Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEKNISK TIDSKRIFT
18 FEBR. 1928
Den spånarea, som kan uppnås med en viss förfogbar effekt,
blir
LüjvJ
mm-
Den kortaste skärtiden T i min. för svarvning av ett
arbetsstycke med längd l mm, diameter d mm, matning per
varv s mm, skärdjup t mm, varv per min. n utgör
l l • t • d ■ n
T—––––-= —,,–mm.
s ■ n F -v
Detta värde i min., som man erhåller ur denna formel,
måste emellertid divideras med 1 000, eftersom F • v betyder
cm3 per min.
T är minimum när F • v är maximum.
Ur F = m och v = - — fås spån volymen
LCjv-I B»
y/F
cm3/min.
I ett koordinatsystem med v som ordinata och F som
abskissa samt logaritmisk delning på båda koordinataxlarna
visar det sig att linjerna F • v = konst, hava starkare lutning
an både u-linjerna för snabbstål resp. stellit och v-linjen för
viss effekt.
Följden blir då den, att, när förf. i de följande
betraktelserna över verktygets och maskinens utnyttjande gör dessa
mot bakgrunden av F • v — konst, och därvid följer F •
-y-lin-jen mot alltjämt större F, skärhastigheten v sjunker starkare
än den pä grund av v-linjerna borde göra. Detta ger förf.
anledning att införa två nya begrepp: den återhöjda
skär-hastigheten och återhöjningsfaktorn med ty åtföljande
formler. Eftersom betraktelsen gäller för en viss svarv, alltså
N — konst, och återhöjningen av v resulterar i det v, som
kan avläsas på ti-linjen för N = konst., så förefaller omvägen
onödig.
I femte kapitlet ger förf. en redogörelse för de slutsatser,
som för verkstadsdriften och
verktygsmaskinkonstruktionen kunna dragas av lagarna för spånawerkningen. På
ett klart och åskådligt sätt visar förf.
vilken svarv, som bör ifrågakomma för att taga en viss
spånarea med ett visst verktyg,
huru förhållandena ändra sig vid val av andra verktyg,
för vilket ändamål en given svarv är bäst lämpad,
de jämförelser, som kunna anställas mellan olika svarvar
samt
slutsatser för konstruktionen av verktygsmaskiner.
Till slut avhandlar förf. i sjätte kapitlet, såsom bevis på
den praktiska användningen av teorierna, ett av honom
utarbetat instrument (Bankbestimmungstafel) med
tillhjälp av vilket det är möjligt att även för den ej
matematiskt skolade fort och korrekt angiva de bästa värdena
för snabbaste fullbordande av ett arbete.
De uppgifter, som behövas för att kunna använda
instrumentet, äro blott de på varje verkstadsritning förefintliga,
nämligen arbetsstyckets material, diameter, längd och
arbetsmån. Alla andra uppgifter lämnar instrumentet.
Sålunda angiver det för varje material och verktyg den för
varje spånarea lämpliga skärhastigheten, den behövliga
effekten, den lämpligaste svarven i den förhandenvarande
maskinparken, ev. lämpliga och olämpliga svarvar,
förfogbar effekt, spånvolym, teoretiskt erforderliga och praktiskt
förefintliga matningar, skärtiden för varje längd och
diameter på arbetsstycket.
Instrumentet är enl. förf. uppgifter i användning bos
många firmor och har hittills utarbetats för flera tusen
maskiner. En del tekniska högskolor använda det vid
undervisningen.
I bokens sjunde avdelning finnas de viktigaste formlerna
sammanställda, vidare tabeller över skärtryck och
Brinell-hårdhetstal samt anvisningar för
noggrannhetsundersök-ningar av svarvar.
Eftersom den ekonomiska spånawerkningen tillmätes en
alltjämt ökad betydelse bör boken vara av stort värde för
alla verkstäder, som använda eller framställa
verktygsmaskiner. Nils Josef Olsson.
Maskinteknisk handbok, I och II, av ingenjör F.
Lundholm. Andra svenska upplagan, genomsedd och reviderad
av professor Waloddi Weibull. F. Lindholms förlag, 1927.
