Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
KEMI 7
Redaktör: EVERT NORLIN
INNEHÅLL: En ny metod att bestämma svavel i svartkrut, av ingenjör Valter Öhman. — Några intryck från
amerikansk kolningsindustri under en resa i U. S. A. vintern och våren 1927, av civilingenjör K. N. Cederquist. — Litteratur.
EN NY METOD ATT BESTÄMMA SVAVEL I SVARTKRUT.
Av ingenjör VALTER ÖHMAN.
För bestämning av svavel i svartkrut användas två
principiellt olika metoder: extraktionsmetoden och
oxidationsmetoden. I vårt land är den förstnämnda den
vanligaste. Som extraktionsmedel använder man
kol-svavla, koltetraklorid eller anilin. Kolsvavla torde vara
det mest använda lösningsmedlet. 100 gr kolsvavla
löser 46 gr svavel vid en temperatur av 22 grader C. Enligt
Kast extraherar man krutet direkt i en Soxhletsapparat,
men detta är numera ett mindre använt förfaringssätt.
I stället brukar man först extrahera salpetern med vatten
och därefter svavlet ur den torkade återstoden även i en
Soxhletsapparat. För att få en uppfattning av hur fort
och fullständigt svavlet extraheras med den senare
metoden, som sedan många år tillbaka använts på Gyttorp,
ha vi extraherat i 3, 5 och 7 timmar. Invägningen av
krutet var 5 gr. Yi funno, enligt dessa tre extraheringar,
att krutet skulle innehålla respektive 9,68, 9,93 och
10,03 % svavel. Av dessa värden ser det ut, som skulle
vi praktiskt taget ha fullständig extraktion efter 7
timmar. Enligt vår nya metod innehöll krutet i fråga
nämligen 10,22 % svavel.
E scales1 anmärker mot extraktionsmetoden med
kolsvavla, att den ej kan användas, om det i krutet
ingående svavlet består av svavelblomma, emedan denna
innehåller ända till 35 % amorft svavel, som är olösligt i
kolsvavla. Detta förhållande reducerar ju metodens
användbarhet i betydlig grad. Då dessutom kolsvavlan på
grund av sin lättantändlighet och vidriga lukt ej är
omtyckt vid laboratoriearbeten, torde detta vara skäl
nog att söka få fram en bättre metod.
Av oxidationsmetoder finnas två olika typer: 1.
oxidation med kungsvatten eller någon annan oxiderande
vätska såsom vätesuperoxid, saltsyra med tillsats av
kaliumklorat etc. 2. oxidation i smälta. Yid oxidation i
smälta kan man förfara på olika sätt. Enligt
Gay-Lussac2 blandar man 5 gr finpulvriserat krut med 5 gr
kaliumnitrat och 30 gr natriumklorat. Blandningen
upphettas i platinadegel tills den blivit vit, upplöses efter
avsvalning i destillerat vatten och surgöres med några
droppar saltsyra. Svavelsyran fälles sedan med
barium-kloridlösning på vanligt sätt. En olägenhet med
uppslutningsmetoderna i degel är, att man ej kan undvika att i
lösningen införa en stor mängd natrium resp.
kaliumsalter, som förorena fällningen. Ur analytisk synpunkt
riktigare är typ 1. av de ovan nämnda
oxidationsmetoderna. Dock förefalla dessa metoder för besvärliga och
tidsödande, för att kunna vara lämpliga vid ett
driftslaboratorium.
1 Dr. Richard Escales: Die Explosivstoffe, erster Heft, 1914,
s. 390.
2 Lunge Behl : Chemisch Technische Untersuchung-smetoden,
3„ 1911, s. 117.
Vid utarbetandet av en lämpligare metod hava vi sökt
förena tillförlitlighet med snabbhet i analysens utförande.
Några analytiker hava använt sig av
kalorimeterbomben för svavelbestämningar, bland annat fil. dr Bertil
Groth, Kemiska kontrollbyrån a.-b., Stockholm, som
meddelat oss, att han utfört ett stort antal
svavelbestämningar med kalorimeterbomb på organiska
svavelföreningar med känd svavelhalt. Hans analyser ha visat
en mycket god överensstämmelse med de beräknade
värdena. Vi tänkte oss möjligheten att bränna det
salpeter-extraherade krutet i kalorimeterbomb och titrera den
bildade svavelsyran. Vid våra första försök, varvid vi
använde oss av en invändigt emaljerad kalorimeterbomb av
Berthelot Malers typ, erhöllo vi mycket för låga
värden beroende därpå, att svavelsyran utlöste en del av
emaljen. Det var först genom att använda oss av en
kalorimeterbomb av rostfritt stål,1 som det lyckades oss
att erhålla säkra titreringsvärden. Visserligen angripes
även i detta fall bomben något litet, men genom val av
lämplig indikator kan man även titrera den vid järnet
bundna svavelsyran. Detta är så mycket mera av vikt,
då krutet understundom kan innehålla mindre mängder
järn. Som indikator är fenoftalein synnerligen lämplig.
Analysen utföres på följande sätt: 0,5 gr krut inväges
och kokas med c:a 50 ccm destillerat vatten för
utlösning av salpetern. De olösliga beståndsdelarna överföras
på ett 7 cm filter och tvättas med kokhett vatten. Filtret
utbredes sedan på ett urglas som ställes över ett
kokande vattenbad. Provet torkar på detta sätt mycket
hastigt (c:a 10 min.). Filtret hopvikes sedan försiktigt,
om-bindes med en sytråd och nedlägges i kvartsdegeln i
kalorimeterbomben. I denna tillsättes 10 ccm destillerat
vatten, och syrgas inpressas till 30 kg. tryck. Denna
operation måste företagas mycket försiktigt, så att ej
vatten stänkes upp på filtret och föranleder ofullständig
förbränning. Efter förbränningen får bomben svalna
under 5—10 min. För att kontrollera att svavlet full-,
ständigt oxiderats till svavelsyra ledas
förbränningsgaserna genom vätesuperoxidlösning (10 ccm 3 %-ig
perhydrol tillsatt till 50 ccm destillerat vatten). Bomben
urtvättas sedan med kokhett vatten. Denna operation
måste företagas med stor omsorg, och man bör ej
underlåta att spola genom ventilerna. Det i en 300 ccm
Erlemneyerkolv överförda tvättvattnet kokas under
några minuter för bortdrivning av kolsyran, avkyles och
titreras med 0,1 n. NaOH med användning av
fenolftalein som indikator. Man titrerar till bestående
rödfärg-ning. Kontrollösningen med vätesuperoxid uppkokas
likaså och titreras. Denna titrering bör med 0,2 ccm ej
i Kalorimeterbomb av rostfritt stål, Berthelot Malers typ,
föres av Rudolf Grave, Stockholm.
14 JULI
1928
ÅRGÅNG
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
