Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•2
teknisk tidskrift
14 april 1928
Ovanstående värden äro inga analyser, men
emellertid mycket typiska genomsnittsvärden för respektive
skikt. -De överliggande lagrens konsistens är lösare än
caliehen och avskrapas som regel före sprängningen av
densamma.
Oficinan Maria Elena ligger på ett relativt nitratfattigt
område av pampan. Följande analyser äro hämtade från
s. k. "Box Pit sampling".
Hål nr 1: Chuca ........... 20 cm 0 % nitrat
Caliche .......... 145 „ 17,4 „ „
Salt cal.......... 40 „ 7,3 „ „
Salt + gravel .... 30 „ 0 „ ,,
235 cm
Hål nr 4: Chuca......................45 cm 0 % nitrat
Caliche ....................110 „ 9,7 „ „
Cemented
Gravel +
White caliche ________80 „ 13,6 „ ,,
Gravel ....................20 „ o’ „ „
255 cm
Hål nr 8: Chuca........... 25 cm 0 % nitrat
Caliche .......... 140 „ 17,2 „
Gravel .......... 40 „ 0 „
205 cm
Hål nr 55: Chuca ........... 50 cm 0 % nitrat
Costra........... 85 „ 13,6 „ „
Gravel ........... 70 „ 5,0 „ „
Caliche .......... 35 „ 15,7 „ „
Gravel .......... 25 „ 0 „ „
265 cm
Som regel ligger nitratet på pampans västliga sida.
Bergarten är väsentligen vulkanisk, men i det norra
Tarapaca finnes åtskilligt med kalksten och dolomit.
Pampans nuvarande yta utgöres av vulkanisk lera,
över vilken ligga lager av jord, sand och kantiga
por-fvrstycken från de högre liggande fjällen.
Bäddad i denna avlagring ligger den nitrathaltiga
jordblandningen.
Uppkomsten av dessa nitratavlagringar är inte helt
FT.
iVC-
[-Jern-plåt-]
{+Jern-
plåt+}
Träskaft
Sto/
!’/4 stå/
med korp och spett, utan den måste skjutas ut med
dynamit eller krut.
Mycket rik caliche är vit, men som regel är den gulbrun
eller röd till färgen. Den gula färgen tyder på jod, och
den röda beror antagligen på, att den är manganhaltig.
Caliche-lagrets tjocklek varierar mellan ett par tum till
5 fot, i medeltal mellan 1 till 3 fot. Specifika vikten är 2.
Det underliggande lagret, känt under namnet coba,
består av brunaktig, lös jord, blandad med grus och
sand. Coban innehåller mycket litet nitrat.
Under coban ligger den vulkaniska bergarten, som
går ned till olika djup.
Calichens brytning.
Den gamla metoden försiggick på följande sätt, se
fig. 4:
Ett 6"—8" hål sprängdes genom calichen ner i den
underliggande "coban". Man borrade endast för hand,
och hålet sprängdes upp med dynamit. Med en s. k.
’ chuchara" och en "barreta" utgrävdes i coban den s. k.
"tasan" eller grytan, som fylldes med ett primitivt
tillblandat "pampakrut".
Vid vissa tillfällen gjordes hålet så stort, att en pojke
kunde gå ner och fullända utgrävningen av tasan.
Krutet ifylldes och stampades fast med tillhjälp av
en "tonto". I mitten av laddningen anbringades 2
tänd-hattar nr 6 jämte 2 tändrör. Till fördämning
begagnades chuca-jord, som stampades fast helt upp till
jordskorpan.
Krutet förbrann så långsamt, att man sällan eller
aldrig hörde någon knall, men endast ett dovt mullrande,
när jordmassorna sprucko sönder. Krutet kunde
fortsätta att brinna i flera minuter efter antändningen, och
enorma gulbruna rökskyar rullade bort över pampan.
I ett sådant hål kunde anbringas upp till D/s ton krut.
De vanliga hålen på ungefär 2—3 m krävde ca. 50 kg
pampakrut; och förbrukningen var 1,43 kg pr ton caliche.
(Uppgifter från oficinan Coya Sur i maj månad 1927.)
De stora caliche-blocken blevo därefter styckade med
tillhjälp av dynamit, slägga och spett, "handpicked",
’ stockpiled", lastade i "sidetipping cars" (allt utfört för
hand) och transporterade till oficinan med
olje-loko-motiv.
Denna metod var kostbar, men lämnade en
lättbehand-lad caliche, som mycket väl lämpade sig för
utlaknings-processen.
Den nya brytningsmetoden vid Maria Elena tillgår på
följande sätt:
Runt ett bestämt område av nitrat-fältet lägges en
Fig. 4. Äldre metod för calichens brytning.
Fig. 5. Borrhälens placering i calichen vid nya brytningsmetoden.
klargjort. Möjligen är pampan en gammal havsbotten,
som haft en rik tångvegetation. Närvaron av jod skulle
ytterligare tala härför.
Chucan, det övre lagret, är lösare än calichen och är
som oftast mindre än en fot tjockt. Den innehåller litet
eller intet salpeter. Färgen är gulvit till brun.
Costran liknar chucan, men är något fastare, då den
som bindemedel innehåller nitrat (upp till 25 %).
Tjockleken varierar från ett par tum till 15 fot.
Calichen är relativt hård och seg. Den kan ej brytas
järnvägslinje. Inom området lägges sedan ut flera
parallella linjer, varefter brytningen börjar med ca. 10
m breda sektioner.
Det borras 2" vertikala hål i calichen med. maskin och
komprimerad luft. Hålens bottnar ligga växelvis i
calichen och i den underliggande coban och placeras i
sicksack med 4 fots mellanrum samt med ett djup av ca.
2—1/2 m, se fig. 5 och 6. I varje hål laddas en beräknad
krutvikt av ca. 0,6 lbs. (= ca. 270 gram) per ton caliche.
Krutet framställes efter nyaste metoder och är av ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
