- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
71

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 sEpt. 1928

VÄG- OCH VATTEN BYGGNADSKONST

71

mission medför är, uttryckt i pengar, Skäligen obetydlig
i förhållande till arbetskostnaderna vid en
vattenbyggnad (under förutsättning av att kraftpriset är någorlunda
rimligt). Mot denna kraftförlust väga många praktiska
fördelar i förhållande till elektrisk drift vid de här ovan
beskrivna maskinerna, vilka alla drogo mycket små
effektbelopp.

Bland fördelarna vill jag framhålla följande:

Montage av tryckluftledningar, speciellt slangarna, är
en ytterligt enkel sak, som kan anförtros åt vem som
helst, utan att han kan ställa till någon skada, vilket ej
är fallet med elektriska ledningar för 380 v. spänning.

Tryckluftledningar i närheten av sprängningar är
okänsligare för åverkan än elektriska ledningar, och
skjuter man sönder en tryckluftledning, springa inga
proppar med ty åtföljande besvär.

Tryckluftmaskinerna kunna ej förstöras genom
överbelastning såsom elektriska maskiner, om de skötas av
okunnig och, om icke vårdslös, så dock våldsam
personal.

Tryckluftmaskiner arbeta lika bra ovan som under
vatten, samt

tryckluftmotorer äro, då de kunna arbeta vid olika
varvtal och lätt omkasta körriktning, lättare att montera
för olika tillfälliga ändamål, varjämte de hava förmåga
att segdraga utan att förstöras.

Som avslutning vill jag framhålla, att skall man få en
ny apparat att fungera väl, måste man experimentera
med den, och härvid fordras att hava folk som intressera
sig för att få det mesta ur maskinerna. Vid det arbete
jag haft nöjet att leda, har folket varit synnerligen
intresserat av alla experiment och ofta själva framkommit
med de uppslag, som satt fart på maskinerna. Rallaren
av i dag är ej blott en grovarbetare, han är ofta en
me-kanikus i smått och en klyftig och trevlig sådan.

F. Hansen.

NOTISER

Svenska teknologföreningens avdelning för väg och
vattenbyggnadskonst höll måndagen den 23 april ordinarie
sammanträde å föreningens lokal under ordförandeskap av
kapten Mauritz Serrander.

I avdelningen invaldes civilingenjör Harald Ohlsson.

Ordföranden meddelade, att avdelningens styrelse på
grund av från föreningens presidium inkommen skrivelse
utsett tre personer i en kommitté för utarbetande av
förslag till föreningens yttrande över föreliggande förslag till
ny stadsbyggnadslag, nämligen kapten Ernst Eggert,
civilingenjör Nils Gellerstedt och stadsingenjör John
Petterson.

Ordföranden framhöll önskvärdheten av, att de av
avdelningens medlemmar, som komme att deltaga i
jubileums-insamlingen till konungen, i så stor utsträckning som
möjligt gjorde detta genom Sv. teknologföreningen.

Härefter lämnade t. f. byråingenjören i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen Einar G. Almquist ett meddelande om
Statens vägtrafikräkning år 1926. I anslutning härtill
visades bilder dels från arbetet med trafikräkningen, dels
utav det kartverk, som upprättats över densamma.

Föredrag hölls härefter av t. f. professor Gustaf
Dahlberg angående några riktlinjer för en generalplan för
svenska vägnätet. Talaren framhöll för det första behovet av en
generalplan; medelst en sådan skulle man komma ifrån det
hittillsvarande i många fall planlösa systemet. Yid
upprättande av en dylik plan måste man givetvis utgå ifrån det
nuvarande vägnätet och trafikintensiteten. Emellertid
vore det härvid även nödvändigt taga hänsyn till
förefintliga utvecklingsmöjligheter för de olika orterna samt
trafikens framtida förändring. Talaren visade medelst kartor

och tabeller, huru man utrett och löst dylika frågor särskilt
i utlandet. Ifråga om trafikintensiteten vore det särskilt
anmärkningsvärt, huru hastigt den lokala tyngre trafiken toge
slut utanför de större städerna och utav vilken jämförelsevis
mindre omfattning genomgångstrafiken vore.

