Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
kemi
’29
höra alla andra färger. Det är rätt svårt att finna
lämpliga svenska uttryck för dessa beteckningar. Egentligen
har "bunt" i tyskt språkbruk samma betydelse som
"brokig" i svenskan. Med ’’bunt" liksom "brokig" menas
alltså i allmänhet en sammanställning av olika mer eller
mindre bjärta färger. Ostwald ger "bunt" en ny
betydelse och menar med "bunte Farben" sådana färger, som
sammanställda ge ett brokigt intryck, således alla icke
gråa färger. En sammanställning av gråa färger kan ju
icke kallas brokig. Jag tillåter mig att i fortsättningen
använda brokig med samma nya betydelse, som Ostwald
inlägger i "bunt". Hans "unbunte Farben" kallar jag
gråa färger, då ju "icke brokiga" förefaller något
tungrott och "obrokiga" låter osvenskt. Det synes mig vara
lika berättigat att välja dessa svenska ord, som de av
Kjellin föreslagna beteckningarna "karaktärsfärg" och
"neutralfärg".
Tänka vi oss fält av gråa färger ordnade i rad efter
deras ljushet, begränsas de åt det ena hållet av det
vitaste vitt, åt det andra hållet av det svartaste svart.
Det gäller nu att mellan dessa båda ytterligheter ordna
in från varandra skiljbara nyanser på så sätt att
intervallen dem emellan äro psykologiskt lika stora. För att få
gråskalan att uppfylla detta villkor tillämpar Ostwald den
Weber-Fechnerska lagen, som angiver sambandet mellan
retningens styrka och den därav framkallade
sinnesförnimmelsens intensitet vid retningen av ett sinnesorgan.
För måttliga retningar gäller, att förnimmelsens
intensitet växer i aritmetisk serie, när retningen (irritamentet)
växer i geometrisk serie.
Enligt Fechner kan lagen också återgivas genom
denna formel:
där F = förnimmelsens intensitet,
R = irritamentets storlek.
Integrerat ger detta F — K In R, eller med ord: för-
Fig. 1. Den Weber-Feclinerska lagen tillämpad på gråskalan.
ntmmelsen är proportionell mot retningens logaritm. I
denna form kallas lagen även Fechners psvkofysiska lag.
Irritamentet vid betraktandet av gråa färger är givetvis
vitinnehållet i dem. I fig. 1 är nyssnämnda lag bildlikt
framställd. Figurens högra del återger den gråskala,
som erhålles, då vitmängden ökas aritmetiskt. Den
vänstra gråskalan erhålles, då vitmängden ökas
geometriskt. I förra fallet tyckes övergången från vitt till grått
ske oproportionerligt långsamt och övergången från
grått till svart ske för tvärt. Däremot får man vid be-
traktandet av den vänstra gråskalan intryck av en jämn
övergång från vitt genom de olika nyanserna av grått
till svart. Denna gråskala är psykologiskt likavståndig.
För att kunna fastlägga de olika gråa nyanserna
siffermässigt, vilket ju är nödvändigt för åstadkommande av
en systematisering, sätter Ostwald absolut vitt lika med
100 och absolut svart lika med 0. De däremellan
befintliga färgerna äro då bestämda genom sin vithalt
uttryckt i % vitt. Den psykologiska likavståndigheten
och samtidigt en gradering, som motsvarar ögats
urskiljningsförmåga, erhålles nu genom att mellan log 100 = 2
och log 10 = 1 bilda en aritmetisk serie om 10 termer och
låta denna serie fortsätta nedåt. Nedanstående
uppställning visar sambandet mellan denna aritmetiska serie och
den häremot svarande geometriska serien av gråskalans
på så sätt fastlagda vithalter:
2 1,9 1,8 1,7 1,« 1,5 1,4 1,8 1,2 1,1
100 79 63 50 40 32 25 20 16 13
a b c d e f 9 h i k
1,0 0,9 0,8 0,7 0,G 0,5 0,i 0,3 0,2 0,1
10 7,9 6,3 5,0 4,o 3,2 2,5 2,o 1,6 1,3
l m n 0 V Q r s t U
0 -0,t osv.
l,o 0,8 0,6
v X y
Som synes inför Ostwald bokstavsbeteckningar för de
gråa färgerna börjande med a för 100 % vitt.
Emellertid är det mera praktiskt att låta
bokstavs-tecknen motsvara intervall och icke punkter på
gråskalan, och enligt denna nya princip betecknas alla vita
färger med vithalter varierande mellan 100 % och 79 %
med a, och för ögat också nästan vita färger mellan 79 %
och 63 % med b osv.
Den på så sätt erhållna gråskalan innehåller dock ett
för dess praktiska användning ofta nog onödigt stort
antal nyanser. Den vanligen använda gråskalan har 8
nyanser. En reproduktion av den gråskala, som
tillverkas av förlaget Unesma. Leipzig, enl. Ostwalds principer
återfinnes i fig. 2.1 Det är givet, att den 8-gradiga
grå-skalaus nyanser hålla den vithalt, som motsvarar
medelvärdet av den gråa färgens, som representeras av
bokstavstecknen ifråga.
Man kan nu fråga sig, om en färg hållande 100 % vitt
och å andra sidan ett absolut svart kunna realiseras. I
själva verket motsvarar t. e. fällt bariumsulfat så när
som på någon tiondels procent absolut vitt och användes
även av Ostwald som standard för 100 % vitt. Absolut
svart är egentligen endast "hålrumssvart", men för
a ° e ff i l n p r t
8$ 56 36 2Z J4 fa S.& 3.o 2.z. U
Fig. 2. Ostwalds gråskala.
praktiska ändamål kan borstad svart sammet eller ännu
bättre en skiva av svart glas användas. I senare fallet
är vithalten endast några hundradels procent.
Emellertid hålla de vita färger, som man i allmänhet
har att göra med. sällan mer än c:a 85 % vitt, såsom
t. e. ett gott skrivpapper, en blekt bomullsväv eller en
vit målarfärg. Som synes är det av denna anledning
1 Vid reproduktionen har gråskalan lagts på en streckad
bakgrund för att bättre framhäva de olika nyanserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
