Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•16
teknisk tidskrift
14 april 1928
I föreningens styrelse har avdelningen representerats
av bankdirektör Wiking Johnsson med direktör Bertil
Almgren såsom suppleant.
Medlemmar.
Under året hava följande nya medlemmar tillkommit:
civilingenjör John Ekelöf, bergsing. Gunnar Vinell,
civilingenjörerna B. Thorbjörnson, Gunnar Lindström, Gävle,
och Per Sigurd Håkansson, fil. lic. John Tandberg, disp.
Carl H. Tillman, fil. dr Ivar Högbom, ingenjör Sigurd
Stridsberg, civilingenjörerna Töre Sundberg, Bertil Rose,
Håkan Mellner, bergsingenjörerna Helmer Hedström, Rune
Billgren, Bernt Steffenburg, Erik von Wachenfeldt,
civilingenjörerna Alf. Billberg, Jan Delin, Georg Lundgren,
bruksdisponent Olof Hjorth, bergsingenjörerna Rutger
Wijkander, Ingemar Sahlin, Ernst Rothelius, civilingenjör
Rupert Danielsson, Falkenberg, och ingenjör Gustaf Fredrik
Svensson, Spännarhyttan.
Följande medlemmar hava under året med döden avgått:
överingenjör Axel Sundberg, yrkesinspektör Ragnar
Wieselgren, friherre C. J. Beck-Friis och bergsingenjör Yngve
Söderquist.
Avdelningens medlemsantal utgjorde vid årsskiftet 521 st.
Teknisk tidskrifts avdelning för kemi och bergsvetenskap.
’Såsom redaktörer hava under året fungerat docent Evert
Norlin för kemi och prof. Bror Markman för bergsvetenskap.
Stockholm den 31 december 1927.
Bertil Almgren.
Ordförande.
A. D. Ellgar.
Sekreterare
LITTERATUR
Bokanmälan.
Potash, A. Review, Estimate and Forecast. By J. W.
Turrentine, Ph. D. In Charge Potash Investigations, Bureau
of Soils, U. S. Department of Agriculture. John Wiley &
Sons, Inc., New York, 1926. 3 dollar. 188 sid., 14 X 23 cm.
Som bekant var Tyskland före kriget praktiskt taget
hela världens kalileverantör, över 95 % av allt salufört
kali härstammade nämligen från detta land, som äger
världens rikaste kalisaltförekomster, vilka kunna anses vara
praktiskt taget outtömliga. Så länge fred rådde, kunde även
handeln med kali försiggå ganska obehindrat, och de länder,
som använde det tyska kalit, offrade icke i större
utsträckning vare sig tankar eller guld på att söka utnyttja de
inhemska kalikällor, som till äventyrs kunde finnas. Genom
världskriget ställdes i ett tag en stor del av världen utanför
möjlighet att förse sig med det för livets uppehälle så
nödvändiga kalit, och en feberaktig verksamhet igångsattes i
olika länder för att avvärja den hotande kalihungersnöden.
Förenta staterna, vars behov av kali (K-20) före kriget
uppgick till omkring 200 000 ton, fann, att det endast kunde
producera en bråkdel av behovet inom egna landamären.
Genom ett forcerat arbete lyckades emellertid Förenta
staterna uppamma en nationell kaliindustri byggd på landets
naturliga förekomster och tillvaratagbara biprodukter, så
att produktionen år 1918—20 uppgick till ca. 50 000 ton K20
pr år, eller omkring 25 % av fredsbehovet.
I Turrentine’s intressanta och läsvärda bok, speciellt
läsvärd i länder utan lätt åtkomliga kalitillgångar, får man
en synnerligen god inblick i kaliproblemet i allmänhet samt
det aktningsvärda arbete, som speciellt i Amerika nedlagts
för att söka göra landet oberoende av importerat kali.
Bokens första 45 sidor upptagas av en överblick över de
utomamerikanska kalitillgångarna, Tysklands, Frankrikes,
Italiens, Polens m. fi. länders kaliindustrier samt innehåller
ett par kapitel om kalipriser, prispolitik och den ekonomiska
situationen i allmänhet på kaliområdet. Då som bekant
genom fredsfördraget kaliförekomsterna i Elsass övergingo
i fransk ägo, har därigenom Tysklands absoluta monopol
blivit brutet, men som ett intimt samarbete etablerats
emellan Tyskland och Frankrike på exportområdet, är
fredssituationen för Amerikas del i stort sett densamma som
före kriget, vilket även kommenteras av Turrentine.
