Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 3 nov. 1928 - Transformatoroljans slamningsproblem, av ingenjör B. Anderson - Fjärde nordiska elektroteknikermötet i Helsingfors 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prisskillnaden mellan klass I och II även ur
oljekostnadssynpunkt är mera ekonomiskt.
För oljebrytare.
Klass I är den normala oljan för större brytare med
den normala arbetstemperaturen ej överstigande 70°.
Klass II är användbar i sådana brytare upp till 55°.
Klass III är användbar i smärre väl kylda oljebrytare
och oljekylda motstånd.
Klass IV är helt oanvändbar.
6. Undersökning över metod för ytbehandling av vid den
nya slamningsprovmetoden använda katalysatorer.
Av utrymmesskäl kommer endast en kort resumé att
givas över de olika undersökningarna.
Följande reduktionsmedel ha provats: metylalkohol,
etylalkohol och vätgas.
Vid försöken med reducering i alkohol ha
upphettningarna försiggått dels i öppen gaslåga, dels i särskilda
ugnar med gas- resp. spriteldning. Vid försöken med
vätgas ha upphettningarna skett i vätgasström i en elektrisk
rörugn. Avsvalningen har skett i vätgasatmosfär, vadan
ingen som helst oxidering härvid ägt rum.
Då ifrågavarande behandlingar ej endast avse
avlägsnandet av oxider — alltså en reducering — utan även
avlägsnandet av alla föroreningar, såsom
slamavsättningar o. d., vilket sker genom förbränning i de fall då
upphettningarna ske i låga, ha upphettningarna i
vätgasatmosfär måst föregås av betsning i saltsyra 1:2 under
1 min.
Vid vätgasreduceringen ha försök gjorts med
förbehandling en gång för alla genom betsning med
salpetersyra för erhållande av en viss ytförstoring.
Sammanfattning av erhållna resultat.
De olika reduktionsmedlen lämna mycket olika
resultat ifråga om ytbeskaffenhet och katalysverkan och detta
för metyl- och etylalkohol i trots av exakt lika
upphettning.
Om katalysverkan av koppar, reducerad med
etylalkohol betecknas med 100, så uppgår densamma vid
reducering med metylalkohol till 150—250, alltefter den
använda oljans typ och kvalitet samt enligt liknande
beräkningssätt till 40—70 vid reducering med vätgas,
föregången av betsning med salpetersyra i och för
ytförstoring samt till 25—50 utan dylik betsning.
Utförda mikroundersökningar visa, att denna olikhet i
katalysverkan sammanhänger med olikhet i
ytbeskaffenhet. Vid reducering med etylalkohol antar sålunda ytan
ett knottrigt utseende med relativt låga och mjukt
avrundade upphöjningar. Vid användning av
metylalkohol erhålles ävenledes ett knottrigt utseende, men med
höga spetsiga, tätt liggande upphöjningar, ledande till en
mycket betydande ytförstoring. Den vid
vätgasreducering jämte betsning med salpetersyra uppkommande
ytbeskaffenheten är typisk för betsad koppar med
fördjupningarna och upphöjningarna följande den ganska
grovkristalliniska strukturen, varför ytförstoringen härigenom
är ytterst ringa. Utan betsning är den vätgasreducerade
ytan fullständigt jämn.
Anmärkas bör, att etylalkohol av flera skäl antagits
såsom normalt reduktionsmedel samt att en cylinder, som
en gång reducerats med metylalkohol eller vätgas, ej
mera ger samma katalysverkan vid reducering med
etylalkohol. Däremot erhålles för en tjogtals ggr använd
och med enbart etylalkohol reducerad cylinder samma
katalysverkan som för en ny cylinder, under
förutsättning av på rätt sätt utförd reducering.
Beträffande upphettningssättet inverkar detta i lika
hög grad. Riklig lufttillförsel — eller vid normal sådan
— för lång upphettningstid eller för hög temperatur i
lågan leder sålunda till ökning i katalysverkan genom
det porösa ytskikt av koppar, som därvid uppkommer.
På likande sätt erhålles minskad katalysverkan vid för
låg temperatur i lågan eller för kort tid. Förutom
oxidskiktets tjocklek synes temperaturen vid reduceringen i
och för sig spela roll.
Såsom förut antytt, har därför konstruerats en speciell
ugn, vari upphettningen för reducering kan ske i
spritlåga under en viss på förhand fastställd tid. Brännarens
och framför allt ugnens konstruktion är nämligen sådan,
att, under förutsättning av att brännaren hålles ren, en
bestämd och jämnt fördelad temperatur konstant uppnås.
Lufttillträdet är starkt begränsat för att oxidation
under själva upphettningen skall undgås. Det för
föroreningarnas förbränning erforderliga syret erhålles vid
cylinderns snabba överflyttning till den inom räckhåll från
ugnen placerade alkoholbehållaren, då även en ytterst
tunn blåaktig oxidhinna uppkommer på den heta
cylindern.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
