Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 febr. 1928
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
17
med ett visst procentuellt tillägg därå såsom ersättning
för disponerandet i behövlig omfattning av
entreprenörens befäls- och kontorspersonal, maskiner och redskap.
Jag räknar emellertid detta förfaringssätt i det följande
till entreprenadsystemet.
Byggherrarna kunna särskiljas i tvenne olika grupper,
nämligen dels de byggherrar, som endast undantagsvis
bedriva byggnadsverksamhet, såsom vid uppförandet av
egna affärshus, fabriker o. d., och dels sådana, i vilkas
verksamhet ständigt ingår uppförandet av nya
byggnadsföretag, såsom statsverket, större kommuner, stora
fastighetsbolag och andra mera omfattande sammanslutningar.
Vad avser den första kategorien av byggherrar, synes
det uppenbart, att för dessa byggherrar måste
utförandet av byggnadsföretagen genom entreprenadsystem vara
det ändamålsenliga. Dessa byggherrar kunna icke
lämpligen för genomförandet av ett eller annat
byggnadsföretag skaffa sig den byggnadskunniga personal och de
redskap m. m., som erfordras för arbetenas bedrivande
under egen arbetsledning. I regel äro dessa byggherrar
icke byggnadsteknici och hava sålunda svårt att
överblicka de tekniskt-ekonomiska spörsmålen. En ekonomisk
trygghet ligger för dem givetvis i att utlämna arbetena
på entreprenad.
Med avseende på de byggherrar, som utöva en mer
eller mindre permanent byggnadsverksamhet, torde
förhållandet bliva åtskilligt annorlunda. Då de årliga
byggnadskostnaderna nå en viss storlek och de olika
byggnadsobjekten olconomiskt sett icke äro för små,
uppkommer av sig själft den frågan, om det icke ställer
sig ekonomiskt mera fördelaktigt att ordna med en egen
byggnadsorganisation. Ju större den samlade
byggnadsverksamheten är. desto mer trängande blir frågan. Att
det under vissa betingelser för dessa byggherrar är
ekonomiskt fördelaktigt att driva arbeten under egen regi,
synes mig obestridligt och av erfarenheten väl bevisat.
Efter särskild utredning i ämnet har statsverket
numera inrättat byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå så, att
densamma, när så påfordras, kan ombesörja
nybyggnads-arbeten jämväl i egen regi.
Om man sålunda går in för en egen
byggnadsorganisation, bör man dock städse begagna sig av den
konkurrens, som entreprenadväsendet bjuder. I första hand
torde från den egna regien böra frånskiljas alla sådana
enstaka byggnadsföretag av mindre omfattning, vilka
äro belägna för sig på skilda orter. Dessa
byggnadsobjekt passa i allmänhet bäst att lämna ut på
entreprenad åt företagare inom de olika byggnadsorterna.
Från den egna regien synas jämväl böra undantagas
sådana arbeten, vilka fordra speciella apparater och
anordningar samt särskild sakkunskap, såsom vissa
grundläggningsarbeten o. d.; arbeten som lämpligen böra
handhavas av specialfirmor.
Men även beträffande återstående byggnadsföretag bör
den i egen regi arbetande byggherren aktgiva på och
begagna sig av konkurrensen med
entreprenadverksamheten. Vid lågkonjunktur, såsom nu, torde det löna sig
ganska litet med egen regi vid normala byggnadsföretag.
