Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEKNISK TIDSKRIFT
18 febR. 1928
vart tredje hål "svetsnitat" komma till 83 % och vid
oljetät nitning 80 % hållfasthet.
Detta såg ju rätt lovande ut. Emellertid får man
komina ihåg, att det var laboratorieförsök, som utfördes.
Kungl, marinförvaltningen ansåg sig ej kunna gå in för
det nya sättet, då ej tillräcklig erfarenhet förelåg.
Dessutom var man oviss om, huruvida svetsnitningen
skulle klämma plåtarna tillräckligt mot varandra, så att
fullgod diktning kunde utföras. Slutligen ansågs även
reparationsmöjligheterna vara försämrade genom den
nya metoden. Huruvida svetsning i framtiden skall
komma till användning vid de viktigare förbindningarna
är ännu ovisst och beror nog mycket på de resultat,
vartill tyskarna komma å sina nya fartyg, där man i största
utsträckning gått in för metoden.
Å föregående jagare, där plåten var tunn, brukade
man använda galvaniserat material. Här hava endast
dimensioner under 5 mm galvaniserats.
Ett svårt problem var kanonuppställningen på grund av
de lätta plåtdimensionerna, som här förekomma. Enligt
uppgift från Bofors ger en 12 cm kanon av detta slag i
avfyrningsögonblicket ett tapptryck av omkring 24 ton,
som på något sätt skall upptagas av underlaget. Man
har ju här att göra med ett sorts stötfenomen, d. v. s.
med en kraft som hastigt växer till ett maximibelopp
och sedan hastigt avtager. Vid det konstruktiva
utformandet har man två vägar att välja på: endera att göra
infästningen mycket stadig, så att huvudsakligen
skjuv-ningsspänningarna bli tongivande eller och att inom
vissa gränser låta underlaget vika undan, varvid
stöt-energien får utlösas i huvudsakligen böjningsarbete. Det
senare sättet, som giver de minsta vikterna valdes, men
viss begränsning för nedböjningen måste göras så att ej
rör och andra delar skulle skadas vid skottlossningen.
För övrigt torde spänningarna vid själva infästningarna
i verkligheten ej vara så stora, då tapptrycket är av
ytterst kort varaktighet. Detta senare bekräftas även
av det förhållandet, att å våra äldre fartyg infästningen
delvis varit synnerligen svag, utan att skador därav
uppkommit. Här valdes en nedböjning sådan att enligt
vanlig böjning beräknade spänningarna fingo gå upp till
1 700—1 800 kg/cm2. Vid senare företagna skjutförsök
ha inga svagheter visat sig. Det är att märka att
P i e t z k e r i sin bok "Festighet der Schiffe" mer synes
luta åt den stadiga infästningen. Problemet är
intressant då här uppträda många fenomen, som bero på den
stötartade kraften och dess återverkan på massan i
kanonens lavettage, fartygets undanvikande m. m.
Emellertid skulle det föra för långt att i denna uppsats giva
det en allsidig behandling.
För besättningen är synnerligen väl sörjt och har vikt
lagts uppå att inredningen skall vara så hemtrevlig som
möjligt.
Manskapet är förlagt till de förliga övre och nedre
trossbottnarna. Sidobritsar finnas för 2/3 av antalet,
resten ligga i vanliga hängkojer. Nödiga skåp för
kläder, skor, sjöskrin m. m. finnas. Tvätt- och duschrum
äro belägna invid logementena. Å detta fartyg medgav
utrymmet att flaggkorpralerna kunde få egen mäss.
Denna är belägen å nedre förliga trossbottnen och runt
om denna äro genom draperier tre 4-manshytter
avskärmade. Underofficerarna ha sin mäss och sina hytter å
förliga övre trossbottens akterkant och hava egen
ingång från övre däck. Officersinredningen är som
brukligt å våra fartyg belägen å aktra trossdäck. Hytter
finnas för sex officerare. Dessutom finnes en extra
liggplats i gunrummet. Möbleringen, som är synnerligen
smakfull, är utförd i mahogny för officerare och
underofficerare samt i ek för flaggkorpraler och manskap.
