Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 3 nov. 1928 - Starkströmskabelinstallationer i U. S. A., av civilingenjör Bror Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1928
E LEKTROTEKNIK
187
STARKSTRÖMSKABELINSTALLATIONER I U. S. A.
Av civilingenjör BROR HANSSON.
Det mest framträdande särdraget hos amerikanska
kabelnät är, att kablarna äro indragna i rör och
skarvarna förlagda i murade brunnar. Systemet giver
följande fördelar:
1) billiga, blanka, oarmerade blykablar kunna
användas;
2) felaktiga eller för små kablar kunna utbytas och
nya kablar installeras, hastigt och utan avsevärd trafik
-stockning;
en kortslutning någonstans i nätet strömmen i en fas
ökades, så skulle en mantelspänning kunna uppstå,
som ej blott vore livsfarlig, utan även kunde orsaka
gnistor och ljusbågar, som kunde bränna sönder manteln
eller medföra eldsvåda, pm man å andra sidan
förbinder de tre fasernas blymantlar med varandra, så utlöser
sig spänningen i en mantelström, som ökar förlusterna
för kraftöverföringen eller minskar belastningsförmågan
hos linjen.
24
Ifi
12
e
ö
i
a/
250 500 750
250 500 750
1.0
g««
0.4
0.2
/
/
TJ—r~
Fig. 2. Korsförbindning av blymantlarna till enledarekablar för
minskande av mantelströmmarna.
250 500 75C
Fig. la. Ib. 1 c.
a. Inducerad spänning i blymanteln hos 66 kV enfas
kabel för 100 amp. i ledaren, som funktion av avståndet
mellan ledarna, b. Förhållandet mantelström/ledareström
hos samma kabel som funktion av avståndet mellan
ledarna, då de olika fasernas blymantlar äro lörbundna med
varandra. c. Förhållandet mantelförlust/kopparförlust
för kabel enligt b.
3) allt skarvningsarbete kan utföras under pågående
trafik.
Anläggningssättet torde var framtvingat av de hastiga
förändringar, de amerikanska storstäderna undergå.
Vare sig rörledningarna äro byggda av cement-,
tegel-eller fiberrör är det otvivelaktigt, att kablarna ej fara
så väl av indragningen. Trots det, att man i en
blandning av magnesiumkarbonat och olja har funnit ett
mycket bra smörjmedel för minskning av friktionen mot
rörväggarna, tvingas man inskränka varje kabels längd till
maximalt ungefär 175 meter. Dessutom begränsa
rördiametern, den tillgängliga dragkraften samt
böjningsradierna vid kabelns inmatning i röret kabelns
ytterdiameter till ungefär 1 decimeter, vilket i sin tur gör,
att trefaskablar ej kunna förses med en isolering, som
motstår mer än 33 000 voit. Det har i själva verket i
ett otal fall, där man för denna spänning och grova
kopparareor sökt knappa in på isoleringen, efter några
månaders drift befunnits
vara nödvändigt att
reducera spänningen till
22 000 voit. Där
fördenskull stora effekter
skola transporteras så
lång väg, att spänning
över 33 000 voit är
fördelaktig, har man måst
tillgripa enfaskablar.
Sådana installationer
finnas upp till 132 000
voit och samtliga fungera oklanderligt.
I och med uppdelandet av treledarekabeln i tre
enkelledare uppstå emellertid nya svårigheter. Tack vare den
ömsesidiga induktansen mellan ledare och blymantel
induceras i den senare en spänning, som till sin storlek
är proportionell mot denna induktans och strömmen i
ledaren. Fig. 1 a angiver, att i blymantlarna till 66
kV:s enfaskablar, som ligga på ett inbördes avstånd från
varandra av 0,5 meter, induceras ungefär 17 voit per km
kabel för varje 100 ampères ström i ledarna. Om vid
Man erhåller approximativt:
•^bly ^ledare
där
R = blymantelns motstånd i ohm per km,
co = frekvensen X 2 jt,
M — den ömsesidiga induktansen i henry per km,
M = 0,46 ■ 10-3 • loiog -1’ :
+
B = avståndet mellan två kablar,
ß2 och Ä3 = inner- resp. ytterdiameter av blymanteln.
Fig. 1 c visar, att för den ovan nämnda kabeln
bly-mantelförlusterna äro ungefär 75 % av kopp ar
förlusterna.
Om emellertid de blyhylsor, som förena blymantlarna
vid skarvarna, förses med en isolering (t. e. av bakelit,
fig. 3, 3), och blymantlarna vid skarvarna korsförbindas
enligt fig. 2, så komma spänningsvektorerna att
upphäva varandra, eftersom summan av de spänningar, som
per längdenhet induceras i de tre faserna, är lika med
noll (under förutsättning av symmetrisk strömfördelning
och förläggning av kablarna). I Chicago belastas på
detta sätt "korsbandade" 66 KV-kablar med 20 % högre
effekt än kablar utan denna anordning. Svårigheter
©
Fig. 3. 66 kV-skarv. 1. Fabriksisoleringen. 2. Lindning av flätat kopparband. 3. Isolerande bakelithylsa. 4.
Mässingsrör. 5. Skarvhylsa. 6. Isolering av varnished-cambric-band. 7. Korrugerade presspanband. 8. Om
varnished-cambric-isoleringen gjordes med denna ytterdiameter, uppstode ingenstädes i skarven högre påkänningar än i själva kabeln.
uppstå emellertid ofta på grund av otätheter mellan
bakelitringen och mässingsröret (3 resp. 4 i fig. 3).
Skarvning.
På detta område förefinnes i Chicago och New York
en erfarenhet, som knappast torde vara för handen
annorstädes. Edisonbolaget i Chicago har sålunda allt
som allt i drift ungefär 30 000 skarvar, däribland ungefär
1 000 st. för 66 kV och 200 st. för 132 kV.
Tack vare omsorgsfullt val av material och goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
