Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
tekntsktid skrift
8 dec. 1928
att däremellan icke sker någon koncentrationsändring.
T så fall kommer en viss höjd av tornet att medföra
samma koncentrationsändring som en botten, där full
jämvikt uppnås, och vi kunna säga. att en viss höjd
motsvarar en botten, eller att pr 1 meter av tornets höjd ha
vi samma absorptionsresultat. som om där vore a.
stycken bottnar. Detta betraktelsesätt gör det möjligt
för oss att utföra beräkningar över absorptionsapparater,
om vi endast känna resp. absorptionskoefficienter, dvs.
absorptionskurvan. Detta betraktelsesätt, att
koncentrationsändringen sker språngvis i stället för successivt,
är givetvis fullt riktigt, och i överensstämmelse med
be-tiaktelsesätt. som man vid många andra tillfällen
anlägger, då det gäller ingenjörsmässiga beräkningar, ja, man
kunde nästan draga en parallell mellan detta
betraktelsesritt. och att man har rätt tänka sig. att en kropps hela
tyngd är applicerad i kroppens tyngdpunkt, vilket den ju
faktiskt icke är.
Själva beräkningen är mycket lätt att göra1 och för
fullständighetens skull meddelas den här (se fig. 9).
Antag att på en botten (A) vätskans halt är p %, och att
beräkningen omfattar den tid. varunder 1 m3 gas med
p0 % intages, och likaledes a. kg vatten tillföres.
Beräkningen avser då att få reda på, hur stor halt det är
i vätskan på närmast ovanför A varande botten, B. Den
gasblandning, som uppstiger från A, har px vol. % och ur
absorptionskurvan få vi veta värdet på pt, då vi känna
p. Men som den icke absorberbara gasens (= luftens)
mängd är känd. –—^ ^ -1 m3, så kunna vi uträkna hur
stor mängd absorberbar gas, q kg, som går från A till B.
Antag nu, att på tiden i fråga rinner y kg vätska med
z % från B till A, så få vi vid fullständig absorption
ekvationerna
V= a + q
z
Då q är känd, så få vi för visst värde på a.
bestämning av y och z. Beräkningen fortsättes därefter genom
i Se Tekn. tidskr. h. 41 och 50, Kemi 10 och 12 (1926).
hela apparaten ända till dess, att halten i vätskan blivit
tillräckligt lås:, för att vi skola anse, att fullständig
absorption föreligger.
Vid absorption i teknisk skala inträffar ofta, att vi ha
mycket stora gasmängder räknat på vätskemängden.
Det är lämpligt- att vid absorption räkna med kg
in-tnaren absorptionsvätska pr m3 intagen gasmängd. Denna
mängd är mvcket varierande från fall till fall. Så t. e.
åtgår vid 10 %-ig ammoniakgas i vatten 0.5 à 1 kg
vatten, vid 15 %-ig svavelsyrlighet i vatten 15 à 30 kg
vatten och vid 0.5 %-ig xylol i brännolja 0.075 à 0.40
kg olja. Det är alltså icke ovanligt, att vi pr 1 m3
vätska ha 500 à 1 000 eller t. o. m. 10 000 m3 gas. Detta
förhållande mellan gas- och vätskemängder gör, att
gasen och vätskan icke kunna få passera varandra hur
som helst, nämligen om vi vilja ha ett bra resultat. Om
vi t. e. tänka oss, att 0.1 kg vätska skall användas pr
1 m3 gas, så blir det svårt eller t. o. m. omöjligt, att
med någon effektivitet använda dusch, vätskemängden
är för liten för att kunna effektivt tvätta ur hela
gasvolymen. Lika svårt eller omöjligt blir det att med
dylik ringa vätskemängd kunna använda
absorptions-tcrn. där fyllningen har mycket stor yta. ty
vätskemängden räcker i så fall icke till för att täcka fyllningens
hela yta, av vilken alltså en del blir ineffektiv. I dylikt
fall blir det alltså nödvändigt att konstruera
absorptions-apparaten på sådant sätt. att hastigheten i
absorptions-vätskans framrinnande kan helt regleras. Detta sker
enklast med användande av bottnar i
absorptionsapparater vilka givetvis måste anordnas så, att vätskan
kan rinna från botten till botten, och gasen därunder
passera genom vätskan å bottnarna. Det olägliga med
dylik konstruktion är endast, att då bottenantalet blir
stort, så blir den erforderliga tryckdifferensen för gasens
framdrivande stor, vilket dock undvikes, om
vätskeskikten å bottnarna kunna göras tunna.
Till samma olämpliga förhållande komma vi, om
vätskemängden är mycket stor, t. e. 20 à 25 liter lösning
pr 1 m3 gas, vilket otvivelaktigt blir för mycket vätska
att använda vid duschning, nämligen om vi vilja att full
jämvikt skall uppnås med hela vätskekvantiteten. En
absorptionsapparat med bottnar är nog även här den,
som ger det bästa resultatet.
KYAN’SKA DJUPIMPREGNERINGSMETODEN FÖR
FURU OCH GRAN.
Av ingenjör WILLY KINBERG.
Som bekant består den av engelsmannen Kyan införda
s. k. "Kyan-metoden" däri, att träet nedlägges i ett
beton-kar fyllt med 0,66 % kvicksilversublimatlösning, där det
får ligga 8 à 10 dagar alltefter den önskade
impregnerings-graden. Sublimatet intränger därvid ungefär 5 mm i träet
och erbjuder ett jämförelsevis bra skydd mot utifrån
angripande svampar. Men om träet redan före
impregne-ringen är angripet av svamp till större djup under ytan, än
impregneringsvätskan intränger, eller om icke tillräckligt
torrt trä impregneras, så att efteråt djupare sprickor
uppstå, än som förefunnos, innan impregneringen företogs, är
metoden förfelad. I detta förhållande är också
huvudorsaken att söka därtill, att Kyanmetoden ofta kommit i
vanrykte. Många trävaruhandlare, som icke känt till
principerna för träkonservering, hava använt sig av den enkla
Kyanmetoden, men icke använt friskt och väl torkat trä
till impregnering, icke förvissat sig om, att träet upptagit
den enligt erfarenhet behövliga mängden sublimat samt
nöjt sig med en indränkningstid av 2 till 3 dagar, och på
detta sätt framställda s. k. Kyanstolpar hava murknat
redan efter några år. Men även vid väl skötta och
övervakade impregneringsverk kunna enstaka fel av ovan
omnämnda slag förekomma. Sedan flera år tillbaka hava
därför flera fackmän på området arbetat på förbättringar av
Kyanmetoden.
Redan 1910 försökte jag själv att under tryck indränka
gran med kvicksilversublimat, men utan resultat. Ej ens
med tryck upp till 60 atm. lyckades det att under en för
praktiskt bruk användbar tidrymd få vätskan att intränga
mer än några få millimeter i träet. Vid tryck om 8 à 10
atm. intränger impregneringsvätskan i gran 15 à 20 cm i
träets längdriktning. Av detta förhållande begagnade sig
Hultenberger, i det han borrade en mängd fina hål i träet,
jämnt fördelade över hela ytan och genom hålen erhöll en
tämligen likformig impregnering av träet vid icke alltför
höga tryck. Genom hålens borrande blevo emellertid en
mängd träfibrer avskurna och träets hållfasthet minskad.
Då man vill impregnera endast en mindre del av ett trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
