Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•34
teknisk tidskrift
14 april 1928
oxidation står byretten upptill i förbindelse med
förråds-flaskans gasrum.
Genom denna anordning förblir lösningen tämligen
hållbar med långsam förändring av titern, som avtager
ungefär 0,5 % under loppet av en vecka.
N/10. Jodlösning
beredes på vanligt sätt genom upplösning av 12—13 gr.
jod i en lösning av 20 gr. jodkalium i ungefär 25 gr.
destillerat vatten, varefter filtreras och utspädes till en
liter.
Stärkelselösning
erhåller man enklast genom att lösa en liten kvantitet av
handelns vattenlösliga stärkelse i varmt vatten.
Bestämning av tennklorurlösningens titer.
Då som sagt tennklorurlösning tillföljd av sin lätta
oxiderbarhet ej är titerbeständig måste man tid efter
annan ställa densamma på urtitern, N.
kaliumbikromat-lösning, för att erhålla rätt konstant. Detta tillgår så.
att man medelst pipett avmäter 25 cc.
kaliumbikromat-losning och låter denna nedrinna i en Erlenmeyerkolv,
rymmande 200 cc. Härefter tillsättes så mycket
tennklorurlösning att överskott finnes, vilket synes på
färg-omslaget från gulrött till grönt. Överskottet återtitreras
med jodlösning varefter reduktionsfaktorn för
tenn-klorurlösningen beräknas, sedan man genom titrering
fastställt förhållandet mellan tennklorur- och
jodlösningarnas konstanter.
Kvävebestämningens utförande.
Emedan det erfordras 6 atomer väte för att reducera
en nitrogrupp till amingrupp i enlighet med reak. I, är
vikten av det kväve, som ekvivalent motsvarar 1 cc.
X. tennklorurlösning — e^lOOÖ^ °’002335 §’r- Sålunda
erhålles en nitroförenings ekvivalentvikt, om man
dividerar dess molekylarvikt med 6 gånger det antal
nitro-grupper, som ingå i molekylen.
För att enklast erhålla den mängd tennklorurlösning,
som erfordras för att reducera en viss mängd av en
nitroförening, beräknar man med kännedom om
föreningens teoretiska kvävehalt den vikt kväve, som ingår
i nitroföreningen, och dividerar denna vikt med 0,002335
gr. Härvid erhålles det antal cc. N. tennklorurlösning,
som erfordras för reduktionen ifråga. Man tillsätter ett
mindre överskott för att vid återtitreringen ej onödigtvis
förbruka för stora mängder jodlösning.
Yid analysens utförande inväges ungefär 20/i0oo dels
gramekvivalenter av nitroföreningen, som nedföres i en
Kjeldahlskolv, rymmande 100 cc. Härefter får i
densamma nedrinna motsvarande mängd tennklorurlösning
eller 20 cc av normalstyrka, Sålunda av t. e. trinitroto-
227 2 • 20
luol ^——’ ‡qqq = 0,2524 gr, som reduceras med 20 cc.
N tennklorurlösning. Kolven förses med återflödskylare
samt bringas innehållet i långsam kokning. Mellan lågan
och kolven anbringas en asbestskiva, försedd med ett
hål av 25 mm:s diameter på sådant sätt, att kolven fyller
hålet i asbestskivan. Denna anbringas för att undvika
överhettning och destruktion av på kolvens innervägg
ovanför vätskeytan häftande nitroprodukt. Man låter
lösningen koka omkring 20 minuter, då nitroföreningen
går i lösning som klorvätesyrad amin, varvid lösningen
vanligen antar en ljusgul till mörkbrun färg. Härefter
avkyles kolven med innehåll hastigt i kallt vatten, litet
stärkelselösning tillsättes samt återtitreras med
jodlösning, varefter man beräknar det antal cc N
tennklorurlösning, som förbrukats vid reduktionen. Detta antal
multiplicerat med 0,002335 gr ger den vikt kväve, som
ingår i den invägda nitroföreningen bundet som
nitrogrupp, varefter kvävehalten beräknas i procent.
Detta är analysens gång i allmänhet vid fasta eller
flytande nitroföreningar med hög kokpunkt. Emellertid
förelåg svårighet att bestämma kvävet i de lättflyktiga
nitrokolvätena dvs. sådana som äro flyktiga med
vattenånga, såsom nitrobensol, nitrotoluol ävensom nitroxylol,
emedan under reduktionsprocessen dessa mononitrerade
kolväten efter kondensation i återflödskylaren delvis
kvarstannade i densamma även efter långvarig kokning,
och erhölls för låga värden på kvävehalten.
Genom att först överföra de mononitrerade kolvätena
i nitrosulfonsyror undvikes denna olägenhet på grund av
nämnda föreningars stora beständighet vid den
temperatur det här är fråga om, och erhållas goda resultat vid
reduktionen.
Man sulfonerar det invägda nitrokolvätet direkt i
reduktionskolven med oleum på kokande vattenbad
omkring 1/2 timme, och har en oleumtillsats av 3—4 gr
visat sig vara tillfyllest. Efter sulfoneringen avkyles
kolven med innehåll, varefter under fortsatt kylning och
om skakning tillsättes några droppar vatten. Detta är
Nitroförening Kemisk sammansätta. Erhållen kvävehalt i % Medelvärde av erhållen kvävehalt i % Teoretisk kvävehalt i % % av teoretisk kvävehalt A n m.
Ortonitrotoluol ........ ch, • c6 h4 • N02 10,12 10,u 10,22 98,9 Sulfonering
10,io
Nitrobensol ............ c6h5.no2 11,34 11,32 11,38 99,5 Sulfonering
11,29
Paranitroanilin ........ nh2 • c6 h4 ■ no2 10,08 10,10 10,14 99,6
10,11
Dinitrobensol ............ cg h4 ■ (N02)2 16,52 16,55 16,67 99,3
16,57
Trinitrotoluol ............ ch3 • c6 h2 - (N02)3 18,32 18,33 18,50 99,i Smpt. 80 81°c
18,33
i Trinitrotoluol ............ ch3 . c6 h2 • (N02)3 18,10 18,12 18,50 97,9 Smpt. 74 76°c
18,13
Pikrinsyra ................ oh • c6 h2 • (N02)3 18.17 18,16 18,34 99,o
18,15
Trinitrobensol ........ c6 h3 • (N02)3 19,42 19,41 19,71 98,5
19,40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