Entreprenörerna torde nu i möjligaste mån nedpressa
sina vinster och sänka utgifterna för den egna
administrationen så mycket ske kan. Däremot torde vid
högkonjunktur på byggnadsmarknaden den egna regiens
förtjänster vara särskilt framträdande. Innan man
sålunda igångsätter ett byggnadsföretag under egen regi,
bör mail undersöka, om man icke kan få arbetena
utförda billigare genom tillämpning av
entreprenadförfarandet, och marginalen till förmån för det sistnämnda
systemet behöver alls icke vara så stor; under likvärdiga
beräknade kostnadsförhållanden synes entreprenadsyste-
met vara att föredraga. Har man egen
byggnadsorganisation, finnes det emellertid fall, då den egna regien utan
konkurrens bör ifrågakomma, såsom vid mera invecklade
och sålunda svårberäkneliga ombyggnads- och
kompletteringsarbeten o. d. Sådana arbeten förorsaka mestadels
både byggherre och entreprenör bekymmer och
besvärligheter även vid ett gott samarbete. För närvarande
utför byggnadsstyrelsen endast ett byggnadsföretag under
egen regi, nämligen uppförandet av en sluten avdelning
in. m. vid tvångsar betsanstalten å Svartsjö. Detta
byggnadsföretags omfattning — de beräknade kostnaderna
uppgå till 280 000 kronor — skulle otvivelaktigt hänvisa
detsamma till entreprenadgruppen, men arbetspersonalen
utgöres till ganska stor omfattning av internerade, vilka
knappast kunna handhavas av en entreprenör, och
värdet av deras arbetsprestationer är mycket
svårberäk-neligt.
Entreprenadsystemet har sålunda och bör hava en i
det. stora hela dominerande ställning inom
byggnadsfacket, och det kommer utan tvivel att behålla densamma,
särskilt om entreprenadsystemet ernår en ändamålsenlig
utveckling, varigenom detsamma kan under olika
förhållanden upptaga konkurrensen med den egna regien.
Entreprenörerna inom byggnadsfacket utgöra en
ganska heterogen kår, ifrån den enkla företagare, som
saknar såväl teknisk kompetens som ekonomiska
förutsättningar, upp till de stora, tekniskt och ekonomiskt väl
rustade byggnadsfirmorna. För de senare synes
sammanställningen nog icke fullt tilltalande, men man
återfinner den faktiskt ofta nog i byggnadsstyrelsens
protokoll vid anbuds öppnande.
Enligt min uppfattning särskilja sig tvenne mera
utpräglade huvudgrupper av entreprenörer.
Den första huvudgruppen består av sådana företagare
inom yrket, vilka utnyttja de tekniska kunskaper de
förvärvat sig under egen praktisk verksamhet och vilkas
ekonomiska möjligheter äro relativt begränsade. Dessa
entreprenörer pläga i de flesta fall själva vara
arbetsledare vid sina entreprenadarbeten, eventuellt med
biträde av en verkmästare. Därest deras ekonomiska
tillgångar behöva stärkas, sker det i de flesta fall med stöd
av leverantörer, som ställt sig i borgen. Dessa
företagares anspråk på vinst äro ganska begränsade, och deras
administrationsapparat är av en ringa omfattning och
sålunda billig. Dessa entreprenörer pläga åtnöja sig med
ett eller annat byggnadsföretag åt gången.
Den andra huvudgruppen består av de större
entreprenörerna, vilka hålla sig med en medhjälparestab med
teoretiska och praktiska tekniska kvalifikationer och vilka i
regel äga ekonomiska förutsättningar för övertagandet
av ett flertal större eller mindre entreprenadarbeten på
en gång. Dessa entreprenörer hava större omkostnader
för sin administrationsapparat och i regel anspråk på
större vinstmarginal men givetvis större möjligheter att
driva sina arbeten rationellt och därigenom inbespara
utgifter till förmån för vinstmarginalen.
Utanför ocli mellan dessa huvudgrupper finnas
särstå-ende grupper och kombinationer. En säregen grupp äro
vissa byggmästare, arbetande mest i övre Norrland
tillsammans med medhjälpare från deras hemtrakter,
huvudsakligen oorganiserade träarbetare. Dessa
byggmästare komma med synnerligen låga anbud och
genomföra arbetena på ett gott sätt. På grund härav kan man
i övre Norrland, åtminstone vad gäller trähus, vid
byggnadsföretag understigande 100 000 kronors värde räkna
med synnerligen låga anbud, ned till 20 % eller mer
under anbud, beräknade enligt gällande material- och
avtalspriser.
I regel torde så vara förhållandet, att vid allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