Uti en generalplan inginge en rationell klassificering av
vägarna ej endast med hänsyn till nuvarande förhållanden
utan även med tanke på framtiden. Talaren nämnde i detta
sammanhang vissa vägar, som enligt hans mening borde
klassificeras som huvudvägar. Beträffande huvudvägarna
vore det särskilt viktigt, att desamma erhölle en
tillfredsställande linjeföring, bredd och körbanebeläggning. Vid
tättbebyggda samhällen borde man bygga dylika vägar som
förbigångsvägar.

En generalplan för svenska vägnätets utbyggnad måste
grundas på lokala undersökningar och utredningar i de
olika vägdistrikten. Sammanställning syntes därefter böra
ske länsvis, varefter planerna för de olika länen borde
granskas och sammanställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Planen skulle därefter fastställas av k. maj:t att i
tillämpliga delar följas. Tydligen borde en revision av planen ske
med lämpliga mellanrum. Talaren underströk i samband
härmed vikten av, att en ny vägorganisation komme till
stånd.

Vid diskussionen yttrade sig endast kapten Spärr, som
framhöll att trafikförhållandena i Sverige vore väsentligt
olika dem i utlandet, varför t. e. utlandets genomgående
bilvägar för snabbgående trafik ej kunde vara motiverade här.

Til. W.

LITTERATUR

Der Baustoff und seine Verarbeitung. Handbuch für
Eisenbetonbau, III. Band. Vierte Aufl. 427 sid. text, 605
fig. Wilh. Ernst & Son, Berlin.

Ehuru samtliga band av verkets Handbuch für
Eisenbetonbau tredje upplaga icke ännu utkommit, har förlaget
dock ansett det av nöden, att redan nu påbörja utgivandet
av en fjärde upplaga, detta med hänsyn till dels den starka
efterfrågan och dels den särskilt de senaste åren hastigt
fortgående utvecklingen inom cement- och betongtekniken.

Föreliggande band III, Der Baustoff und seine
Verarbeitung, omfattar fem kapitel. I första kapitlet
behandlas betongmaterialen, deras sammansättning och
egenskaper, tillredning av bruk och betong samt den färdiga
betongens egenskaper och förmåga att motstå olika
inverkningar. Här har i jämförelse med föregående upplagor
tillkommit det högvärdiga cementet och smältcementet. I
anslutning till senare års erfarenheter har
kornsammansättningens samt vattentillsatsens inverkan på
betonghållfastheten systematiserats.

Grafs formler, tillkomna några år efter Abrams
utredningar på detta område och synbarligen för att verka tyskt
original, hava underkastats vederbörlig kritik. Den mycket
omskrivna frågan angående inverkan av trasstillsats till
betong är ingående diskuterad, och de anförda bevisen för
att trassens inverkan huvudsakligen är av kemisk natur
synas övertygande. Vad man saknar i detta kapitel är en
redogörelse för praktiskt användbara metoder för
undersökning av renhetsgraden hos betongsand
(Abrams-Harders-och ammoniakmetoderna). Det hade även varit önskvärt,
att den aktuella frågan angående betongens vattentäthet
något mera ingående behandlats. I anslutning till
Rude-loffs på sin tid utförda undersökningar framhåller
författaren, att genom tillräckligt lång vattenbehandling
betongens totala krympmått kan nedbringas till ett för
praktiska fall betydelselöst belopp,, en åsikt, som torde vara
något föråldrad och ej enligt erfarenhet samt amerikanska
undersökningar överensstämmer med verkliga förhållandet.

I andra kapitlet beskrivas vanliga och mera speciella
typer av betongblandningsmaskiner samt den s. k.
cementkanonen.

Tredje kapitlet omfattar betongens transport och
bearbetning. Här anföras exempel på rationell uppställning
av arbetsplaner samt beskrivas anordningar för transport

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free