Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEKNISK TIDSKRIFT
18 FEBR. 1928
varje provtillfälle uttagna separata medelprov. Vid prov
2 var bränslet särdeles varierande, och det föreföll, som
om den ur medelprovet bestämda fuktighetshalten vore
något för låg, vilket även framgår av fig. 10, där den
enligt fuktighetsbestämningen beräknade
verkningsgraden tydligen är för låg.
Vattnet mättes i kontrollerade provcisterner.
Vid ett studium av provningsresultaten frapperas man
av den inom mycket vida belastningsgränser relativt
Fig. 10. Grafisk sammanställning av provningsresultaten. T = ångtemperatur,
t’ = rökgastemperatur mellan panna och economiser, t = rökgastemperatur
efter economisern, B = bränsleförbrukning i 1000 tcal., V = verkningsgraden,
allt som funktion av förångningen i ton per timme.
flacka verkningsgradskurvan. Genom att rostytan av
omständigheternas tvång blev mindre än avsett varit
uppträder den fördelaktigaste verkningsgraden, 78 %
(vid 250—300 kg:s rostbelastning, dvs 375—450 tcal
förbränning per m2 rostyta och timme) vid relativt låg
belastning, något under 1/2 last, för att sedan långsamt
sjunka med ökad rostbelastning. Vid prov 2 var, som
nämnts, bränslet mycket ojämnt, varför
fuktighetsbestäin-ningen icke motsvarat det faktiska förhållandet,
verkningsgradspunkten faller därför även utanför kurvan lik-
som också vid prov 1. där det är troligt, att murverket
icke befunnit sig fullt i fortfarighetstillstånd.
Bränsleförbrukningen, beräknad i tcal, framträder som
en svagt böjd linje, och den med 1 000 tcal förångade
vattenmängden, beräknad som normalånga (639 kcal),
uppgår till 1 000 kg och något mer vid de olika proven.
Intressant är att beakta förändringarna hos
överhettningstemperaturen och rökgasernas temperaturändring
vid olika belastningar. Överhettningstemperaturen stiger
vid lägre belastningar fullkomligt rätlinigt liksom även
rökgastemperaturen efter pannan, kurvan för
rökgastemperaturen efter economisern uppvisar däremot S-form,
och uppgår vid fullast till c:a 235°C.
Eldstadskonstruktionens utomordentliga lämplighet för
de föreliggande driftförhållandena kan avläsas ur de
fördelaktiga förbränningsresultaten. Oaktat bränslets
konsistens varierat mycket starkt mellan nästan enbart
sågspån och enbart flis samt vid överbelastningsprovet
faneravfall och ved, har förbränningen dock varit
fullständig och luftöverskottet mycket minimalt, nästan
enastående lågt. Härvid bör samtidigt även beaktas att
pannans belastningsförhållanden ändrats inom mycket vida
gränser från 3,8 till 25,5 tons förångning per timme.
Mot ett eventuellt påstående, att ovanstående resultat
erhållits vid provningar, då allt inställes på
fördelaktigaste sätt, kan framhållas, att den regelbundna driften
senare utvisat, att eldaren med lätthet kan ernå mycket
goda förbränningsresultat, oaktat belastningen varierar
inom särdeles vida gränser och bränslets kvalitet varit
mycket olika, då detsamma ju levereras från ett flertal
sågverk. Dessa fördelaktiga driftresultat ha dock
kunnat ernås endast tack vare det sakförhållandet, att
pannorna äro utrustade med belastningsmätare och
förbränningskontrollinstrument, anordnade invid eldarens
arbetsplats. Ifall eldaren icke beredes tillfälle att städse
rätta fyrhållningen efter de förhandenvarande, man kan
säga momentana belastningsförhållandena, dvs om det
enda å pannan befintliga instrumentet, vilket tyvärr ännu
är alltför vanligt, vore manometern, så vore det med
ständiga belastningsvariationer mellan 30 och 50 kg/m2
och tim. (högsta observerade värde torde vara 62 kg/m2
och tim.) en absolut omöjlighet att med en eldstad,
innehållande 26,5 m3 bränsle, i rätt tid bedöma den riktiga
inställningen av draget, bränsletillförseln, sekundärluften
m. m. En allmännare utrustning av ångpannorna med
belastningsmätare skulle i så hög grad underlätta
fyrhållningen, att en avsevärd sänkning av
bränsleförbrukningen lätt kunde ernås. Ä mindre
ångpanneanläggningar och för mindre pannor skulle redan anskaffandet
av en belastningsmätare till den gemensamma
ångledningen medföra en avsevärd lättnad vid pannskötseln.
Av ett modernt pannhus, där vikt fästes vid god
drift-ekonomi, fordras numera, att det utrustas med
åtminstone belastningsmätare, men även
förbränningskontroll-instrument och dragmätare, ev. fjärrpyrometrar. Denna
instrumentala utrustning erfordrar ett så ringa kapital
(en belastningsmätare kostar 500 à 600 kr.), att
omkostnaderna på kort tid amorteras genom den ernådda
bränslebesparingen. En intressant omständighet, som be-
Fig. 11. Den ena belastningsmätarens dygnsdiagram, visande den lätthet med vilken pannorna upptaga belastningsvariationerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
