Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
18 febR. 1928
Styrmaskiner.
Vid mitt besök vid A. G. Atlas-Werke, Bremen,
Tysklands ledande firma vad beträffar tillverkning av
styrmaskiner, vinschar, förhalningsspel och andra till
fartygens utrustning hörande maskiner — hade jag
tillfälle att närmare sätta mig in i dessa maskiners
tillverkning. Några direkta nyheter på styrmaskinernas
område hava icke framkommit, varför jag nedan endast
behandlat några olika utföranden samt några konstruktiva
detaljer.
Ehuru de elektro-hydrauliska styrmaskinerna visat sig
mycket driftsäkra, äro dock kvadrant styr maskinerna de,
som mest ifrågakomma vid nyanskaffning. De äga två
stora fördelar framför de förstnämnda, nämligen:
1) Utväxlingsförhållandet mellan kvadranten och
driv-maskineriet kan göras betydligt större än vid de el.-hydr.
styrmaskinerna, vilket medför mindre kraftbehov och
mindre påkänningar på maskinbäddar och däck.
2) Den fjädrande förbindning, som finnes mellan
roderaxeln och kvadranten, låter sig icke effektivt ordnas
mellan roderaxel och ok vid el.-hydr. styrmaskiner.
Drivmaskinen — elektrisk motor eller ångmaskin —
är jämte snäckväxel och kugghjul vanligtvis monterade
på en särskild fundamentplatta. Denna löper antingen
på gejder, eller äro hålen för fästbultarna avlånga, så
att den vid maskinskada medelst en skruvrörelse snabbt
kan föras ut från kvadranten.
Då vid hård sjö rodret ofta utsättes för kraftiga
stötar, göres, som sagt. förbindningen mellan roderaxeln
och kvadranten fjädrande. Roderkvadranten är därför
lagrad utanpå den med roderaxeln fast förbundna
roderpinnens nav och kopplad till roderpinnen med en
fiä-deranordning enligt fig. 24. Vid stora roder har det
länge visat sig synnerligen svårt att tillverka
tillräckligt starka fjädrar. Detta missförhållande kan i någon
mån avhjälpas genom att förse roderaxeln med två
roderpinnar, placerade en under och en över
kvadranten och kopplade till denna med vardera två par fjäd-
slipade och polerade. Det inses omedelbart, att vid
belastning inner- och ytterringarna vid dessa fjädrar bliva
utsatta för enbart tryck- respektive enbart
dragspänning, varigenom de kunna tåla betydligt större
belastning än förut nämnda fjädrar. En annan stor fördel är,
att efter att hava blivit sammanpressade dessa fjädrar
icke räta ut sig med samma stötverkan som spiral- och
buffertfjädrar.
Fig. 25. Fig. 26.
Kvadrantens kuggkrans göres för det mesta i fem
delar, så att de mellersta delarna, vilka slitas mest, lätt
kunna utbytas mot de yttersta. Då akterskeppets bredd
kan vara så liten, att med önskad storlek på kvadranten
icke tillräcklig utslagsvinkel för densamma kan erhållas,
förses roderaxeln med ett ok, vilket medelst två
länkstänger förbindes med den längre förut placerade
kvadranten, enligt fig. 26. Ett annat förekommande utförande
är med en på däck placerad fast kuggkrans. Drivmotorn
med utväxling och i kuggkransen ingripande kugghjul
placeras på roderpinnen och medföljer alltså denna vid
rodrets rörelser.
Nödstyrning sker vid dessa roderanläggningar och vid
medelstora fartyg med hjälp av en på roderaxeln fast
handdriven reservkvadrant, placerad diametralt mot
hu-vudkvadranten. Vid större fartyg användas i stället två
drivmaskiner, av vilka den ena står i reserv. Båda äro
avsedda att arbeta på huvudkvadranten och äro så
monterade, att de lätt kunna till- eller frånkopplas. Detta
medför större huvudkvadrant, men reservkvadranten
bortfaller.
De elektrohydrauliska styrmaskinerna byggas antingen
med fyra eller med två arbetscylindrar. Då kolvarnas
slaglängd av utrymmesskäl icke kan göras särskilt stor,
Fig. 24.
rar. Em ll rtid har icke heller denna f’äderan ordning
vid de största förekommande fartygen visat sig äga
tillräcklig styrka och fjädring. En nackdel med såväl
vanliga, cylindriska spiralfjädrar som buffertfjädrar är ju,
att varje tvärsektion av fjäderstålet vid belastning
utsättes för såväl drag- och tryckspänningar, varför de
lätt brista. Vid alla större roderanläggningar användas
därför numera de sedan 4—6 år tillbaka i handeln
varande ring fjädrarna. Dessa bestå av ett antal hela,
massiva stålringar enligt fig. 25. Anläggningsytorna äro
Fig. 27.
bliva det på roderaxeln fästade okets båda armar
relativt korta, och de för rodrets vridande erforderliga
krafterna betydligt större än vid kvadrantstyrmaskiner. Vid
de fyrcylindriga styrmaskinerna finnes icke någon
reservstyranordning, utan maskineriet dimensioneras i
stället så. att om någon av cylindrarna skulle haverera,
två av de återstående tillfredsställande kunna vrida
rodret. Vi de tvåcylindriga styrmaskinerna däremot
användes i allmänhet liksom vid kvadrantstyrinrättningar
en handdriven kvadrant i enlighet med fig. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
