Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 april 1928
M E K A N I K
7
Fig. 6. Längdsnitt genom plan-snedrost-eldstaden.
Fig. 7. Tvärsnitt genom eldstäderna.
plan-snedrost och äger som nämnts 26,5 m2 rostyta.
Avsikten var ursprungligen att förse pannorna med 32 à
33 m2 rostyta för att vintertid kunna behärska
ångbehovet med det då förefintliga snö- och isblandade i sig
Fig. 5. Economiser och rökutlojip.
själv redan mycket våta sågavfallet. Det framgick dock
vid utarbetandet av eldstadskonstruktionen, att såväl
platsförhållanden som detaljer å pannorna försvårade
inbyggandet av större rostytor än 26,5 m2.
Provningsresultaten (se längre fram) utvisa dock. att pannorna
redan med denna rostyta med lätthet leverera sin
normala ångmängd, 20 à 23 ton per timme.
Eldstadstypen har utvecklats från den å alla
sågverk sedan äldre tider förefintliga planrostföreldstaden,
vilken ju rätt dimensionerad lämnar mycket fördelaktiga
förbränningsresultat, men icke tillåter någon avsevärd
förstoring av rostytan, och vars effekt således är rätt
begränsad. En förstoring av den effektivaste
förbränningsdelen hos de gamla planrosteldstäderna med
bibehållande av den fördelaktiga förtorkningszonen hos
desamma förde till den å fig. 6 och 7 visade
konstruktionen. Förbränningen av det i den
översta delen av eldstaden något förtorkade
avfallet sker mycket intensivt å
snedrostpar-tiet. där bränsleskiktets tjocklek icke är
alltför stor, utan förbränningsluften såsom
normalt kan finna tillträde till eldstaden genom
rosterna, vilket endast delvis är möjligt i en
vanlig planrostföreldstad. Prov på enbart
med snedrost utrustade eldstäder hava även
lämnat utmärkta resultat, men dylika
eldstäder äro mycket känsliga för ojämnheter i
bränslets konsistens, vilket icke är fallet med
de s. k. kombinerade plansnedrosteldstäderna.
Då Warkaus bruk skall erhålla sitt avfall även
från ett flertal främmande sågverk är det
naturligt att dettas sammansättning varierar
starkt mellan sågspån, fin- och grovhuggen
flis samt nästan enbart långa stickor, under
vilka förhållanden en kombinerad rosttyp
ansågs ha största möjligheter att arbeta
tillfredsställande. Eldstäderna äro, såsom å fig. 7
synes, uppdelade i tvenne ungefär 2 meter breda
hälfter, detta främst för att bränsleskiktets
tjocklek å snedrostpartiet skall bliva möjligast
likformig såväl å mitten som å kanterna, men
även på den grund att valvkonstruktionen i detta fall
nödvändiggör en uppeldning av eldstaden. Den
valven uppbärande mellanväggen sträcker sig något högre
än snedrosten, övre delen av förbränningsrummet
bildar således ett 4,57 m långt, c:a 2 m brett och 5 m
högt flamrum. Totalhöjden från nedre planrosten,
askrosten, upp till tuberna uppgår till något mer än 9 m.
Dessa mått förefalla stora, men förbränningsrummets
volym är det oaktat alls icke för riklig. Vid hög
belastning på pannan stiger värmeutvecklingen i eldstaden
1 t*¥oe> j] ^ ffifei
i^rnimmiimwii
78&S „,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
