Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
kemi
’19
en gummipropp, och genom skakning för hand eller i
lämplig skakmaskin suspenderas provet i vätskan.
Skivorna i ventilen böra vara väl infettade, hålrummet a
fyllt med vätska och tillslutet med skivan b.
Sedimentationsröret (C) med den omgivande manteln
(D), urtappningsventilen (G) och ett lod (fig. 1 och 2).
Sedimentationsröret fylles med vätska så att denna med
en uppåt konvex menisk befinner sig vid rörets övre
mynning.
Mätröret (fi) med
förskruv-ningen (fi), (fig. 2 och 4 a).
Mätröret, som är av glas,
är millimetergraderat, försett
med inslipad propp och når
till halva sin längd in i
sedimentationsröret, där dess
övre ände är koniskt
avslipad. Innan mätröret
fastskruvas vid
sedimentationsröret, fylles det med vätska.
Ett specialutförande av
mätröret (fig. 4 b) har
föreslagits och provats av
bergsingenjör E. Rothelius. På
en slidanordning sitta ett
antal mätrör fastsatta så, att
de genom slidens förskjutning
kunna ett efter ett vid lämpliga tider skjutas fram, så att
de komma i lodrät förlängning av den gemensamma
överdelen. I varje mätrör kan således uppsamlas en viss
önskad fraktion. Dess mängd kan då även bestämmas
genom uttagning och vägning.
Stativet (I) med luppen (H) (fig. 2). Stativet är försett
med ställskruvar för injustering av sedimentationsröret
i lodlinjen. Luppen är förskjutbar i alla riktningar så att
sedimentationsförloppet i mätröret noga kan iakttagas.
En kornstorleksbestämning med denna apparat tillgår
så, att blandningskammaren, som in i det sista väl
omskakats påskjutes på sedimentationsrörets övre del så,
Fig. 3.
röret, varigenom den övre gränsen för materialets
kornstorlek erhålles. Avläsningarna kunna försvåras, om
ojämnheter uppkomma i sedimentets yta, men dessa
avhjälpas lätt genom knackning på mätröret. Om
provet innehåller så finkornigt material, att detta
ej hinner sedimentera under den tid, som avsatts
för analysen, vilket oftast torde vara fallet, avbrytes
analysen genom att vätskan i sedimentationsröret
avtappas genom urtappningsventilen, varefter mängden
av det icke sedimenterade materialet bestämmes, t. e.
genom upptagning på filtrum med känd vikt, torkning
och vägning. Härvid underlättas filtreringen i hög grad,
om materialet först utflockas, vilket i regel sker enklast
genom tillsats av någon syra som ej märkbart angriper
materialet.
Den väsentligaste nya principen i denna
apparatkonstruktion är mätningen av sedimentets mängd genom
mätningen av dess volym. För sfäriska korn gäller
absolut proportionalitet mellan vikt och volym av ett
tätt packat sediment av likstora korn och denna
proportionalitet är oberoende av kornens storlek och gäller
även för ett sediment med kontinuerligt avtagande
kornstorlek. För material, vars korn avvika från den
sfäriska formen är denna proportionalitet approximativ men
med en för de allra flesta fall fullt tillräcklig
noggrannhet.
Uträkningen av analysresultatet tillgår sålunda. Enär
hela provet har praktiskt taget samma
sedimentations-höjd (som mätes från halva blandningskammaren till
mitten på mätrörets nederdel och är för den
standardiserade apparaten 143 cm), är kornstorleken homogen i
varje horisontalsnitt av sedimentet men kontinuerligt
varierande från de största kornen i sedimentets
bottenskikt till de finaste i sedimentets översta skikt, och en
avläsning av sedimentets höjd vid en viss tid angiver
alltså huru stor mängd av materialet, som har en
kornstorlek större än en viss gräns, och denna gräns är
bestämd enligt Stokes’ formel och beräknas ur denna. Om
de storheter i Stokes’ formel, som äro konstanta under
alla försök och under samma omständigheter med
samma material, sammanslås till en konstant (C), erhåller
formeln följande utseende:
C t = tiden i min.
r— r — radie i 0,ooi mm.
Då man använder Stokes’ formel, är det på grund av
viskositetens betydande temperaturkoefficient
nödvändigt att taga hänsyn till temperaturinflytandet. Enklast
sker detta, om Stokes’ formel omskrives under formen:
V 2 g v a—am \t
K
R
Fig. 4 a och b.
att kammaren mynnar i röret. Samtidigt härmed
observeras tiden eller igångsattes ett tidtagarur.
Avläsningarna å mätröret kunna nu företagas på två olika sätt,
antingen avläses tiden då sedimentet nått jämna skaldelar
(jämna procentintervall) eller också avläses sedimentets
höjd vid vissa bestämda tider (jämna
kornstorleksinter-vall). Vid jämförande analyser å liknande material
torde det senare sättet vara att föredraga. I varje fall
avläses tiden, då de första kornen nå bottnen i mät-
där H — den enskilda partikelns fallväg,
t—„ „ „ falltid.
Om man enligt civilingenjör G. Juter vid Statens
provningsanstalt uppritar värdet av R vid olika
temperaturer som funktion av a erhåller man kurvserier enligt
fig. 5 och 6, av vilka den förra gäller för destillerat vatten,
den senare för absolut alkohol. Diagrammen gälla
dessutom för den apparat, som ovan beskrivits. För
material med visst a och för viss temperatur finner man
motsvarande B-värde, som multiplicerat med K giver
konstanten C.
När C är uträknat för ett särskilt fall, erhålles värdet
på kornens radie (för korn, som icke äro sfäriska,
ekvivalentradie) för varje avläst tidsvärde lätt ur denna
förenklade formel. Enklast torde detta ske med hjälp
av ett diagram ocli en löpare, om å diagrammet tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