■Undertecknad omnämnde år 1923 i denna tidskrift den
första upplagan av ovannämnda handbok. Enär redan efter
fyra år en ny upplaga hunnit visa sig önskvärd, har den
tydligen väl fyllt sin uppgift. Ingenjör F. Lindholm, som
nedlagt stor förtjänst vid utgivandet av handbokens första
upplaga, har emellertid avlidit, varför utgivaren uppdragit
åt professor Waloddi Weibull att redigera den nu
föreliggande nya upplagan.
Maskinteknisk handbok följer i stort sett Haeders
bekanta: "Konstruieren und Rechnen". En del förändringar
hava av naturliga skäl vidtagits för att passa svenska
förhållanden. Så var fallet i den första upplagan och så är
det även i den nya upplagan. De kapitel, vilka särskilt äro
omarbetade, gälla kullager, kuggar och standardtabeller.
Professor Weibull har utvidgat handboken med "tillägg"
till olika kapitel, vilka tillägg av tryckeritekniska skäl
samlats i slutet av del I. Dessa tillägg innehålla ett stort
antal nyttiga tabeller samt kompletterande formler och
beskrivningar. Bland tabellerna må anföras sådana för spec.
vikter, förbränningsvärmen, ångdata m. fi. Tilläggen i
övrigt beröra kvicksilvertermometrars korrektion, vattens och
överhettad ångas spec. värme, värmeförluster i ledningar,
värmeöverföringstal, fjädrar, kullager, kuggar,
remtransmissioner m. m. Samtliga dessa tillägg synas mig klokt
avfattade. Det skulle möjligen kunnat synas önskvärt att
i ångtabellen medtaga värden för högre tryck än 30 atm.
Handboken har genom ovannämnda tillägg kompletterats
i några viktagare delar och torde således i sin nya
upplaga allt fortfarande fylla ett betydande behov för stora
grupper av svenska teknici.
T. Lindmark.
Insänd litteratur.
Hall, P.—Olunk, El, Berechnen und Entwerfen von
Turbinen- und Wasserkraft-Anlagen. Fjärde uppl. 187 sid.
med 41 fig. München, R. Oldenbourg, 1927. Pris bunden
M. 8: 80.
Gempe, E., Elemente des Vorrichtungsbaues. 132 sid. med
727 fig. Berlin, Julius Springer, 1927. Pris häft. M. 6: 75.
Knappe, Georg, Wechselräderberechnung für Drehbänke
unter Berücksichtigung der schwierigen Steigungen
Andra uppl. 65 sid. med 13 fig. Berlin, Julius Springer,
1927. Pris häft. M. 1: 80.
Spitzer, Fritz, Rezepte für die Werkstatt. Andra uppl.
72 sid. Berlin, Julius Springer, 1927. Pris häft. M. 1: 80.
Essich, O. A„ Die Ölfeuerungstechnik. Tredje uppl. utg.
av H. Schönian och G. Brand,stater. 128 sid. med 253
fig. Berlin, Julius Springer, 1927. Pris häft. M. 8: —.
Kelle, Ph., Automaten. Andra uppl. 466 sid. med 823 fig.
Berlin, Julius Springer, 1927. Pris bund. M. 26:—.
MEDDELANDE
Manuskript och övriga meddelanden till Teknisk
tidskrift Mekanik torde sändas direkt till redaktören,
docent H. F. Nordström, Brävallagatan 12—14, Stockholm.
För att underlätta sättningsarbetet böra manuskripten vara
skrivna med tydlig stil (helst maskinskrivna) samt på ena
sidan av papperet.
Textfigurerna böra ritas i tusch pä papper eller väv.
Formatet ä originalfiguren bör väljas med tanke på att
lämplig storlek erhålles å figuren i tidskriften (spaltbredd =
85 mm, dubbel spaltbredd = 175 mm). En lämplig skala
brukar vara 2: 1. Siffror och bokstäver i tidskriften böra
för tydlighetens skull om möjligt ej vara mindre än 1 mm.
Särtryck. Om särtryck önskas, torde detta meddelas
(med uppgivande av format samt antalet önskade exemplar)
samtidigt med manuskriptets insändande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
