Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEKNISK TIDSKRIFT
15 sept. 1928
ionisering ökas ledningsförmågan hos gasen i
gnist-gapet vid gnistans överspringande och gnistan
övergår i en ljusbåge, vilken underhålles en tid genom den
så småningom sig minskande spänningen vid
elektroderna. På grund av energiens oförstörbarhet kan
arbetet som utvecklas av gnistan, respektive den utvecklade
värmemängden beräknas; den totala elektromagnetiska
energien återfinnes dock ej i gnistan utan först måste
en del förluster täckas. Förlusterna bestå i
uppvärmning av de båda ankarlindningarna samt förluster i
järnet i följd av hysteresis och virvel strömmar. Resten
återfinnes såsom värme i gnistan.
Av det ovan sagda inses att gränsvärdet för
spänningshöjningen, strömstyrkan i sekundärlindningen samt
gnistans energi till stor del beror av momentanvärdet av
den kortslutna strömmen i primärlindningen då denna
brytes. Andra inverkande omständigheter finnas även.
såsom t. e. snabb brytning, ty ju fortare strömmen i
primärlindningen försvinner ju större blir
spänningshöjningen i sekundärlindningen, vilket medför ökad
gnist-onergi. Antagas emellertid dylika inverkande
omständigheter konstanta så blir gränsvärdet för
spänningshöjningen i det närmaste direkt beroende av styrkan hos
primärströmmen vid brytningsögonblicket, och gnistans
energi ändrar sig ungefär direkt proportionellt mot
kvadraten på denna strömstyrka. För att erhålla en
möjligast kraftig gnista är det därför nödvändigt att
bryta strömmen vid möjligast stor styrka hos
primärströmmen. Ty då styrkan hos den kortslutna
primärströmmen ändras såsom funktion av tiden. resp.
ankarets vinkelförskjutning, erhålles vid olika
brytningsmoment olika starka gnistor i sekundärledningen.
Nu är det emellertid nödvändigt att vid en
förbränningsmotor kunna variera tiden för gnistans
överspringande. Magnetapparatens axel är emellertid så
förbunden med motoraxeln, att ett visst vinkelläge hos
motoraxeln alltid motsvaras av ett bestämt vinkelläge hos
ankaraxeln. Tändningsmomentet kan därför ändras
endast därigenom att primärströmmen brytes vid olika
vinkellägen hos ankaraxeln. Därför bhr strömstyrkan i
sekundärlindningen ej konstant vid olika tändtidpunkt,
utan olika kraftiga gnistor erhållas vid olika
tänd-moment.
Den sålunda nödvändiga tändtidpunktsförställningen
plägar omfatta ett område av 20° till 40°. Härigenom
varierar även gniststyrkan betydligt. Förställningen
åstadkommes därigenom att en hävarm, .vilken är förbunden
med en ring med en kam, vilken påverkar
avbrvtare-mekanismen. inställes i visst mot tändningsögonblicket
svarande önskat läge. För erhållande av kraftigaste
gnista skall som sagt primärströmmen brytas då denna
har sitt maximum. För att erhålla gnista av lika eller
nära lika stvrka vid olika lägen hos inställningsarmen
skulle man då kunna tänka sig att man förlängde
perioden för det maximala momentvärdet hos strömstyrkan i
den primära lindningen. Detta önskemål har man
försökt fylla genom en speciell utformning hos polskorna,
I motsats mot den normala polskoformen, fig. 5, har man
utbildat polskor med en överskjutande kant på ena eller
andra sättet utformad, fig. 8. Vid denna konstruktion
hos polskon är ändringen i det magnetiska
kraftlinje-flödet icke så plötslig, emedan ankaret lösryckes från
den ena polskon mindre plötsligt samtidigt som det
närmar sig den andra. Vid överskjutande polsko förlänges
därför perioden för den elektromotoriska kraftens
maximala momentvärde, men detta dock på bekostnad av
dess absoluta storlek; kurvan blir flackare och lägre
men samtidigt långsträcktare.
Kulebakin anför nu att överskjutande polskor ej visa
någon ändring i det förhållandet att strömstyrkan i
sekundärlindningen ej blir konstant vid varierande
tändtidpunkt, utan förorsakar i stället en försvagning av
gnistan, vilket särskilt gör sig märkbart vid små
varv-antal. Han sammanfattar sina påståenden sålunda, att
vid överskjutande polskor de elektromagnetiska
egenskaperna hos tändapparaten försämras i det att det
absoluta maximivärdet hos kortslutningsströmmen
sjunker och i samband därmed även gnistenergien minskar.
Fordringarna på tändgnistan vid en förbränningsmotor.
Den fordran på tändgnistan som framgår av
Kulebakin s arbete är att under alla förhållanden erhålla
kraftigast möjliga tändgnista. Det torde kunna vara
lämpligt granska denna fordran i förening med förhållandena
vid en förbränningsmotors arbete.
En förbränningsmotor kräver tändgnista under två
väsentligt olika förhållanden, nämligen vid
igångsättning och vid drift. Vid igångsättning är varvantalet helt
litet i jämförelse med det vid drift. Vid drift kräves
s. k. förtändning, dvs. magnetapparatens kontakt skall
bryta primärströmmen i ett visst vevläge, före inre
dödpunkten, fig. 9. under det att vid igångsättning
primärströmmen skall brytas då kolven ungefär står i inre
dödpunkten, fig. 10, sentändning. Låtom oss antaga att
vinkeln « motsvarar t. e. 25° på magnetapparatens
ankar-axel. En tändförställning av 25° är sålunda nödvändig.
Nu är att observera att gnistan har att springa över
under kompressionsslaget och att kompressionstrycket
är helt olika vid för- och sentändning, fig. 11.
Gnist-motståndet är emellertid en funktion av gasens täthet,
sålunda, att vid det högre trycket, trots den samtidiga
temperaturstegringen, gnistmotståndet är större vid
sentändning än vid tidig tändning. Denna omständighet
talar för att gniststyrkan, eller åtminstone spänningen
i sekundärledningen bör vara högre vid igångsättning än
vid drift.
Nu är enligt det föregående gnistans effekt i det
närmaste direkt proportionell mot kvadraten på den primära
strömmens styrka i brytningsögonblicket och gränsvärdet
för spänningshöjningen är nästan direkt beroende av
<(Je ntän dnirig
^fibrfäri c/n inff
Fig. 9.
Fig. 10.
Fig. 11.
styrkan hos samma storhet. Det är sålunda möjligt att
bedöma gniststyrka och spänningshöjning ur
kortslut-ningskurvans för primärströmmen form och storlek.
Denna kurva kan upptagas med hjälp av en oscillograf.
Vid olika varvantal, t. e. 100 och 1 000 ställa sig dessa
strömkurvor väsentligt olika. Fig. 12 visar den
ungefärliga formen hos ett par dylika vid en apparat med
normalt utformade polskor. Här betyder 0° det läge där
I-ankaret står vertikalt mellan polskorna.
Strömstyrkans maximum erhålles sålunda först något efter detta
läge och förseningen blir större ju högre varvantalet blir.
I allmänhet inställes apparaten så att vid tidig tändning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
