- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
84

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

TEKNISK TID SKRIFT

28 juli 1928

vattenytan har samtidigt kunnat ökas från 3,3 till
3,6 m.

De inhängda spannen utgöras av 5 st. DiP-balkar,
75 t. o. m. 85, i mitten och fasadbalkar av nitad
konstruktion för att lätt kunna avpassas efter konturformen.
Brobanedäcket utgöres av en järnbetongplatta. I
gångbanan äro inlagda hålstenar av gasbetong, genom vilka
ledningar av olika slag kunna framdragas.
Beläggningen utgöres på gångbanan av klinker och på körbanan av
tuktad 100 nnn smågatsten.

Pelare och konsolbalkar äro av betong och med
lädst ktion för att man bättre skall kunna utnyttja materialet
och för att de skola få mindre vikt. Det stora trycket i
underkanten av konsolbalken upptages av en 15 cm
platta. Mellanväggar av 30 cm tjocklek äro inlagda mitt
för varje DiP-balk. För att bättre fördela belastningen
är vid upplaget en kraftig tvärbalk anordnad.

För belysningen av brobanan tänkas P. H.-lampor
komma till användning. De äro patenterade av den
danske arkitekten Poul Henningsen och utmärka sig
för ett bländfritt ljus. Lamporna ställas in, så att deras
ljuskäglor bliva riktade snett nedåt och inåt mot
bro-banan och så att de från vardera sidan belysa körbanan
til! mitten och i körriktningen.

Grundläggningen är olika för varje särskild del.
Landfästena ha att uppta momentet från trafiklast och egen
vikt samt jordtryck. En utbredd platta ger emellertid
på grund av jordlådans tryck ett tillräckligt motmoment.
Närmaste pelare vilar på pålar nedslagna till berget,
medan den andra ligger direkt på detsamma. Det södra
landfästet är direkt förankrat i berget, Vid norra
landfästet är djupet till berget omkring 20 m från
medel-vattenytan, och pålning skulle där bliva oekonomisk, då
sandlagret är tillräckligt fast för en grundläggning
medelst en utbredd platta. Motsvarande djup för den
närmast stående pelaren är ungefär 14 m — grundläggning
på pålar är här tydligen lämpligast — och för den andra
pelaren är djupet till bergbotten ungefär 5 m, varför
pelaren grundlägges direkt på berget. Vid södra
landfästet ligger berget i dagen.

Bron är beräknad för mötande filer av 12 tons
lastbilar jämte folklast tillsammans med snötryck av 500
kg/m2 på gångbanor.

Åt den arkitektoniska utformningen har särskild
omsorg ägnats. Det vackra ligger inte i dyrbara och
onödiga dekorationer, utan framkommer ur ett rationellt
uppfyllande av alla på uppgiften inverkande villkor.

Ett flertal färgstudier ha uppgjorts med ändamål att
visa betydelsen av färgval även för brobyggnader.

LITTERATUR

Eisen im Hochbau, sjunde upplagan, av Verein Deutscher
Eisenhüttenleute, 1928. Verlag Stahleisen m. b. H.,
Düsseldorf, och Julius Springer, Berlin. Pris ej angivet.

Det föreliggande verkets syftemål torde vara alltför väl
bekant att här närmare behöva beröras. Den nya upplagan
är en volym på 762 sidor, format 15 X 23 cm, och innebär
sålunda en högst betydande utvidgning jämfört med
föregående. Bland tillökningarna märkas en del värdefulla
tabeller över bärkraften av tryckta strävor av vinkeljärn
samt tabeller över en del i praktiken vanligt förekommande
sammanställningar av profiljärn och plåtar, ni. m.

Det bör särskilt påpekas, att de elementära
profiljärns-tabellerna äro något ändrade. Så liar exempelvis vinkel-

järnsprofilen 50 X 75 uteslutits, varjämte förut såsom
onormala upptagna vinkeljärn numera icke angivas som
onormala.

