- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
19

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 febr. 1928

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST

19

Ansträngningar synas mig böra göras att komma
ifrån ett ständigt beräknande av tilläggskostnader för
småsaker, vilket irriterar. En byggherre sätter
givetvis stort värde på en entreprenör, som i detta avseende
icke visar sig vara alltför småaktig. Byggherren har själv
ganska svårt att i alla upptänkliga fall fordra avdrag för
enklare utförande än kontraktet angiver.

Ett önskemål synes jämväl vara att entreprenören icke
bygger sitt anbud på en strävan och förhoppning på att
sedermera kunna förskaffa sig stora extra ersättningar
för ändrings- och tilläggsarbeten. Härigenom förryckes
samarbetet, och en dylik entreprenör är sannolikt icke
välkommen åter.

Ytterligare ett önskemål är att de större
entreprenörerna, som ju sitta inne med stor praktisk erfarenhet,
följa den inbjudan, som åtminstone från
byggnadsstyrelsens sida göres, att i samband med anbuds avgivande
inkomma med förslag till arbetenas förenkling, eventuellt
genom modernare anordningar än som planerats. Mången
gång torde härigenom ett anbud komma fram till
omprövning, som i annat fall måste läggas å sido såsom
varande för högt.

Slutligen synes mig böra erinras om att entreprenören
bör sätta sig väl in i ett avtals olika bestämmelser före
avtalets ingående, så att icke åtskilliga föreskrifter
sedermera komma som en överraskning. För att
underlätta detta ivrar jag för min del för att åtminstone
statsverket ordnar med enhetliga kontraktsbestämmelser ocli
allmänna beskrivningar m. m. för sin
husbyggnadsverksamhet och i övrigt vidtager enhetliga och likartade åt-

gärder till entreprenörernas trygghet, icke minst i
avseende på kontrollåtgärder.

Den nu gällande entreprenadförordningen synes mig
vara tillfredsställande. Den förutsätter tre förfaringssätt
vid anbuds infordrande, allmän kungörelse, anbuds
infordrande genom särskilda skrivelser och
underhandsuppgörelse. Den allmänna kungörelsen tilltalar mig mest,
och det synes mig vara oomtvistligt, att den
lägstbju-dande vederhäftige entreprenören bör få arbetet,
förutsatt att anbudssumman är rimlig. Vid anbuds
infordrande genom särskilda skrivelser är byggherren givetvis
förpliktigad att taga den lägstbjudande, så framt
anbudssumman kan anses vara skälig. Detta förfaringssätt
synes mig böra ifrågakomma endast för det fall, att endast
ett visst begränsat antal anbudsgivare äro kompetenta för
arbetet eller tidsvinsten påfordrar detta
tillvägagångssätt. Underhandsuppgörelse bör i regel icke förekomma,
förrän något av de övriga upphandlingssätten icke givit
önskat resultat.

Att frångå den nuvarande konkurrensen och övergå
till något annat system för bestämmandet av ersättning
för entreprenadarbeten, exempelvis att utföra arbetena
på räkning i en eller annan form, synes mig helt
förrycka systemet. Bortfaller denna konkurrens, ligger det
för byggherren med relativt permanent
byggnadsverksamhet nära till hands att helt övergå till den egna regien.1

i Referat av den efter de båda föredragen följande diskus-

sionen torde komma att införas i nästa nummer av
facktidskriften.

ANVÄNDNING AV DIFFERENSRÄKNING FÖR BEHANDLING
AV VISSA PROBLEM INOM BYGGNADSSTATIKEN.

Av civilingenjör HJALMAR GRANHOLM.

För bestämmande av momentfördelningen i en böjd
balk kan man utgå ifrån ekvationen
d*M

..................... (1)

Ett integrerande av denna ekvation under
hänsynstagande till förefintliga randvillkor, såsom inspänning,
kontinuitet över flera stöd eller dylikt, lämnar
upplysning om momentets storlek i olika punkter av balken.
Kännedom om avskärningskraftens storlek erhålles sam-

tidigt,

då ™ = R.

ax

I praktiska fall är det därvid många gånger
fördelaktigt att ersätta derivatorna med differenskvoter och i
stället för att använda integrering övergå till fortlöpande

summering. I stället för att uttrycka ’~y- som

dM

dx

= — J qdx + Cj

o

x

C^M „
M=\dx + C*

och M som

bestämmer man

AM
Ax’

— 2 q Ax C1 och
o

x AU

M = 2~— Ax
o Ax

Co

Som första klarläggande exempel skola vi undersöka
en fackverksbalk enligt fig. 1, belastad med den jämnt
fördelade lasten q ton pr meter. Fackvidden är
konstant = och fri uppläggning förutsättes. Av sym-

10

metriskäl inses

att

AM

dvs. avskärningskraften är

= noll för balkens mitt, och ur detta villkor bestämmes

Fig. 1.

summationskonstanten C1 i ekv. 2. Villkoret
momentet = noll vid upplagen bestämmer C2 i ekv. 3.
Beräkningarna ordnas bäst i tabellform enligt nedan-

A2M

stående tab. 1. I kolumnen för , „ införas de kända

Ax2

(2)
(3)

värdena

AM

■ q ton/m. Vid beräkning av värdena —^ göres

början i mitten, där det kända värdet

AM

Ax

0 insättes.

1 kolumnen för m påbörjas additionen vid upplaget, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free