effektljusbågarnas
förhållande vid överslag på hängisolatorer, av vilka de
viktigaste resultaten kunna sammanfattas i följande punkter.
l:o. Be strömförande linorna kunna effektivt skyddas
mot brännskador genom horn eller ringar vid nedre
isolatorn, av vilka de senare mycket äro att förorda. I intet
fall av de 26 st. proven har kopparlinan skadats.
2:o. Isolatorerna skyddas bäst mot skador från
ljusbågen genom att isolatorkedjan förses med en
ljusbågs-ring nedtill och en upptill. Det räcker ej att enbart
placera en skyddsring vid undre isolatorn, emedan den
översta isolatorn i kedjan i så fall kommer att skadas
av en eventuell ljusbåge.
3:o. De små ljusbågshornen äro absolut förkastliga,
enär de snarare driva in ljusbågen mot isolatorerna än
tvärt om. Langa ljusbågshorn äro bättre än korta, enär
bågen föres ut längre från isolatorerna, men de äro ej
så effektiva som ringar. Spetsar giva ljusbågar stark
näring och böra därför undvikas.
4:o. Ljusbågens form och placering är i hög grad
beroende av vindförhållandena. Ringarna äro därför
mycket lämpliga, emedan de tillåta en viss rörelsefrihet hos
ljusbågen, som kan röra sig längs ringarna utan att
beröra isolatorerna. Ljusbågarna kunna uttänja sig till
flera meters längd, särskilt i vertikal led om vindstilla
råder. Placering av de strömförande linorna över
varandra synes därför kunna medföra en viss risk av
kortslutning mellan faserna vid kraftiga ljusbågar.
5:o. Isolatorkedjor med liten delning, dvs. isolatorer
med korta pinnar och små kåpor, äro att föredraga
framför isolatorer med långa pinnar och stora kåpor, emedan
ljusbågen vid kedjorna med den längre delningen
betydligt lättare slår in på isolatorerna.
6:o. Vid jordade isolatorfästen och järnbeslag
förefinnes ingen risk att trästolpar skola utsättas för
avbrän-ning genom elektriska ljusbågar.
Tiden har icke medgivit att i detta sammanhang
studera de elektrodynamiska krafternas medverkan vid
ljusbågarnas utformning, vilket möjligen senare kan
särskilt behandlas.
Genom ovan beskrivna försök torde man väl få anse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
