- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Elektroteknik /
186

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 3 nov. 1928 - De nya elektromaskinnormerna, av J. K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

TEKNISK TIDSKRIFT

4 FeBR. 1928

Varvisolationen har under senare år ägnats större
uppmärksamhet. I de äldre svenska normernas anvisningar
finnes intagen en försöksformel för transformatorer,
efter förslag av prof. A. Lindström. De nya normerna
upptaga en sådan formel även för maskiner, av lydelsen

Eit = 300 + 0,3 E + 1,5 P voit

där E och P definieras som förut. Högsta provspänning
utgör dock

Eis = 300 -f E voit

Dessa formler giva skäliga värden.

Temperaturstegringen har underkastats en del nya
regulativ. Normala metoder äro användning av
termoelement eller termometrar samt motståndsmätning.
Termoelement må dock användas endast vid maskiner
över 5 000 kVA.

Med hänsyn till den tillåtliga temperaturstegringen
har antagits den ursprungligen amerikanska, senare mer
eller mindre internationellt accepterade indelningen av
isolationsmaterialen i A-. B- och C-klass. A-klassen
omfattar organiska material — bomull, papper, silke o. d.
— med värmebeständig impregnering, eller nedsänkta i
olja, ävensom emalj på tråd. B-klassen omfattar
preparat av glimmer eller asbest, med bindemedel, samt
C-klassen eldfasta material, såsom glimmer utan
bindemedel. porslin, vissa metalloxider etc. Oimpregnerade
organiska material — klass 0 — få icke användas.

De tillåtna temperaturstegringarna ansluta sig nära till
de internationella. För vanliga lindningar — alltså med
undantag för magnetspolar i ett lager, magnetlindningar
i rotorer av turbotyp samt ständigt kortslutna,
oisolerade lindningar — tillåtes för klass A och B resp. 65°
och 85° stegring vid mätning med termometer eller
termoelement samt 55° och 75° resp. vid
temperatur-bestämning med motståndsmätning. För klass C gälla
särskilda överenskommelser i varje fall. Banmotorer
hava erhållit speciella bestämmelser för kontinuerlig resp.
60 minuters drift. Stegringarna gälla under
förutsättning, att omgivningens temperatur ej är högre än 35° C.
För kylluft från det fria samt för cirkulerande kylluft
räknas 30°C som maximum, för kylvatten 25°C.

Kapitlet "Överström" innehåller en enda paragraf, som
föreskriver, att maskiner utan kommutator skola vara så
utförda, att de omedelbart efter värmeprov med
belastning enligt märkplåten skola tåla en överbelastning i
ström på 100 % under 1 min.

De allmänna bestämmelserna om verkningsgrad,
omfatta definitioner på olika slag av förluster jämte
uppgifter om vilka förluster skola medräknas vid
bestämmandet av verkningsgraden. Olika metoder för
verkningsgradsbestämning beskrivas. Hithörande text, här
väsentligt utvidgad, är i de nu gällande normerna införd
under de olika maskinslagens speciella bestämmelser.
Det bidrager emellertid utan tvivel till större reda att
sammanföra dem i ett inledningskapitel.

Bestämmelser för olika maskinslag, de gamla
normernas "speciella bestämmelser", innehålla ävenledes en
del nyheter.

För likströmsmaskiner angivas sålunda toleranser för
varvtal i överensstämmelse med IEC. För banmotorer
hava införts särskilda bestämmelser om
överbelastningsprov, förutom de tidigare för vanliga maskiner gällande,
som något modifierats. Bestämmelserna för
förlustmät-nina: hava reviderats. Toleranserna hava bestämts till

10 % av förlusterna vid den indirekta och 20 % vid den
direkta metoden. För spänningsändring vid frånslagning
av full last är toleransen 20 % (förut 3 % av spänningen,
vilket uttryckssätt är oegentligt).

Synkronmaskinernas speciella bestämmelser innehålla
bl. a. föreskrift om 75 % tillfällig överbelastning i
vridmoment, vilket härvid får beräknas efter formeln

Mm = .-*––––-M

ik ■ eos (p

där M är vridmomentet vid normal belastning och
effekt-faktor (eos cp), då magnetströmmen är i, och ik är
mag-netströmmen i kortslutning vid fullastström.

Paragraferna om förlusternas uppmätning hava
reviderats. För magnetströmmens bestämning har det gamla
diagrammet, fig. 3 i nu gällande normer, bibehållits.

Spänningsändringen vid frånslagning av full last,
angiven i procent av märkspänningen, beräknas med en
tolerans av ±20 %, och kortslutningsströmmen får
± 15 % tolerans (förut 10 %).

En ny paragraf har införts om momentan
kortslut-ningsström, definierad i överensstämmelse med ing.
Wen-nerbergs förslag i Elektroteknik 1926, sid. 97. Toleransen
är här ± 20 %.

För asynkronmotorer har föreslagits en tolerans för
eftersläpningen av 20 %.

Maximimomentet har som tidigare föreskrivits till minst
75 % över normalmomentet, med undantag för
dubbel-lindade och härmed jämförliga specialmotorer. Den
tidigare enkla formeln för maximimomentets beräkning
ur tomgångs- och kortslutningsström

M =

h — h
2 200

m E

där m är fastalet och E fasspänningen, har erhållit en
noggrannare utformning, enligt förslag av prof.
Lindström, sålunda:

niE E — Xj. I0

Mmax 2 000 rl + xk

fasvinkel vid kortsl.) samt rl

E sin æk ,
dar xk = - (<pk

1k

det sekundära motståndet.

Förlusterna bestämmas som vid övriga maskinslag med
10 % tolerans vid den indirekta och 20 % vid den
direkta metoden. Tillsatsförluster korrigeras som förut
med 1 % vid full och 1/2 % på verkningsgraden vid 1/3
last.

För effektfaktorn har toleransen ändrats till

■ eos

cp

i överensstämmelse med IEC. Metoderna för dess
bestämmande i huvudsak som förut.

Nya äro kapitlen "Enankaromformare" och
"Kommutatormotorer för växelström". Dessa äro emellertid
mycket korta. För enankareomformare specificeras förutom
märkplåten endast överbelastning och kommutering —
f. ö. samma bestämmelser som för likströmsmaskiner —
samt effektförluster. Detsamma gäller om
kommutator-motorerna. För dessa anbefalles den direkta eller
åter-arbetsmetoden vid verkningsgradsbestämning.

"Anvisningarna" äro i allt väsentligt
överensstämmande med de gamla, med de undantag, som betingats
av i det föregående angivna omgrupperingar.

J. K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928e/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free