- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Kemi /
31

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

kemi

’31

följa den genom punkten och parallellt mot sidan ST
gående linjen fram till sidan VS erhålles svarthalten.

Låt oss antaga, att vi för en viss färg fått l för vitt
och e för svart så blir färgens sammansättning 9 % vitt.
64 % svart och 100 — 73 = 27 % tonfärg.

Vid en praktisk tillämpning av denna
triangelframställning är det naturligtvis omöjligt, att låta de olika

Fig. 5. Färgtonlik triangel baserad på den 8-gradiga
gråskalan.

färgnyanserna övergå kontinuerligt i varandra. Man
måste uppdela triangeln i från varandra skilda fält och
utgår då från den 8-gradiga gråskalan. Detta kan t. e.
ske på det sätt som fig. 5 visar.

Den i de brokiga färgerna ingående tonfärgen kan nu

Fig. 6. Den 100-delade färgcirkeln.

1. Två mitt emot varandra på cirkeln befintliga
färger skola vara komplementfärger ("Gegenfarben"), dvs.
likvärdigt blandade giva grått.

2. Två andra färger vilka som helst skola likvärdigt
blandade giva en blandningsfärg, som befinner sig mitt
emellan dessa på färgcirkeln.

Emellertid är det för praktisk användning onödigt med
ett så stort antal färgtoner. Den numera vanligen
använda färgskalan har endast 24 färgtoner, som Ostwald
indelar i 8 huvudfärger, var och en om tre färgtoner, på
så sätt att nr 1 i detta system motsvarar färgton nr 00
i den 100-gradiga färgcirkeln. (Se fig. 6 och 7.) Han
kallar dessa grundfärger gult, orange ("Kress"), rött, violett
("Veil"), utramarinblått ("Ublau"), isblått ("Eisblau"),
sjögrönt ("Seegrün"), lövgrönt ("Laubgrün"). Sådana
uttryck som "isblått" eller "lövgrönt" giva inte någon
bestämd uppfattning av färgtonen ifråga, med mindre
man har sett den Ostwaldska färgcirkeln. Därför vore
det lämpligare att använda sådana uttryck, som
t. e. blågrönt eller grönblått, blårött eller rödblått osv.
för att giva den i Ostwalds färglära icke invigde en
riktig föreställning om de mellan de fyra gamla
huvudfärgerna liggande nyanserna. Den, som praktiskt tillägnat
sig Ostwalds färglära, vet ändå vilken färgton, som
motsvarar ett visst färgnummer.

Varje ren tonfärg har alltså sitt nummer och de svart
och vitt innehållande brokiga färgerna vari samma
tonfärg ingår, äro förut systematiskt ordnade och
symboliserade genom bokstäver för vithalten och svarthalten. Vi
kunna således entydigt bestämma en färg genom tre
symboler — färgtecknet. För att taga ett par exempel, så
är 7 ea en ljusröd färg, innehållande 36 % vitt, 11 %
svart och 100 — 47 = 53 % tonfärg av färgnumret 7,
dvs. ett klart rött; 5 ne är ett ljust rödbrunt bestående av
6 % vitt, 64 % svart och 30 % tonfärg nr 5 (gulröd).

Fig. 7. Den 24 delade färgcirkeln.

ha helt olika färgton, gul, orange, röd osv. Det gäller
att skapa ordning även bland det oändliga antalet
färgtoner eller, som jag hellre skulle vilja säga: tonfärger.
Härvidlag stöder sig Ostwald på den av Hering angivna
färgcirkeln, baserad på de fyra huvudfärgerna gult, rött,
blått och grönt. Ostwald indelar denna cirkel i 100
grader, vilket ungefär motsvarar ögats urskiljningsförmåga,
varvid han sätter det klaraste gult till 100 eller, vilket
är detsamma, 0. Dessa 100 färger fastlägger han nu
enligt följande två principer:

Vill man nu ordna in alla färger i ett geometriskt
system, måste detta bli tredimensionalt, eftersom ju
varje färg utgöres av tre komponenter. Detta’system är
Ostwalds färgkrojjp ("Farbenkörper"). Den utgöres av
en dubbelkon, vars axel är gråskalan, med vitt placerat
upptill och svart nedtill. Den för båda konerna
gemensamma bottencirkeln är färgtoncirkeln upptagande alla
fulltonerna. På den övre könens yta återfinnas alla
ljus-klara färger och på den undres alla mörkklara färger.

Fig. 8 framställer färgkroppen baserad på den 8-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928k/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free