- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
11

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 febr. 1928

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST

11

tendjupet med den förstnämnda typen skulle medföra nästan
orimligt stora stenmassor och om sättningar och
förskjutningar i grunden icke behöva befaras. Om byggnadsverket
är av sådan betydenhet, att det motiverar användandet av
starka lyftanordningar, kan en dylik vågbrytare av murtyp
vara fördelaktig även på platser med mycket hård sjö.
Dammar bestående av flätverk eller uteslutande stenfyllning
äro till sin användning begränsade till grunda och relativt
lugna vatten, men äro då ofta mycket ekonomiska.

Vissa försiktighetsmått böra iakttagas för att undvika
tidigare misslyckanden: i vågbrytare av stenfyllning bör
lutningen under vatten icke vara brantare än fyllningens
naturliga lutningsvinkel; över lägsta vattenytan bör den
ligga i en så svag lutning (ungefär 1:3), att den
återgående vågens sugverkan icke kan förstöra den. Om ett murat
krön anbringas, så bör den nämnda slänten dragas upp så
högt, att muren icke kan angripas av vågorna annat än på
en liten yta och endast av den översta delen av vågen, som
i övrigt brytes på den svagare slänten. Då detta icke
iakttagits, hava svåra skador i många fall blivit följden.
Användningen av horisontala liggare av huggna block har
ibland medfört dåliga resultat: dessa block hava ofta en
tendens att stjälpa utåt till följd av underskärning och
vågornas sugning. Om liggarna läggas i lutning bakåt mot
vågbrytarens inre del undvikas ibland dessa olägenheter.

Den vertikala murens bas får icke utsättas för att bliva
underminerad av vågorna; den underliggande fyllningens
krön måste vara brett och skyddat av tillräckligt tung sten
och, där så behövs, av en eller två rader konstgjorda block.
Alla övergångsformer mellan de två typerna böra undvikas.

Användandet av kasuner med alltför tunna väggar, av
betong eller annat material, har ofta givit anledning till
svårigheter, beroende på otillräckliga förband mellan
fyllnadsmaterialet och väggarna eller att för lång tid behövts
för att fylla kasuner med för stora rum, sedan de sänkts.
Kasuner av oarmerad betong synas i allmänhet vara
säkrare än sådana av armerad betong. Kasunerna böra vara
så korta som möjligt i längdriktningen för att undvika
ojämn sättning.

Det är svårt att göra ett allmänt uttalande om kostnaden
för vågbrytare av stenfyllning jämförd med dylik med
vertikal mur. Härför erfordras direkt kostnadsjämförelse i
varje särskilt fall och att hänsyn tages till de lokala
förhållandena, pris på erforderligt material och byggutrustning
ävensom kostnad för årligt underhåll. För att ånge
storleksordningen kan man emellertid säga, att 6 500 och 25 000
kr. äro de gränser åtminstone i den gamla världen, mellan
vilka priset pr löpmeter vågbrytare på 12 till 40 meters
vattendjup i hav utan tidvatten varierar; en besparing av
20 % "eller mera synes uppstå vid användande av typer med
vertikal mur. Kongressen uttalar önskan om att mera
systematiska studier må utföras samtidigt i olika länder,
avseende vågornas angreppskraft och de lämpligaste
instrumenten för dess uppmätande. En internationell kommitté
borde för ändamålet tillsättas av kongressföreningen.

2. Fiskehamnar. Allmän plan och disposition för deras
anordnande.

Rörelsen i fiskehamnar, där det mest ömtåliga gods
behandlas, kräver i särskilt hög grad fullständig installation av
härför lämpliga anordningar. Dylika hamnar kunna indelas
i två slag: för stor djupsjöfisk och för småfisk och kustfisk.

De allmänna anordningar, som böra finnas i alla
fiskehamnar, äro: hamnbassänger, kajer och slipar, lämpade
efter den typ av fiskebåtar, som användas; magasin för
fiskens försäljning, packning, förvaring och avsändande
samt tillräckligt utrymme för uppförande av kylrum och
is-upplag, för rökning och saltning samt för behandling av
kasserad fisk eller rester; tillräckliga områden för
reparation och lagring av fisknäten och slipar för upphalning av
fiskebåtarna.

En fiskehamn och speciellt en dylik för småfisk måste
vara ett slags skyddshamn, stor nog ej endast för där
hemmahörande båtar, utan även för andra som där kunna
behöva löpa in och ankra.

