Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 april 1928
mekanik
-17
Fig. 1. Diagram visande kuggväxlars motoriska belastningsförhållande.
Av kurvorna II och III ser man. att dubbelväxlarna
hava en mycket förmånligare karaktär än enkelväxeln, i
det att det motoriska belastningsförhållandet endast
obetydligt sjunker med ökad utväxling.
Dubbelväxeln med två parallella mellanaxlar är
synnerligen effektiv med hänsyn till dess
framställnings-kostnader, i det att det motoriska belastningsförhållandet
här i medeltal uppgår till m = 27. Denna växeltyp är
därför väl ägnad för hopbyggandet med elektromotorn,
så mycket mer som densamma äger många andra
konstruktiva fördelar, som vi sedermera skola se.
Genom lämplig hopbyggnad av en hastigtgående motor
med lämplig dubbelväxel ernås således den billigast
möjliga långsamtgående motorn, användbar för
direktkoppling till resp. arbetsmaskiner.
Sedan vi nu i stora drag påvisat möjligheten av att
ekonomiskt framställa en långsamtgående elektromotor
lämpad för industriell drift, vilja vi något skärskåda de
olika faktorer, som kunna göra sig gällande vid olika
driftförhållanden.
Den hastigtgående rotorn hos kuggväxelmotom
representerar en avsevärd levande kraft, som strävar att
utjämna olikformigheter i gången.
En del maskiner arbeta nu ofta med mycket stor
olikformighet. Som exempel kunna nämnas grävmaskiner,
krossar, holländare etc. Om i krossen inkommer en
mycket hård bergart eller rent av ett stycke järn, vill
krossen så gott som tvärstanna. De stora
accelerationer, som nu sättas i spel i samband med rotorns massa,
lösgöra stora krafter, som i många fall skulle kunna
åstadkomma skadegörelse å maskinerna. Man är
därför nödsakad att tillgripa lämpliga kopplingar, som verka
som säkerhetsapparater och som sålunda förhindra skada
av nämnda slag.
Vid remdrift slirar remmen vid överbelastningar och
tjänstgör som regulator.
På samma sätt vid direktkoppling. Här använder man
en lämplig slirningskoppling, som på likartat sätt
reglerar momentet hos drivmotorn.
Direktdriften vilja vi på grund av
belastningsförhållandena indela i följande grupper:
1) Likformig gång; olikformighetsgrad praktiskt
taget = 0.
II) Något olikformig gång med en olikformighetsgrad
< 1130.
111) Mycket olikformig gång; olikformighetsgrad > 1/30.
Grupp I är inte mycket att säga om. Här behövs ej
någon speciell koppling mellan motor och arbetsmaskin.
Fast kop-pling bör dock i allmänhet undvikas, såvida mer
àn tre lager förefinnas.
Grupp II erfordrar lämpligen en fjädrande koppling,
som är så mycket fjädrande, att olikformigheten utjämnas
i fjädrarna utan att dessa givetvis få slå i botten.
Fig. 2 visar en dylik koppling (system Uggla).
För att få ett begrepp om fjädringens storlek i
kopplingen vid en viss olikformighetsgrad vilja vi göra en
liten räkning. Med olikformighetsgrad menar man
uttrycket
t ^max. ^min.
COo
dvs. maximala vinkelhastigheten minus minimala,
dividerad med medelvinkelhastigheten. Antager man vidare,
att olikformigheten i gången utgöres av en sinussväng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
