Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
kemi
’87
Den senare av dessa båda sorter innehöll således
nästan lika mycket ren cognac som Vin- & spritcentralens
eau-de-vie **, men det är därför icke givet eller knappast
troligt, att dess kvalitet skidle kunna mäta sig med den
senares. I allmänhet hade de gamla vinfirmorna ej den
möjlighet att kontrollera ålder och kvalitet hos den från
Cognac stammande varan som Spritcentralen har, och ej
heller kunde de ernå tillnärmelsevis så fördelaktiga
inköpspriser som detta företag, vilket nu är världens
störste köpare av cognacsprodukter.
I motsats mot förr, då man aldrig kunde veta, vilka
blandningar, som dolde sig under den eller den etiketten,
kan köparna av buteljer med Vin- & spritcentralens
etiketter vara övertygade om, att de ej erhålla förfalskad
vara. • I 1 |
Trots att man försäkrat mig, att eau-de-vie ordinarie
består av smuggelcognac, som omtappats på svenska
buteljer och försetts med etikett, kork och kapsyl, är jag
dock övertygad om att dess sammansättning är
25 % Ordinarie-stomme
75 % brännvin.
Bättre är kvaliteten hos eau-de-vie *. Den har 42 %
styrka och innehåller:
20 % cognacsstomme
2’/a ,, cognacsmust
21/2 „ eau-de-vie concentrée
75 „ förskäringssprit.
Eau-de-vie ** tycks att döma av förbrukningen vara
den mest omtyckta. Den håller 42 % alkohol och
består av
35 % cognacsstomme
2 „ cognacsmust
l1/2 „ eau-de-vie concentrée
611/2 „ förskäringssprit.
Som synes minskas mängden eau-de-vie concentrée
med kvaliteten hos produkten. Eau-de-vie ***, som
håller 43 % alkohol, har uppnått en så hög kvalitet att
tillsats av ifrågavarande smakämnen ej fordras.
Sammansättningen är följande:
50 % cognacsstomme
2 „ cognacsmust
1 „ plommonsaft
47 „ förskäringssprit.
För lagring av eau-de-vien fordras mycket stora
utrymmen. I Södertälje finnas ett stort antal väldiga
liggare (se fig. 19) rymmande tillsammans en mill. liter och
på Reymersholm förvaras 0,8 mill. liter. Detta tillåter en
lagring efter verkställd blandning av 1, 2 och 3 månader
för eau-de-vie *, ** och *** resp.
10. Cognacsmärken.
Om möjligt ännu omsorgsfullare behandlas den cognac,
som här i landet tappas på butelj. Den innehåller
naturligtvis endast ren cognac. Sedan de utsökta råvarorna
hopblandats, lagras de minst ett år på träfat, innan de
tappas på butelj. Det bäst kända här tappade
märket är Grönstedts V. O., vilket i förhållande till sitt
pris är av enastående kvalitet. Prov av densamma, vilka
sänts till Cognac och där provats av framstående
experter, ha av dessa ansetts så fina, att värdet skattats till
4 500 frcs per hl. Skulle den tappas på butelj i
Frankrike, och därefter sändas hit skulle den, inklusive tull,
skatter m. m. betinga ett försäljningspris av över 17
kronor per liter. Dock säljes den för närvarande av
systembolagen för endast 12 kronor.
Fig. 19. Spritcentralens liggare för lagring av cognac.
De buteljimporterade kvaliteterna kunna med hänsyn
till den stränga kontrollen i Frankrike ej bestå av annat,
än vad etiketten anger. Visserligen söka en del firmor
tillsätta stora mängder plommonsaft m. m., för att
konsumenterna skola tro varorna vara ädlare än de
verkligen äro, men att deras märken äro omtyckta måste
tillskrivas allmänhetens bristande förmåga att skilja mellan
gott och ont.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Galvanische Elemente, av A. Güntherschulze. Verlag
von Wilhelm Knapp, Halle, 19’2i8.
Efter ett mer än tioårigt avbrott bar det Knappska
förlaget återupptagit utgivandet av den värdefulla serien
Monographien über angewandte Elektrochemie. Galvanische
Elemente av professor Güntherschulze vid
Physikalisch-Technische Reichsanstalt är det fjärde av de efter kriget
utkomna arbetena. Under utgivning befinna sig ytterligare
8 nya monografier.
Ifrågavarande verk är givetvis närmast av intresse för
fabrikanter och större förbrukare av galvaniska element
såsom telefon- och telegrafverken. Att det här rör sig om en
ingalunda obetydlig industri framgår av, att i ’Sverige
tillverkas element och ackumulatorer till ett värde av nära 4
millioner kr. pr år. I Frankrike förbrukas årligen c:a 10
millioner torrelement och i U. S. A. över 100 millioner.
Boken omfattar i huvudsak en behandling av teorien för
de galvaniska elementen, en beskrivning av de viktigaste
typerna, en med äkta tysk grundlighet gjord förteckning
över alla gällande tyska patent på området, föreskrifter för
standardisering och provning av galvaniska element samt
tabellariska sammanställningar av provningsresultaten vid
Physikalisch-Technische Reichsanstalt. Vilka betydande
framsteg, som gjorts under senare år, framgår av, att
kapaciteten räknad på elementens bruttovikt i medeltal
fördubblats från år 1919 till 192:5.
För den, som icke är speciellt fackintresserad, erbjuder
boken även ett utomordentligt stort intresse genom den
eleganta och originella framställningen av de galvaniska
elementens teori. Författaren har härvid utgått från den
moderna elektronteorien och Bohrs atomteori och har
lyckats på ett synnerligen lättfattligt sätt klargöra de
viktigaste elektrokemiska företeelserna.
Agi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
