Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
kemi
’59
Då det gäller att bedöma huruvida en
undersökningsmetod lämpar sig för det praktiska livets krav, bör
givetvis jämte noggrannheten frågan om det bekväma
utförandet tagas i betraktande. Beträffande de ovan angivna
kemiska metoderna för bestämning av stärkelse är att
märka, att de ej ur någon av här ovan angivna
synpunkter kunna anses tillfredsställande. De på grund
av närvaron av andra kolhydrat än stärkelse beroende
felkällorna bliva nämligen särskilt vid klierna högst
betydande och även om fullt tillförlitliga korrektioner
härför skulle kunna införas, bliva metoderna härigenom
så omständliga, att de för det praktiska livet bliva
oanvändbara. Helt annorlunda förhålla sig de
polari-metriska metoderna. Dels på grund av pentosanernas
resp. pentosernas i jämförelse med stärkelsen låga spec.
vridning och dels på den grund, att i den polariserade
stärkelselösningen enl. Ewers samtidigt såväl
vänstervridande pentosaner som högervridande pentoser finnas
närvarande, bliva de optiska felkällorna väsentligt
mindre än de kemiska, vartill kommer att, såsom nedan
skall visas, dessa felkällor äro i det närmaste konstanta
även vid tämligen avsevärda växlingar i pentosanhalten.
Då vid spannmål och förmalningsprodukter därav
pentosanhalten i varje särskilt fall endast är underkastad
mindre variationer, kunna felkällorna med tämligen stor
säkerhet en gång för alla bestämmas för de olika fallen,
vilket givetvis i hög grad underlättar undersökningens
utförande. Härtill kommer slutligen att den
polari-metriska bestämningen av stärkelse även i övrigt är
vida enklare och bekvämare än den kemiska. Liksom
inan vid bestämning av socker för länge sedan
övergivit den kemiska metoden och övergått till den
bekvämare och likväl lika noggranna
polarisationsmetoden, bör av samma skäl bestämningen av stärkelse
utföras polarimetriskt.
Av de ovan angivna polarimetriska metoderna synes
Ewers metod avgjort böra föredragas framför
Lintner-Schwarcz’s. Såsom av undertecknad tidigare
framhållits,1 ger den förra metoden ett raskt filtrerande, fullt
blankt filtrat, som med hög grad av skärpa kan
polariseras, vilket ej är fallet med den senare metoden.
Härtill kommer, att då den Ewerska metoden medger
användning av större substansmängd, noggrannheten även
på grund härav blir större vid denna metod.
Utom den Ewerska metoden har i det följande använts
även en annan polarisationsmetod, vilken är grundad på
det förhållandet, att stärkelse av olika slag (även om
väteionkoncentrationen hos densamma är underkastad
en viss växling) ger efter behandling med diastas under
i övrigt likartade förhållanden och därpå följande
polarisation av den diastasbehandlade lösningen en
konstant specifik vridning. På grund av den ringa optiska
inverkan, som åstadkommes av de vid
diastasbehand-lingen lösta pentosanerna blir den härifrån härrörande
felkällan (pentosanernas vänstervridning) ej större än
att densamma kan försummas. Även denna metod
erbjuder följaktligen, som längre fram närmare skall
beröras, på grund härav en avsevärd fördel framför de
rent kemiska metoderna, varför densamma även
föreslagits att komma till användning vid bestämning av
stärkelse vid de statsunderstödda kemiska stationerna.