I bokens senare del behandlas den amerikanska
kaliindustrien samt de olika inhemska kalikällorna på ett
förtjänstfullt sätt. Man får en god inblick uti huru kali
utvinnes ur tång (kelp), ur saltsjöar och helt intorkade sjöar
samt ur kaliförande bergarter såsom alunit, leucit, fältspat
m. fi.
Vidare behandlas utvinnande av kali som biprodukt vid
tillverkning av socker och sprit samt tillvaratagande av kali
ur masugnsgaser samt i samband med cementtillverkning.
Speciellt detta senare kapitel är av stort intresse för oss
svenskar, då kali ju även här i landet verkligen utvinnes
på detta sätt, om än i blygsam skala. Problemet torde
kunna anses praktiskt löst bl. a. genom svensken Jttngneks
värdefulla arbeten. (Det amerikanska arbetet omnämner
dock ej Jungner och hans arbeten.) Dessutom omtalas
sökandet efter underjordiska kalisaltförekomster i bl. a.
Texas, där man vid djupborrningar funnit kalihaltiga
saltlager.
Till slut beröres användningen av kalisalter i
koncentrerade konstgödselmedel samt göres en översikt av i Förenta
staterna årligen tillgängliga kalikvantiteter ur inhemska
källor. Den anförda tabellen visar, att ur masngnsgaser
skulle f. n. kunna tillvaratagas 83 700 ton kali, i samband
med cementtillverkning 85 000 ton, ur saltsjöar 40 000 ton
samt i samband med socker- och sprittillverkning 39 000 ton,
sammanlagt 247 700 ton kali eller Förenta staternas
nuva-varande årsbehov. Faktum är emellertid, att man f. n.
endast bearbetar två av de tillgängliga kalitillgångarna,
nämligen saltsjön Searles Lake och sockermelass. Vid
Searles Lake är produktionskapaciteten f. n. omkring 100
ton klorkalium pr dag, motsvarande en årlig kalitillverkning
av omkring 25 000 ton K2O, men produktionen lär
komma att ökas betydligt.
Turrentine’s bok rekommenderas till det bästa, speciellt
som motvikt och komplement till alla de arbeten, som
behandla den tyska kaliindustrien och som i allmänhet ej
få många ord över för andra länders kaliindustrier eller
kalitillgångar. B. Colbjörnsen.
Die Ostwald’sche Farbenlehre und ihr Nutzen für die
Textilindustrie, E. Ristenpakt, Theodor Martins
Textil-verlag, Leipzig 1926. 71 sidor, 14 färglagda planscher.
Pris 20 kr.
Förf. behandlar i första delen av arbetet grunderna för
den Ostwaldska färgläran. Han har gjort detta på ett
kortfattat och utmärkt överskådligt sätt.
I andra delen, som är ägnad den Ostwaldska färglärans
tillämpningar inom textilindustrien, redogör förf. först för
färganalys, dvs. mätning av de enl. Ostwald i en färg
ingående komponenterna svart, vitt och "Vollfarbe". Han
nämner något om den praktiska användningen av färganalys för
studium av blekningsgraden, glansen hos vävnader,
ljusäkthet, ett färgämnes anfärgningsförmåga, mätning av
tonförskjutningen med ökad anfärgning m. m.
En mera ingående beskrivning lämnar förf. beträffande
beräkning av färgämnesmängden och
färgämnessammansättningen för åstadkommande av en önskad färgton. I
detta sammanhang redogör författaren för begreppet
"meta-mera" färger, dvs. vid dagsljus lika färgers förändring vid
annan belysning, och möjligheten att på fibermaterialet
ut-färga ett neutralt grått — ett grått som även vid lampljus
bibehåller sin gråa färgton.
I ett bihang beskrivas de instrument som komma till
användning vid färgmätningar: Halbschattenfotometern,
Pola-risationsfärgmätaren, och det instrument som numera tycks
träda allt mera i förgrunden, nämligen Pulfrichs
"Stufen"-fotometer.
Det måste sägas, att läsningen av boken kan giva mycket
av intresse även för den icke direkt inom textilindustrien
arbetande kemisten. Boken kan med fördel användas som
en första litteratur för den, som vill sätta sig in i de
Ostwaldska arbetena, liksom den också kan giva en hel del
uppslag på andra områden än färgeritekniken.
K.-I. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
