Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•60
teknisk tidskrift
14 april 1928
föreligger emellertid i den av Ling, Nanji och Harper1
utarbetade metoden, vilken sedermera bekräftats av
Lüers och Wieninger.2 Denna metod är grundad på det
förhållandet, att vid behandling av stärkelseklister med
korndiastas av stärkelsens beståndsdelar amylos och
amylopektin endast den förra överföres i maltos, medan
den senare ej påverkas. Förhållandet amylos :
amylopektin synes i någon mån variera i olika slag av
stärkelse, men utgör tillnärmelsevis 2 :1. För varje slag
av stärkelse är emellertid förhållandet vattenfri
stärkelse : maltos konstant. Är sålunda detta förhållande
under vissa betingelser bestämt exempelvis för
korn-stärkelse, kan man på grund härav med bibehållande
av samma betingelser bestämma stärkelsehalten i korn
och produkter därav. Om nämligen M’ utgör den
erhållna maltosmängden, beräknad på 100 delar vattenfri
kornstärkelse, och M utgör den vid diastasbehandling
av förklistrat finmalet korn erhållna maltosmängden,
beräknad på 100 delar vattenfri substans, erhålles procent-
, , . 100 • M
halten stärkelse i provet =—
M
Ling, Nanji och Harper hava gått tillväga på följande
sätt:
5 gr finmalen substans (vete, korn etc.) extraheras i
Soxhles apparat 3—4 timmar med 50 %-ig alkohol, varvid
rörsocker och en del äggviteämnen avlägsnas.
Återstoden förklistras på vanligt sätt och avkyles till 50°G
och försättes med 15 cc nyberett kornextrakt jämte
några droppar toluol. Kornextraktet har framställts
genom extraktion av 100 gr finmalet korn med 250 cc
vatten vid vanlig temperatur. Blandningen inställes i
termostat 12 timmar vid 50°C under ständig omröring
under de 2 första timmarna. Härefter uppkokas
blandningen, avkyles och utspädes till 500 cc. Av lösningen
försättes 50 cc med 20 cc n/10 jodlösning och därpå
ined 30 cc n/10 natronlut i flaska med glaspropp.
Blandningen får stå i tio minuter, vilken tid ej får
överskridas. Lösningen surgöres därefter, och överskott av
jod titreras med n/20 tiosulfatlösning. Den i
försock-ringsvätskan befintliga aB-hexaamylosen användes i
stället för stärkelse som indikator. 1 cc n/20 jodlösning
motsvarar 0,0085 gr maltos.
Den av Ling, Nanji och Harper beskrivna metoden
har modifierats och väsentligt förbättrats av Lüers och
Wieninger.3 Såsom av dessa senare framhållas,
fortskrider maltosbildningen om maltdiastas användes,
längre än fallet är vid korndiastas. Medan vid
användning av korndiastas maltosbildningen avstannar vid
omkring 67 %, erhåller man med maltdiastas omkring 75
% maltos. Avstannandet är beroende på uppkomsten
av resistenta dextriner, vilka härstamma från
amylopek-tinet. Pringsheim4 och hans medarbetare hava
emellertid genom att försätta diastasen med en aktivator i form
av jästextrakt lyckats åstadkomma praktiskt taget
fullständig försockring och sålunda ur ren stärkelse erhållit
den teoretiska mängden maltos, 106 %.
Lüers och Wieninger hava kombinerat Ling, Nanji och
Harpers metod med Pringsheims och därvid i de förras
1 A. Ling, D. Nanji och W. Harper : "über die Bestimmung
der Stärke in Gerste und Wiezen", Wochenschrift füi Brauerei
1924, nr 39, sid. 206.
2 H. Liüers och F. Wieninger : "über die Bestimmung der
Stärke in der Gerste." Zeitschrift f. d. gesamte Brauwesen, juni
1925.
3 Loc. Cit.
4 Biochem. Zeitschrift 142, 175, 148, 336 (1924).
metod infört den synnerligen viktiga förbättringen, att
diastasbehandlingen vid den rena stärkelsen och det
prov vari stärkelsehalten blivit bestämd (skrotat korn)
utförts vid i båda fallen samma väteionkoncentration.
Försöken utfördes av dem vid maltamylasens optimala
väteionkoncentration pH = 5, för vilket ändamål per
100 cc lösning tillsattes en buffertlösning av 1,5 cc n/2
natriumacetat + 0,96 cc n/2 ättiksyra (pH — 5). Genom
användande av denna buffertlösning jämte ett
jästkomplement erhölls vid ren kornstärkelse ett maltosutbyte
av 94,58 %, medan under samma betingelser i skrotat
korn erhölls 51,16 % maltos. Lüers och Wieninger hava
med ledning härav beräknat stärkelsehalten per
torrsubstans i det använda kornprovet till 59,83 %, medan
vid polarisation enl. Lintner-Schwarcz erhölls 63,93 %.
Såsom av dem framhålles, ligger otvivelaktigt
anledningen till den funna differensen däri, att vid den enl.
Lintner-Schwarcz föreskrivna behandlingen med konc.
svavelsyra andra optiskt aktiva kolhydrat, såsom socker,
pentosaner, gummi och hemicellulosa, gå i lösning och
vid den därpå följande behandlingen med
fosforvolfram-syra ej utfällas.
Använda undersökningsmetoder.
I det följande har nedan angivna
undersökningsmetoder använts.
1) Bestämning av stärkelse genom differens (100-/fett
-4- protein -†- aska -j- vatten -f- pentosaner/).
Bestämningen har utförts enl. gällande instruktion för
de statsunderstödda kem. stationerna, med undantag för
vattenhalten, som bestämts efter torkning vid 120°C
under 6 timmar.
2) Diastasbehandling enl. Märcker.1
Denna har ägt rum enl. Märckers föreskrifter.
Maltos-mängden har bestämts jodometriskt enl. Kolthoff.2 Vid
denna bestämning bör observeras, att den mängd n/10
J. som bör tillsättas, skall vara minst dubbelt så stor
som den teoretiskt beräknade, samt att mängden n/10
KOH bör vara cirka 1/5 mera än antalet cc n/10 J. Som
metoden i likhet med övriga kemiska
sockerbestämnings-metoder är i hög grad konventionell, bör de givna
föreskrifterna noggrant följas.
3) Hydrolys enl. Fellenberg.3
Vid hydrolysering enl. Fellenberg har lösningen en
något högre syrekoncentration (n/1 HCl) än vid
hydrolysering enl. Lintner, (2 % HCl), men kräver betydligt
kortare inventeringstid, cirka 3/4—D/2 timme.
4) Bestämning av pentoser.
Dessa hava utförts enl. Tollens kända metod.
Beräkningen av pentosanmängden har vid korn ägt
rum enl. de av Pawlowski4 angivna tabellerna. Vid
övriga undersökta prov har pentosanmängden beräknats
efter Tollens tabeller för pentosaner i allmänhet
(blandning av lika delar araban och xylan).
(Forts.)
1 M. Märcker: Handb. der Spiritusfabrikation, Berlin 1898.
2 J. M. Kolthoff : Zeitschr. f. Unters, der Nahrungs- und
Genussm. 1923, 45, 131.
3 Se Kolthoff: Zeitschrift etc., sid. 145.
4 F. Pawlowski : Die brautechnischen Untersuchungsmetoden
sid. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
