Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•76
teknisk tidskrift
14 april 1928
RELATIONEN MELLAN LÖSNINGARS ELEKTRISKA
LEDNINGSFÖRMÅGA OCH DERAS ÅNGTRYCK
SAMT RELATIONENS INNEBÖRD.
Av bergmästare TH. DAHLBLOM.
I den petrografiska litteraturen förekomma massor av
gissningar (hypoteser) rörande bildningssättet för
mineral ur lösningar, till vilka även magmor måste räknas.
Någon kunskap kan icke vinnas, förr än man fått
kännedom om orsakerna till löslighet och fällning, och denna
vinnes icke genom spekulationer utan genom grundligt
studium av experimentala rön rörande koncentrerade och
mättade lösningar. I enlighet med denna uppfattning
började jag dylika studier för 20 år sedan. Då
omräkningar gjordes i full överensstämmelse med vad som
experimentellt konstaterats och massor av bestämningar
användes, vilka förut lämnats obeaktade,1 erhöllos
resultat,- som voro så avvikande från de teoretiska, att
antingen teorien eller bestämningarna måste anses alldeles
oriktiga. Dylika resultat gåvo ökat intresse åt studierna,
och kritiskt studium av dissociationsteorien föranledde
även omfattande laboratorieförsök.2
Sammanställning av i tabellverket
Landolt-Börn-stein-Roth citerade bestämningar av lösningars elek-
1 I allmänhet hava bestämningarna lämnats obeaktade.
Tammanns synnerligen omfattande bestämningar av lösningars
ångtryck vid 100° hava stått obeaktade i omkr. 50 år. De
påstås hava otillräcklig noggrannhet, men då nya bestämningar
gjorts, hava avvikningarna befunnits så små, att de kunna vara
av betydelse endast för svaga lösningar.
2 Vid alla universitet läres det, att en mättad lösning av en
elektrolyt icke utan att fällning uppstår kan i sig upptaga någ-ot
av en annan elektrolyt med samma jon som i den mättade
lösningen. Motsatsen mellan teori och verklighet kan man
konstatera med följande enkla experiment. Väg upp 50 gr vatten i
vardera av två bägare. Tillsätt i den ena bägaren KNO3, tills
mättad lösning erhållits vid 18°. Uppväg av NaN03 en större
mängd än som löses i 50 gr och tillsätt därav i den andra
bägaren, tills lösningen är mättad vid 18°, samt väg återstoden av
NaNOs. Väg upp lika mycket NaNOs, som åtgått för mättning,
och tillsätt därav i den mättade KNOs-lösningen. Det befinnes
då, att ungefär hela den uppvägda kvantiteten kan — utan att
fällning uppstår — lösas vid 18° eller lika mycket som i rent
vatten.
Löslighet och fällning bero nämligen av helt andra orsaker
än jonkoncentrationer.
triska ledningsförmåga och deras ångtryck gav följande
oväntat enkla relation:
K -log — + r-C = n-F
K är en konstant, endast beroende av lösningarnas
temperatur,
p0 ångtrycket över vatten, p ångtrycket över lösningen.
(Vid 100° är p„ 760 mm Hg, vid 0° 4,579 mm),
r är en för det lösta ämnet specifik konstant,
C är lösningens elektriska ledningsförmåga,
n är koncentrationen, angiven i moler per 100 gram
vatten, och
F är en för det lösta ämnet specifik konstant, som jag
uppfattar såsom ett relativt värde på det lösta ämnets
frändskap till lösningsmedlet.
Huru värden på K, r och F erhållas, skall nedan visas.
Produkten n • F skall bliva ordinator till en rät linje med
värdet F för n = 1, och således F konstant, Att så är
förhållandet visas med diagram, och — för att icke
upptaga för mycket utrymme — blott med en tabell, nämligen
för AføCMösningar vid 0°. K är vid 0° 3 060, och r har
befunnits vara 685. I tabellen ingå bestämningar av
ledningsförmågan C, utförda av Kohlrausch, och
bestämningar av ångtrycket p, utförda av Dieterici. Som
dessa olika bestämningar icke utförts med lösningar av
samma koncentration hava motsvarande värden
erhållits genom noggrann grafisk interpolering.
Såsom i tabellen synes, får F ett medelvärde av 75,5
kg/cm2, och avvikelserna, vida mindre än som kan visas
i diagram, äro påtagligen inom gränserna för
observationsfelen, och ekv.
3 060 • log + 685 C = n • 75,5
är gällande från den utspädda lösningen n = 0,073 till den
fullt mättade lösningen med 83 gånger större
koncentration.
4 579
Tabell 1. 3 060 ■ log —— = Q.
n mol. per kg HiO Kohlrausch C 1 Dieterici po — p mm Q kg/cm2 685 • C Q + 685 • C n ■ 75,5 Q + 685 • C n-F
ohm, cm kg/cm2 kg/cm2
6,068 0,134 1,116 367,7 91,8 459,5 458,15 75,7
5,975 0,1339 1,088 360,0 91,7 451,7 451,1 75,6
5,40 0,1330 0,969 316,0 91,1 407,1 407,7 75,4
5,00 0,1315 0,898 287,3 90,1 377,4 377,5 75,5
4,27 0,1255 0,742 235,0 86,0 321,0 322,4 75,2
4,00 0,122 0,690 215,1 83,6 298,7 302,0 74,7
3,021 3,00/ 0,1066 0,495 151,5 73,0 224,5 228 74,3
2,00 0,081 0,319 95,1 55,5 150,6 151 75,3
1,90 0,0779 0,300 90,0 53,4 143,4 143,45 75,5
0,964 0,0452 0,142 41,5 31,0 72,5 72,78 75,2
0,90 0,0430 0,131 38,5 29,4 67,9 67,95 75,4
0,453 0,022ß 0,065 18,84 15,4 34,24 34,20 75,5
0,294 0,015 0,043 12,43 10,27 22,70 22,20 77,2
0,154 0,073 0,0084 0,020 5,76 5,75 11,51 11,63 74,7
0,0042 0,009 2,59 2,88 5,47 5,51 75,0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