På brukligt sätt inom flottan äro kök och penterier för
de olika kategorierna av besättningen anordnade. Ett
försök har gjorts med att införa elektrisk spis för
officerare, för att om försöket slår väl ut å nya fartyg gå
än ett steg vidare i den inslagna riktningen. Tills dato
synes det som om den elektriska spisen visat sig god.
I hålskeppet finnas förrådsrum för proviant,
ammunition m. m. 12-cin-ammunitionen föres upp på däck
medels elektriska hissar, i vilka anordningar vidtagits så
att eld från däcket ej skall kunna fortplanta sig till
durkarna. Inredningen för besättningen, förrådsrum m. fi.
ventileras rikligt genom fläktar.
Två bryggor för navigering, eldledning m. m. finnas
föröver. Den nedre är helt inbyggd. På styrbords
och babords sida äro två klarsiktsapparater
uppsatta. Å denna brygga äro styranordningar och alla
instrument för navigeringen inrymda, såsom logg,
kursskrivare, omloppstelegrafer, maskintelegrafer,
roderaxeo-meter, etc. Å akterkant finnes en karthytt och en hytt
för fartygschefen. Främre bryggan övergår akterut i
signalbryggan å vilken radiohytt och artillericentral äro
förlagda. Övre bryggan är försedd med en högre fast
skärm, som i sin övre del övergår i en v-formig
avvisarlist för att minska draget. Där finnas även diverse
instrument för navigering, eldledning m. m. Något akterut
äro centralsikte och avståndsmätare uppsatta. Mellan
torpedtuberna finnes ett däckshus, som dels uppbär
luftvärnsartilleriet och dels utgör nedgång till turbinrummet.
Längre akterut över officersnedgången är den så kallade
aktra bryggan belägen med reserveldledningsstation,
re-servstyrställning, maskintelegraf m. m.
Rodret är av balanserad typ och som brukligt å
örlogsfartyg med bjärtstock och ram i ett stycke av
gjutstål täckta med plåt.
Styranläggningen har sitt särskilda kapitel. Det var
många förslag uppe. I specifikationen var det från
början tänkt, att hjärtstocken skulle vridas med ok, tvenne
dragstänger och skenor, som å våra pansarbåtar. Denna
anordning har emellertid rätt dålig verkningsgrad,
varför vikten blir rätt så avsevärd.
Alltför många invändningsfria försök äro ej gjorda för
att utröna krafterna vid roderläggningen. I J o h o w
finnas kurvor över försök med en tysk torpedbåt. Dessa
visa, att krafterna nå sitt maximum vid 25—30°
rodervinkel, när fartyget börjar gira, för att sedan avtaga.
Kraften ökas därvid språngartat och når avsevärda
belopp. För att konfirmera dessa experiment gjordes vid
Kockums varv girförsök med ett motorfartyg försett med
elektrisk styranordning. Härvid visade det sig att
effekten var låg vid gir intill 20° vinkel men att den därefter
ungefär mellan 25 och 30° gav sig upp till betydande
värden i ett språng för att sedermera återgå. Av det
sagda framgår att man måste räkna med riktigt
roder-moment. Härvid visade sig J o e s s e 1 s formler vara
mycket användbara.
De fordringar, som uppställdes å styranläggningen,
voro, att den skulle vara effektiv, lätt, synnerligen
tystgående och skulle medgiva att rodret kunde läggas från
dikt till dikt på 15 sekunder vid högsta fart fram och
högsta back. Fordringen å tyst gång har visat .sig allt
mer och mer brännande. Förr, då kolvångmaskiner
användes som framdrivningsmedel, spelade ej det extra
bullret från styrmaskinen någon större roll. Då
emellertid de tystgående turbinmaskinerna infördes, blev bullret
från styrmaskinen mycket enerverande. Som bekant
går det med litet vana lätt att sova vid ett konstant
buller, men betydligt svårare med ett stötvis
återkommande sådant.
Följande styranläggningar voro under övervägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