Totalintrycket av den nya upplagan är, att verket tagit
ännu ett steg mot sitt mål att vara en möjligast fullständig
hjälpreda för envar som på ett eller annat sätt är sysselsatt
med konstruktioner i järn. En allmän innehållsöversikt
såväl som en detaljerad innehållsförteckning underlätta
bokens användning. Den är förtjänstfullt ordnad och
uppställd, samt föreligger i en tilltalande utstyrsel. Den är
visserligen utarbetad för tyska förhållanden och grundad på

1 Tyskland gällande bestämmelser, men i bokens natur
ligger, att den i det stora hela kan med fördel brukas även här
hemma.

P. W. W.

Der Eisenbahnoberbau im Deutschen Reich. Ein
Handbuch für Lernende und Lehrer des Eisenbahnwesens. Av
dr-ing. Heineich Sau.er, direktör vid riksbanan och ledamot
av riksbandirektionen i Regensburg. 336 sidor, 143 bilder,

2 tabeller, 2 planscher och 1 karta. Pris 15 Rm.

Handboken utgör en del av all den litteratur, som utgives

av ett förlag, tillhörande den trafikvetenskapliga
undervisningsföreningen vid de tyska riksbanorna. Boken meddelar
i populär form en översiktlig redogörelse för de tyska
riksbanornas överbyggnad, omfattande skenor, syllar och
ballast, samt för dessas underhäll. Motsvarande avdelning av
våra statsbanors banlära omsluter 71 sidor mot här
föreliggande 336, däri den tyska grundligheten framträder på ett
karakteristiskt sätt. Ett namn- och sakregister underlättar
användningen.

Bokens omfång motsvarar de läroplaner, som utarbetats
av riksbanornas undervisningskommission. Författaren till
boken anser, att denna fyller en lucka i den tekniska
litteratur, vartill lärare och elever äro hänvisade vid tekniska
högskolor och andra läroanstalter.

De nyaste framstegen på överbyggnadsområdet äro
skildrade. Några exempel ur redogörelsen lämnas här.

Så ägnas skenskarvsproblemet en ingående
uppmärksamhet. Bland annat beskrives skenornas hopsvetsning,
varigenom den vanliga skenskarven och luckan mellan
skenorna skulle kunna undvikas. Vid spårvägarna förekommer
som bekant skensvetsning. Tyskarna hålla på med liknande
försök vid järnvägarna; i tunnlar synas försöken ha slagit
väl ut och på fria banan anordnas hopsvetsning av skenorna
gruppvis.

Plansch 1 och 2 illustrera konstruktionen av skena med
49 kg vikt per m med tillhörande skarv och sliper; skenan
har en huvudbredd av 70 mm, fotbredd 125 mm och en höjd
av 148 mm.

En översikt över de flesta tyska skenformerna upptager
26 typer. Det kan ifrågasättas, om icke skentyperna borde
standardiseras. Det finnes alltför många. De svenska
statsbanorna ha som bekant huvudsakligen 3 typer,
vägande ungefär 27, 34 och 41 kg per m. Det ligger nära till
hands att standardisera efter en viktökning av 7 kg mellan
typerna, sålunda 13, 20, 27, 34, 41, 48, 55 och 62 kg per m.
Tyskarna ha för övrigt både 55 och 60 kg skenor. Genom
regiering av slipersavståndet kan som bekant en èkentyp
erhålla lämplig bärighet.

Kartan utvisar bland annat stationeringsorten för alla
de tyska riksbandirektionerna, utgörande ett 30-tal, vidare
läget av bailastfabrikerna och syllinpregneringsanstalterna.
Tyskarna äga icke erforderlig tillgång till grus för ballasten
och ha därför inrättat ett flertal fabriker, som tillverka
makadamballast av masugnsslagg, basalt, granit, porfyr,
kalksten m. m., inalles av 13 olika slags råvara; en siffra
vid fabriksorten å kartan angiver råvarans art.

Lärda matematiska beräkningar av överbyggnadens
bärighet tynga icke ämnets behandling.

Boken rekommenderas.

L. Spärr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free