Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 1 dec. 1928 - Övergångsfenomen vid plötsliga överbelastningar vid synkrona trefas-likströms-enankaromformare, av dr-ing. L. Dreyfus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FeBR. 1928
[-Hemmuterings-/-]
{+Hemmuterings-
/+} lindning
Hf
I Trefassidans Långsfält AW.(
Trefassidans Tvärfàlf M(i"}
1. Linlningarnas och amperevarvens fördelning: im, i, i’ positiv, i" negativ.
Irefas-flrmafurreaktion
A. Förutsättningar, beteckningar och konstanter.
Teorien förenklas genom några antaganden, vilka i det
följande nämnas och kritiseras. Att järnförlusterna och
friktionsförlusterna försummas innebär ej något nämnvärt
fel. Järnmättningen skulle kunna tagas med i
beräkningen, och så kommer även att ske i det citerade större
arbetet. Här kommer den emellertid för enkelhetens skull
att försummas, vilket medför, att alla koefficienter för
själv- och ömsesidig induktion kunna betraktas såsom
konstanta. Av större betydelse är, att de ohm’ska motstånden
i transformatorn, ankarlindningen samt fältkretsen och
dämpningsgallret försummas. Felet blir visserligen ej
nämnvärt i början, där strömändringarna ske så hastigt, att
motståndets spänningsfall förbliva små jämförda med de
induktiva spänningsfallen. Begagnas därför snabbverkande
strömbrytare, vilka begränsa strömstöten på likströmssidan
till Vioo eller 2/ioo sek., utöva de nämnda motstånden
åtminstone under denna tidsintervall intet inflytande på
övergångsfenomenet. Emellertid ter sig saken annorlunda vid
vanliga automatiska luftströmbrytare, vilka ha en
frånslag-ningstid av 0,1 till 0,2 sek., och även vid snabbautomater för
den tid, som följer efter frånslagningen. Här innebär
motståndens försummande bl. a. ett försummande av de
dämpande momenten, för vilkas skull dämpningsgallret blivit ett
till synes ofrånkomligt konstruktionselement.
Till slut omnämnes ytterligare ett antagande, som
endast begagnas för teoriens förenkling utan att det
inskränker dennas allmänna giltighet. Dämpningsgallret
er-sättes genom 2 slutna lindningar, av vilka den ena
"tvär-fältdämpningen" (index "q") är jämnt fördelad över pol-
bågen at och magnetiserar ett fält genom
polluckan. Den andra, "längsfältdämpningen",
ligger koaxiellt till fältlindningen och
sammanslås med denna till en enda strömkrets
(index "m"). Vi hava då kommit till ett
utförande enligt fig. 1, som hänför sig till
en omformare med 6 släpringar.
Likströms-lindningen och de 3 faslindningarna I, II,
III hava ritats såsom skilda lindningar,
medan i verkligheten naturligtvis endast en
enda ankarlindning förefinnes. Mittpunkten
för fas I (ström ii) låg för t sekunder sedan
i den neutrala zonen ocli har under tiden
förflyttats med x — vt. Fas II kommer 120 °,
fas III 240 ° efter fas I. Likströmsborstarna
stå i neutralläget; likströmslindning (ström
i) hjälppollindning och
kompounderingslind-ning (index k) äro seriekopplade.
Tvärfält-dämpningen (ström iq) liknar en kortsluten
kompensationslindning, längsfältdämpningen
inbegripes i magnetlindningen (ström im).
Tack vare polluckan är det magnetiska
motståndet för tvärfältet väsentligt större
än för längsfältet. För att på ett enkelt
sätt taga hänsyn därtill delas trefassidans
armaturreaktion efter de båda
axelriktningarna i 2 komposanter, "längsfält"- och
"tvär-fältamperevarven" (se fig. 1). Längsfältamperevarven
magnetisera ett fält genom huvudpolerna och äro lika stora
som amperevarven av en fas med strömmen
-1
jr . [ti
eos — x + i2 eos| —a; -
120’
j + H eos (^x - 240° j (1)
t \ t
Tvärfältsamperevarven alstra ett fält genom polluckan
och äro lika stora som amperevarven av en fas med
strömmen
. rt
sm — x -f
r
i2 sin I
JT
-X
t
- 120° + h sin
(^-240°) (2)
(r = poldelning). Endast fältens grundvåg alstrar en
växelströmsspänning av nätfrekvensen. I likströmskretsen
däremot induceras spänningar såväl av grundvågen som av
övertonerna. Av denna anledning äro
induktionskoefficien-terna i regel olika allteftersom de uttrycka spänningar på
trefas- eller likströmssidan. Att beräkna noggranna värden
för olika konstruktiva utföranden faller utom ramen för
detta arbete. Emellertid bli räkningarna lättare begripliga,
om man åtminstone för ett speciellt utförande kan jämföra
de olika induktionskoefficienternas storlek. Detta behov
tillgodoses genom en formelsamling (IV), som är beräknad
under följande antaganden:
1) Luftgapet under huvudpolerna konstant.
2) Samma förhållande mellan fält och amperevarv under
hela polbågen.
3) Fältet igenom polluckan försummas.
4) Läckning mellan fältkrets "m" och
kompounderings-lindning "k" försummas.
5) Transformatorns kortslutningsreaktans och den för-
Tabell I. Induktionskoefficienter för beräkning av spänningar, som uppstå pä grund av strömkretsarnas
självinduktion eller ömsesidiga induktion.
likström växelström fält och dämpning
längsfält tvärfält längsfält tvärfält längsfält | tvärfält
likström längsfält.................... tvärfält .................... L — LK-\- L2 LK=LK’+LKO L2 = L" -f Lg K N" Km Q
växelström längsfält.................... tvärfält .................... K N" L1=L’ + La L2 — L" + La M Q
fält och dämpn. längsfält.................... tvärfält .................... Km Q M Q Lm + Lm’+Lma Lq—Lq" + Lqa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
