Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 MARS 1928
MEKANIK
33
Driftekonomien under året är ej blott beroende av
rekordresultat vid full belastning utan i lika hög grad på
möjligheterna att i möjligaste mån borteliminera den
försämring som medföljer variabel belastning. Den
RuTHska ångackumulatorn har ju här en högst
betydande uppgift att fylla.
A.-b. Vaporackumulator har ock under 1927
levererat ett antal ångackumulatorer till olika industrier
i Sverige, liksom även bolagets licenstagare levererat
anläggningar i utlandet.
Ruthsackumulatorn har under senaste åren även fäst
uppmärksamheten på dess uppgift att taga hand om
höga och kortvariga spetsbelastningar i elektriska
kraftverk. Problemet gäller i detta fall ej en höjning i
värmeverkningsgraden utan en minskning i
anläggningskostnaden. En dylik spetsbelastningsanläggning av
stora mått har av Siemen s-S chuckert Werke
utarbetats för Charlottenburgs kraftcentral.
Anläggningen är uppgjord för en spetseffekt av 40 000 kW och
skall täcka en del av Berlins totala belastningsspets. De
24 st. ackumulatorerna tänkas, i motsats mot vad
vanligen är fallet, placerade vertikalt. Varje ackumulators
volym = 290 m3 och tryckgränser 13 — 0,5 atm. Det
stort tänkta förslaget har ännu ej slutgiltigt beslutats till
utförande, men utsikterna för dess realiserande lära ligga
gynnsamt till.
Något särskilt nytt rörande kolvångmaskiner
föreligger ej. För vissa mindre ändamål är ångmaskinen allt-
jämt en synnerligen lämplig motor och utvecklingen går
mot förenkling samt mot användandet av högt tryck och
hög temperatur. Lentz’ ventilångmaskiner torde
representera en av de enklaste och lyckligaste
konstruktionerna, som funnit användning även å fartyg och
lokomotiv. Lindholmens mekaniska
verkstad i Göteborg har utrustat några ångare med dylika
ångmaskiner. Närmare driftresultat rörande dessa
maskiner föreligga ej. Ångmotorer i allmänhet hava för
fartygsdrift ganska svårt att konkurrera med den för
detta ändamål synnerligen lämpliga dieselmotorn, som
numera utvecklats till hög fulländning och stor
driftsäkerhet.
Lokomotivområdet anses sedan länge med rätta vara
ett mycket svåråtkomligt område för nykonstruktioner.
En viss slutpunkt sattes på sin tid med införandet av
överhettning och matarförvärmning. Under senare år
har emellertid ett intensivt arbete nedlagts på att höja
såväl effekt som bränsleekonomi. Utrymmet förbjuder
mig att gå in på detta ämne; det må vara nog att
framhäva strävandena att å ena sidan införa ångturbindrift,
å andra sidan höja panntrycket i samband med
övergång till vattenrörpanna. Båda dessa utvecklingslinjer
— A.-b. Ljungströms ångturbin har som bekant nedlagt
ett synnerligen förtjänstfullt arbete på skapandet av ett
ekonomiskt och driftsäkert turbinlokomotiv — äro ännu
i vardande, men man torde hava vissa förhoppningar att
förvänta betydelsefulla resultat under innevarande år.
HISS- OCH TRANSPORTTEKNIKEN UNDER ÅR 1927.1
Av civilingenjör WILHELM DAVIDSSON.
Varje transportuppgift kan, så gott som utan
undantag, lösas på flera olika sätt. Härvid inverka bl. a. årlig
utnyttjningstid, transportmaterialets egenskaper och
kvantitet ävensom lokala förhållanden. Genom fyndiga
dispositioner, sammanställningar och modifikationer av
i och för sig vanliga anordningar kunna mycket
värdefulla och intressanta resultat ernås.
Att många sådana anläggningar utförts under år 1927,
som kunde vara värda att omnämnas, är otvivelaktigt.
Då emellertid deras tillblivelse i regel hänför sig till
speciella förhållanden och därjämte dylika anläggningar i
vissa fall äro av sådan natur, att omnämnande ej är för
resp. verk ur konkurrenssynpunkt önskvärt, torde det
ej vara lämpligt att i en översikt över
transportteknikens utveckling söka medtaga sådana anläggningar, även
om det vore möjligt.
I det följande må i allmänna drag och utan anspråk på
fullständighet omnämnas en del spörsmål inom hiss- och
transporttekniken, vilka under det gångna året tilldragit
sig uppmärksamhet.
Hissar.
I början av förra året behandlade Svenska
teknologföreningen ett inom K. socialstyrelsen uppgjort förslag till
nya hissföreskrifter, avsedda att gälla för hela riket. Dels
på grund av vissa nya bestämmelser i detta förslag och
dels med hänsyn till nyligen utfärdade föreskrifter för
hissar inom industriella verk, hava en del konstruktiva
frågor framträngt.
Härvid syftar jag närmast på de säkerhetsapparater,
1 Meddelande, lämnat vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 21 februari 1928.
som äro hissarnas måhända allra viktigaste, nämligen de
automatiska låsmekanismerna vid schaktdörrarna. Dessa
lås, som vid elektriskt drivna hissar äro kombinerade
med blockeringskontakter, hava som bekant de viktiga
funktionerna att förhindra dels dörrens öppnande, då
hisskorgen ej befinner sig vid stannplanet, dels hissens
igångsättning, då dörren ej är iåst. De hittills brukliga
anordningarna äro behäftade med vissa svagheter, som
det gäller att upphäva. Uppgiften hör ej till de
lättlösta, på grund av att mycket hög grad av
funktionssäkerhet erfordras, men det arbete, som redan nedlagts
å frågans lösning varslar om att tillfredsställande
konstruktioner ej skola utebli.
Man hade i början av förra året anledning förmoda,
att även hisskorgarnas fångapparater, genom vilka
hisskorgarna fastlåsas vid gej derna, om t. e. en lina brister,
skulle bliva föremål för genomgripande förändringar på
grund av vissa föreskrifter angående maximivärde å
tillåten retardation vid hisskorgens avstannande medelst
fångapparaten. Sedan det emellertid genom
undersökningar, utförda som examensarbete vid Tekniska
högskolan, blivit ådagalagt, att retardation av ganska
ansenlig storlek (hittills undersökt värde = 16 m/sek.2) ej
kan anses vara farlig för i hisskorgen varande personer,
har frågan om fångapparaterna, åtminstone för
hiss-hastigheter under 0,5 m/sek., minskat i aktualitet.
Som en följd av. den allt mer uppskattade betydelsen
av serietillverkning av hissmaskinerier hava sådana med
drivskivor i stället för lintrummor ådragit sig ökat
intresse, ej blott utomlands utan även hos oss. Vid
lin-trummehissar kan nämligen tillverkningen ej bedrivas
fullständigt rationellt, på grund av att lintrummans
storlek och gängning är beroende av hisshöjden och lokala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
