Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX AUG.
1928
ÅRGÅNG
58
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
KEMI 8
Redaktör: EVERT NORL1ISI
INNEHÅLL: Om bestämning av stärkelse i spannmål och kvarnprodukter, av fil. dr C. von Schéele och ingenjör
G. Svensson. — Några intryck från amerikansk kolningsindustri under en resa i U. S. A. vintern och våren 1927, av
civilingenjör K. N. Cederquist.
OM BESTÄMNING AV STÄRKELSE I SPANNMÅL OCH
KVARNPRODUKTER.
A.v fil. dr C. VON SCHÉELE och ingenjör G. SVENSSON.
Av de i den kemiska facklitteraturen beskrivna
metoderna för bestämning av stärkelse i spannmål och
kvarnprodukter torde för närvarande ej finnas någon,
om vilken man med full säkerhet kan göra gällande, att
densamma besitter en tillfredsställande noggrannhet.
Söker man efter orsaken härtill, skall man finna, att
denna ligger däri, att man ej tagit tillbörlig hänsyn till
de kolhydrater, som åtfölja stärkelsen och med denna
hava i såväl kemiskt som optiskt avseende gemensamma
egenskaper. Utom av rörsocker beledsagas stärkelsen
ständigt av en grupp substanser, vilka man med ett
gemensamt namn plägar beteckna med namnet
hemi-cellulosa, och vilka, såsom Pringsheim1 framhållit,
kunna anses i viss mån fylla luckan mellan stärkelse
och cellulosa. Om såsom Pringsheim likaledes
framhåller, cellulosan kan liknas vid bjälklaget i
växtbygg-naden, kan man likna hemicellulosan vid lera, varmed
bjälkarna sammanfogas. Hemicellulosan består antingen
av hexosaner, vilka kunna hydrolyseras till hexoser,
eller pentosaner, vilka vid hydrolys giva pentoser,
varjämte sannolikt kombinationer av båda dessa typer
finnas. Av dessa hemicellulosasubstanser äro
pentosa-nerna av särskilt intresse på grund av sin rikliga
förekomst i de växtdelar, där stärkelse finnes avlagrad.
Hemicellulosan visar i allmänhet vida mindre
motståndskraft gent emot kemiska agentier än cellulosan.
Vid inverkan av ferment, såsom diastas och även vid
behandling med vatten, gå sålunda pentosaner i
lösning. I syror lösas pentosanerna i allmänhet med
lätthet och hydrolyseras vid fortsatt inverkan härav till
pentoser.
Det är påtagligt, att varje metod, som avser att giva
ett tillförlitligt värde på stärkelsehalten, måste inriktas
på att eliminera de felkällor, som härröra från såväl
rörsockret som hemicellulosan. Som ovan framhållits,
har detta ej tillfullo beaktats vid de nu använda
metoderna för stärkelsens bestämning. En kort översikt
över dessa torde här vara av intresse, så mycket mera
som den kemiska litteraturen upptager en mångfald
stärkelsebestämningsmetoder, av vilka dock en avsevärd
del äro utan praktiskt intresse.
Kemiska metoder.
A.) Märckers diastasmetod.2
Stärkelse överföres med diastas i maltos och dextrin,
vilka därefter med saltsyra hydrolyseras till dextros, som
bestämmes med Fehlings lösning. Stärkelsehalten
1 Hans Pringsheim: "Die Polysaccharide", 1923.
2 M. Märcker: "Handbuch der Spiritusfabrikation" (7 uppl.),
Berlin 1898, sid. 111.
erhålles av mängden dextros, multiplicerad med
faktorn 0,9.
B. Högtrycksmetoden enl. Reinke.1
Provet upphettas med vatten efter tillsats av mjölksyra
i autoklav vid 3,5 atm. tryck, varefter hydrolyseras med
saltsyra. Stärkelsen bestämmes på samma sätt som vid
föregående metod.
C) Inversionsmetoden.
Denna utföres enligt Lintner2 på följande sätt: 3 gr
av provet försättes med 200 kbcm vatten och 16 kbcm
saltsyra av spec. vikt 1,125 (= 25 % HCl) och kokas
med återflödskylare under 3 timmar. Lösningen
neutraliseras med natronlut samt utspädes efter avkylning till
250 eller 300 kbcm. I 25 kbcm av lösningen bestämmes
totala reduktionsvärdet, varjämte samtidigt 200 kbcm
användes till bestämning av pentosanhalten. Det efter
avdrag av pentosernas reducerade förmåga erhållna
dextrosvärdet omräknas till stärkelse med tillhjälp av
faktorn 0,9.
Polarimetriska metoder.
A) Metod enl Ewers.3
5 gr finmalen substans omskakas med 25 kbcm
saltsyra, spec. vikt 1,124, i en kolv, som vid -f- 20°C rymmer
100 metriska kubikcentimeter, till en likformig massa,
varefter ytterligare 25 kbcm av samma syra tillsättes för
nedspolning av i kolvhalsen kvarsittande substans.
Kolven hålles efter upprepad omskakning noggrant 15
minuter i ett livligt kokande vattenbad, under fortsatt
omskakning under de första 3 minuterna. Efter slutad
upphettning i vattenbad fylles kolven med kallt vatten till
90 kbcm och avkyles till + 20°C samt försättes för
utfällande av äggviteämnena med 0,5 till 10 à 15 kbcm av
en 4 %-ig lösning av fosforvolframsyra. Härefter fylles
kolven till märket och filtreras. Filtratet polariseras i
200 mm rör. Spec. vridningsförmågan för sädesslagens
stärkelse har av Ewers angivits till i medeltal -f- 183,0°
och för potatisstärkelse + 195,4°.
Om: C = stärkelsehalten i det använda provet,
a = den avlästa vridningsvinkeln,
[a]20 = stärkelsens spec. vridning
D
och l = polarisationsrörets längd i decimeter,
1 Se O. Saare : "Die Fabrikation der Kartoffelstärke, Berlin
1897, sid. 491.
2 Se J. König : "Untersuchung von Nahrungs-, Genussmitteln
und Gebrauchsgegenständen", Berlin 1910, sid. 141.
3 Zeitschrift f. öffentliche Chem. 14, 8, 150 (1908), 15, 8 (1909).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
