Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 febr. 1928
motorer som i turbiner och kolvångmaskiner skulle med
andra ord snart bliva odugliga för sitt ändamål, om den
ej på något sätt kontinuerligt renades. Medan det i en
dieselmotor huvudsakligen gäller att bortskaffa kol och
andra fasta föroreningar ur oljan, ligger vid en turbin
eller kolvångmaskin huvudvikten vid att befria oljan
från vatten. För båda dessa ändamål användas numera
allmänt De Laval-reningscentrifuger.
Den närmast till hands liggande metoden för
kontinuerlig rening av smörjolja vore att koppla
reningscentri-fugen i serie med maskinens oljepump. Hela den till
smörjställena ledda oljemängden skulle då renas "en
route", ocli samtliga smörj ställen skulle förses med
absolut ren olja. Denna metod låter sig emellertid ej
användas i praktiken, emedan den per tidsenhet
erforderliga oljemängden för smörjning och kylning av lager och
andra rörliga delar är mycket för i tor, för att kunna
passera genom en reningscentrifug av i förhållande till
maskinen rimliga dimensioner. Man har då i stället gått
ir. för att hålla oljan i maskinens sump eller tank vid en
viss konstant renhetsgrad och låta den som vanligt
pumpas direkt från sumpen till smörj ställena.
Renings-centrifugen anslutes då antingen till returledningen för
den från smörjställena kommande oljan eller till
oljepumpen, fullständigt oberoende av smörjningssystemet
i övrigt. I det förra fallet delas oljan i två grenar, av
vilka den ena går direkt tillbaka till sumpen, under det
att den andra passerar genom centrifugen. I det senare
fallet låter man en särskild oljeström ständigt cirkulera
från sumpens botten (där oljan är som smutsigast)
genom centrifugen och tillbaka till sumpen. Fig. 3 visar
ett ex. å en dylik installation. I bägge fallen blandas
den renade oljan med den förorenade oljan i sumpen.
Genom detta kontinuerliga s. k. "bye-pass"-system
kommer smörjoljan i sumpen att hållas vid en viss konstant
renhetsgrad. Fortfarighetstillstånd inträder tydligen,
när reningscentrifugen per tidsenhet avlägsnar lika
mycket föroreningar, som inkomma i oljan.
För att maskinen skall arbeta under gynnsammast
möjliga förhållanden, bör renings systemet anordnas så,
att vid fortfarighetstillstånd föroreningsgraden av olja i
sumpen eller tanken är så låg som möjligt. Det är lätt
att med för praktiken tillräcklig noggrannhet fastställa
villkoren för detta gynnsammaste arrangemang. Såsom
tidigare framhållits gäller som allmän regel, att ju lägre
genomströmningshastigheten är, desto bättre blir
centri-fugens reningsverkan, och tvärtom. Erfarenheten har
visat, att inom vissa gränser man helt enkelt kan sätta
den från centrifugen avgående oljans föroreningsgrad
proportionell mot genomströmningen eller — k-x, där
x är den per timme genom centrifugen strömmande
oljemängden i ton, och k centrifugens karakteristiska
konstant. Antag nu att vid normal drift G gram
föroreningar per timme tillföras oljan. Vid
fortfarighetstillstånd är föroreningsgraden av oljan i sumpen y gram
per ton. Den till centrifugen strömmande oljan håller
alltså y gram per ton, och den från centrifugen avgående
k ’ x. gram per ton, skillnaden y — kx har extraherats
från oljan. Då per timme x ton olja passera centrifugen,
extraheras alltså under nämnda tid x (y — kx) =xy
—-— kx - gram föroreningar. Vid fortfarighetstillstånd
skall denna kvantitet vara lika med den tillförda
smutsmängden, alltså:
xy — kx2 = G ............................ (1)
Man finner omedelbart, att y, dvs. smultshalten i
sumpoljan, blir minst för
* =\ß................................ ®
varvid y har värdet: 2 \Jk ■ G ................................ (3)
69
Ett sifferexempel visar lätt innebörden härav. Antag,
att vi ha en 2 000 hk dieselmotor, och att vid normal
drift 400 gram föroreningar inkomma i smörjoljan per
timme. Antag vidare, att en viss centrifug vid rening av
en ton olja per timme kvarlämnar 25 gr föroreningar
per ton i den från centrifugen avgående oljan. Vi ha
således: G — 400, k = 25. Man finner då lämpli-
, /400
gaste genomströmningsmängden x = i / —— = 4 och
y = 2 v’25 • 400 = 200. Man bör alltså låta 4 ton olja
per timme genomströmma centrifugen ifråga, varvid
smutshalten i sumpen asymptotiskt närmar sig 200 gram
per ton, oavsett om den vid centrifugeringens början har
ett lägre eller högre värde. Den från centrifugen avgående
oljan håller 25 • 4 = 100 gram föroreningar per ton.
Denna föroreningsgrad kan förefalla ganska hög och
skulle för åtskilliga ändamål var otillåtlig. Man måste
emellertid hålla i minnet, att det här ej är fråga om att
producera en höggradigt renad olja, utan att hålla oljan
1 sumpen så ren, som överhuvudtaget är möjligt med den
tillgängliga centrifugen. Man ser omedelbart, att om
man minskade genomströmningen x till t. e. hälften, eller
2 ton per timme, skulle visserligen smutshalten k • x i
den från centrifugen avgående oljan falla till 50 gram
per ton, men samtidigt skulle föroreningsgraden y av
oljan i sumpen stiga till 250 gram per ton. Ehuru det
sålunda är tydligt, att en centrifugs lämplighet för
kontinuerlig rening av cirkulerande smörjolja ej mätes av
renheten hos den från centrifugen avgående vätskan, får
man dock ej draga den slutsatsen, att centrifugens
förmåga att höggradigt rena olja skulle vara av
underordnad betydelse för ifrågavarande användningsområde.
Tvärtom visar en blick på formel (3), att så ej är fallet,
då föroreningsgraden vid optimum är proportionell mot
kvadratroten ur k. Detta betyder alltså, att ju mindre
mängd föroreningar en centrifug kvarlämnar i den
avgående oljan vid en genomströmningsmängd av 1 ton per
timme, desto lägre förmår densamma även vid
fortfarighetstillstånd hålla föroreningsgraden i maskinens sump
eller tank. Detta bör beaktas vid val av
reningscentri-fugens typ och storlek.
Antag, att vi utom den i ovanstående exempel
förutsatta centrifugen, som vi vilja kalla II, hava tvenne
andra, / och III, av ungefär samma storlek men med
dubbelt resp. hälften så stor reningsförmåga som II, dvs.
kvarlämnande 12,5 resp. 50 gr föroreningar per ton olja,
vid rening av 1 ton per timme. Nedanstående kurvor
(fig. 4) representera då (enl. ekvation 1)
föroreningsgraden av den i sumpen eller tanken befintliga oljan.
gr-lton
SKEPPSBYGGNADSKONST
Fig. 4. Diagram visande föroreningsgraden av oljan i sumpen
vid användande av centrifuger med olika reningsförmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