En hamn för större fiskefartyg och tyngre fisk borde
om-händerhavas av de offentliga myndigheterna, som omsorgs-

fullt borde utvälja dess läge med hänsyn till de stora
konsumtions-centra och de bästa distributionsvägarna, så att
varan kommer fram med minsta tidsförlust.

Anordningarna för fartygens lossning kunna installeras
antingen vid en tidvattenbassäng eller flytande brygga; i
bägge fallen av lätt material, trä eller armerad betong, med
ett vattendjup av minst 5 m vid lågvatten. Den mekaniska
utrustningen bör vara den mest effektiva och moderna för
att möjliggöra snabbast möjliga distribution med minsta
möjliga hantering av fisken. Järnvägsspåren böra dragas
så att fisken kan omlastas direkt i järnvägsvagn längs
av-sändningsmagasinen, och avtal böra göras med
järnvägsmyndigheterna om snabb och direkt vagnexpedition. För
att undvika hinder i behandlingen böra inga sidospår
finnas mellan kajlinjen och magasinen för sortering, packning
och avsändning av fisken.

Antalet hamnar för småfisk bör icke bestämmas av
landets allmänna ekonomi, utan snarare av närheten till
fiskebankarna och de anordningar för försäljning av fisk och
andra produkter, som behövas inom rimligt avstånd
därifrån. Det är även önskvärt, att sådana hamnar ej placeras
å platser, där vattnet är bemängt med spillolja eller andra
skadliga ämnen.

De små fiskehamnarna behöva obetydliga anordningar i
jämförelse med dem för storsjöfiske. Tilläggsplatserna
kunna vara de enklast möjliga; valet av lämplig plats för
erforderliga fabriker eller dyl. torde böra överlämnas åt
den privata företagsamheten. Det är ej nödvändigt att
utrusta en dylik hamn med sådana järnvägsanordningar, som
behövas för större fartyg, ej heller med djupkajer eller
lossningsanordningar. Vid tidvattenkuster är f. n. tillräckligt, om
hamnen kan angöras vid högre vattenstånd än medelvatten.

3. Uppsamling och lagring av flytande bränsle (reservoarer
av metall och armerad betong). Skyddsåtgärder mot eldfara.

Distribution av flytande bränsle i hamnarna.

Både av kommersiella skäl och med hänsyn till dess
skyddande under krigstid anses det önskvärt att om möjligt
lagra olja under jorden, så mycket mera som oljan därvid
bevaras i bättre kondition än i tankar ovan marken. Man
har funnit, att kostnaden för skyddad underjordisk
behållare är c:a tre gånger så hög som för tank ovan marken.
Den mest ekonomiska storleken å en ståltank för flytande
bränsle är från 10 000 till 12 000’ tons rymd.

För tankar i öppna luften ha enligt nuvarande erfarenhet
ståltankar visat sig mest tillfredsställande och ekonomiska.
Tankar av armerad betong hava hitintills ej lämnat gott
resultat ifråga om oljetäthet; man hoppas på framtida
förbättringar.

För att giva största frihet och säkerhet åt trafiken i
övrigt är det önskvärt, att oljemagasin och förråd placeras
så långt från övriga kommersiella industrianläggningar som
möjligt. Det är att rekommendera, att oljetrafiken
hänvisas till särskilda isolerade bassänger, avstängda med
lämplig flytande avstängningsanordning. Att isolera enstaka
skepp är svårt och ger ej samma skydd.

Utpumpning av vatten ur kölsvinet på fartyg och av annat
oljebemängt vatten måste ske utanför hamnarna. Det vore
förmånligt att i varje hamn ha särskilda pråmar för
uppsamling av smutsigt vatten och för avskiljande av oljan
från vattnet.

Då en särskild hamnbassäng reserveras för oljan, vore
det förmånligt att sätta rörledningarna, som gå till de
olika behållarna, i förbindelse med varje kaj- eller
förtöjningsplats. Detta skulle giva största effektivitet och
valfrihet i fråga om tilläggsplats och kunde vara av värde i
händelse av eldsvåda.

Kongressens resolutioner äro givetvis avfattade i mera
allmänna ordalag och innehålla endast sådana uttalanden,
varom alla de olika nationernas representanter kunnat ena
sig. För vattenbyggnadsingenjören synas de därför i många
fall endast fastslå redan kända och erkända förhållanden.
Vill man däremot taga del av det nya och se i vilken
riktning utvecklingen och uppfattningen går i de olika delarna
av världen, måste man studera själva rapporterna.
Sjöfartskongressernas värdefulla rapportsamlingar torde en
vattenbyggnadsingenjör, som vill vara à jour med utveck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free