Om sålunda för den praktiska analysverksamheten de
polarimetriska metoderna för stärkelsens bestämning
avgjort böra föredragas framför de kemiska, är det
givetvis av vikt att vid sidan av de förra äga tillgång till
en metod, som, även om den är omständigare, är fullt
i C. von Schéele och G. Svensson: "Jämförande
undersökningar rörande maltkornets extrakt- och stärkelsehalt." Svenska
bryggareföreningens månadsblad 1927, häfte 2.
tillförlitlig och användbar som standardmetod. Som
sådan har av såväl König, Greifenhagen och Scholl1
som Hals och Heggenhougen2 använts inversionsmetoden
enl. Lintner. Av de av dem utförda undersökningarna
framgår emellertid, att stärkelse ej enligt denna metod
kan överföras kvantitativt i dextros. König och hans
lärjungar hava sålunda av den på grund av differens3
funna stärkelsehalten i 19 prov av renad stärkelse med
tillhjälp av inversionsmetoden återfunnit i medeltal
endast 96,9 % stärkelse, medan Hals och Heggenhougen
erhållit 98,1 %. König och hans lärjungar äro emellertid
av den uppfattningen, att det genom inversion funna
värdet på stärkelsehalten är riktigare än det på grund
av differensen beräknade, enär det i varje stärkelse
finnas "andra kvävefria ämnen", vilka man ej lyckats
bestämma, Stärkelsens spec. vridning har av dem
beräknats på grund såväl av differensen som av
inversionen, medan Hals och Heggenhougen betrakta det
genom differens erhållna stärkelsevärdet såsom
grundläggande och härur beräkna spec. vridningen. Yid
omräkning av den genom inversion funna dextrosmängden
till stärkelse hava Hals och Heggenhougen i stället för
den teoretiska faktorn 0,9 använt den på grund av de av
dem gjorda undersökningarna beräknade empiriska
faktorn 0,948.
Beträffande den här ifrågavarande skillnaden mellan
det genom differens och enligt inversionsmetoden funna
stärkelsevärdet bör emellertid framhållas, att densamma
ingalunda såsom König och hans lärjungar göra
gällande, är beroende på närvaron av andra kvävefria ämnen
än stärkelse. I själva verket visades redan av Wohl,4
att vid stärkelsens hydrolys med syror reaktionen
stärkelse dextros
(C6H10O5) n-* n (C6H1206)
ingalunda är enhetlig, utan att jämte den på grund av
syrans inverkan beroende nedbrytningen av
stärkelsemolekylen även ett återuppbyggande äger rum,
varigenom av redan bildad dextros återbildas högmolekylära,
dextrinartade produkter, vilka vid fortsatt inverkan av
syror med svårighet eller endast delvis hydrolyseras.
Att så är förhållandet har även bekräftats av Allihn5
samt Rolfe och Defren,6 vilka senare underkastat de
vid stärkelsens hydrolysering uppkomna produkterna
såväl optiskt som med hänsyn till deras reducerande
förmåga en ingående undersökning. Det framgår
sålunda av dessa undersökningar, att vid hydrolys av
stärkelse med syror den mot stärkelsen svarande
teoretiskt beräknade dextrosmängden ej kan erhållas.7 Vid
av undertecknad utförda undersökningar har detta
ävenledes bekräftats. Det framgår sålunda av dessa, att den
s. k. Lintners inversionsmetod även om densamma vid
ren stärkelse ger ett tämligen konstant förhållande
mellan stärkelse och bildade dextros, den likväl vid andra
stärkelsehaltiga produkter, särskilt vid klierna ej giver
tillförlitligt värde på stärkelsehalten, detta otvivelaktigt
beroende på att vid behandlingen med saltsyra av
skal-haltiga produkter reducerade sockerarter bildas.
En vida tillförlitligare metod för stärkelsebestämning
1 Loc. cit. sid. 202.
2 Loc. cit. sid. 402.
3 Dvs. 100 — (vatten + protein + fett + pentosaner + aska) =
stärkelse.
4 Ber. 1890, sid. 2084.
5 Journ. prakt. Chemie 22, 87.
6 Journal Americ. Soc. 1896, 859.
’ I. B. von Lippmann: "Die Chemie der Zuckerarten", sid.
247—249 och H. Wichelhaus "Der Stärkezucker", sid. 57 o. f,
finnas utförliga sammanställningar över hithörande
undersökningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
