- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
48

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•48

TEKNISK TIDSKRIFT

25 febr. 1928

Fig. 3. Brolägen enligt Geilerstedts skrivelse till stadskollegiet den 6 dec. 1927,

att man ej bör tänka på inledande av stambanan över
Smedsudden. Som en drunknande griper lian nu efter det
halmstrå, som ett godsspår kan erbjuda. Nu ha vi hört,
hur han lyckats konstruera fram, att just detta läge, som
en järnvägsbro måste ha på grund av sina förhållanden,
skulle vara det för gatutrafiken och en gatubro
lämpligaste. Det synes dock vara en utomordentligt lycklig
slump, om dessa två helt olika ändamål skulle kunna
fyllas genom ett och samma broläge.

Om vi emellertid nu skulle undersöka, var en gatubro
lämpligen bör förläggas och således utgå ifrån de
faktiskt givna förutsättningarna och därifrån söka komma
till ett resultat, i stället för att, såsom ingenjör
Lilienberg måst göra, utgå från att broläget var
fixerat och därefter komma med motiveringen.

Man har då två faktorer som bestämmande,
dels de faktiska förhållandena beträffande
befolkningen samt befintliga och fastställda
gatu-trafikleder, dels spekulationer över vad
framtiden kan bära i sitt sköte i dessa hänseenden. En
stadsplaneingenjör måste ju mer eller mindre
leva i fantasien och projektera nya trafikleder,
gator och byggnadsområden, men han får för
ilen skull ej förbise det viktigaste, nämligen de
faktiska förhållandena. Det förefaller mig, som
om ingenjör Lilienberg i sitt föredrag alltför
mycket lagt vikt vid de framtida stadsplanerna,
som han tänkt sig skola utföras, särskilt å yttre
Kungsholmen, och därigenom alltför litet tagit
hänsyn till de redan bestående förhållandena.
Låtom oss först studera dessa! I fig. 1 visas
en befolkningskarta över Stockholm från den
tid, då S:t Eriksbron kom till. Denna bros läge
var klart motiverad redan då på grund av
befintliga och fastställda trafikleder, men synes av
befolkningskartan, att även med hänsyn till
befolkningens fördelning var brons byggande och
dess läge redan då mycket motiverat.

Fig. 2 anger befolkningens fördelning 1922,

och den huvudsakliga förändringen sedan dess
gäller, att det å figuren har tillkommit en del
prickar längs S:t Eriksgatan, nämligen
Rödabergsområdet, Rörstrands- och Atlasområdena,
ännu mera markerande detta
befolkningsområde. Alla känna vi till de befintliga
trafikledernas sträckning, och synes det ganska klart
av denna karta, att det naturliga läget för en
bro, förbindande de norra stadsdelarna å
Kungsholmen med Söder skall gå direkt
mellan S:t Eriksgatan och Långholmsgatan. S:t
Eriksgatan kommer efter
Kristinebergsområ-dets fullbyggande att ligga i
befolkningscen-trum för Kungsholmen i sin helhet.

Den å fig. 3 visade förslagskartan
inlämnade jag den 6 dec. 1927 till stadskollegiet
med begäran om utredning. Jag framhöll
därvid bl. a. att med hänsyn till önskemålet att
avlasta trafiken å de centrala gatorna den nya
broförbindelsen mellan S:t Eriksgatan och
Långholmsgatan borde göras så kort och rak
som möjligt och att detta kunde ske med en
rät linje. Ingenjör Lilienberg hade redan efter
två dagar sitt utlåtande färdigt med
avstyrkande av förslaget. På denna korta tid har
han kunnat sätta sig in i frågan, så att han
påstår att anledningen till mitt förslag är att
jag missförstått syftet med bron och att min
bro "inriktas mot nedre Norrmalm". Jag vågar
dock nu misstänka att missförståndet är att
söka på annat håll.

Om vi nu tänka på trafikförhållandena, så se vi av
tiafikkartan, fig. 4, hur ytterligt hårt de centrala
trafiklederna, särskilt de smala gatorna över Stadsholmen,
äro belastade. Huvudmotivet för Mälarbrons tillkomst är
ju avlastningen av dessa trafikleder.
Stadsplanenämnden skriver i sitt förslag av den 8 nov. 1927, att "någon
ny central trafikled mellan de södra och norra
stadsdelarna icke kan förväntas komma till utförande under
de närmaste åren", och framhåller med hänvisning till
utredningen om den tilltänkta järnvägsbron, att en ny
gatubro mellan västra Södermalm och Kungsholmen skall

Fig. 4. Gatutrafikens intensitet 12 dec. 1924.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free