- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
85

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

utgiven av svenska teknologföreningen

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST 7

Redaktör: WALO FINNÉ

INNEHÅLL: Vågbildning på vägars körbanor, av överste Fr. Enblom. — Undervattensbetong, av kapten Harry Lenander.
— Beskrivning över nya Lidingöbron byggd åren 1917 till 1926. — Vèr nästa.

VÅGBILDNING PÅ VÄGARS KÖRBANOR.

Av överste Fß. ENBLOM.

Inom Svenska väginstitutet har sedan någon tid
studier över vägkorrugeringen pågått, och har jag i
anslutning härtill såsom ledamot av institutets direktion velat
lämna följande bidrag till lösning av frågan om
vågbildningens orsaker och dess undvikande.

På den tid, då hästfordonen voro allenarådande på
våra vägar, kunde man å vissa vägsträckor iakttaga en
jämförelsevis långsträckt vågbildning å de grusade
vägbanorna med en våglängd av ett par meter eller
däromkring.

Sedan motorfordonen mera allmänt kommit i bruk,
kan man återigen iakttaga en vågbildning med
väsentligt kortare våglängd, vanligen några decimeter,
enligt uppgift från Svenska väginstitutet 5 à högst 9 dm.

Att dessa vågbildningar å vägarna orsakas av
fordonens ojämna rörelser, torde alla vara ense om, och att
vågbildningen uppstår genom tryckvariationer mellan
hjul och vägbaneyta, vilken senare, om den ej är
tillräckligt motståndskraftig, erhåller fördjupningar av de
kraftigaste trycken, synes mig vara sannolikt. Genom att
fukt, stundom även fritt vatten, samlas i dessa
fördjupningar i vägbanan, uppmjukas denna och minskas dess
motståndsförmåga, varefter intrycken genom nya stötar
från fordon hastigt ökas till gropar och vågdalar.

Våglängderna äro i en och samma serie av vågor
praktiskt taget lika, vilket enligt mitt förmenande tyder
på en likformig pendel- eller svängningsrörelse hos
fordonet eller någon del av detsamma, vårföre jag i det
följande vill söka att ur denna synpunkt undersöka
problemet.

Tiden för en svängning är beroende av den svängande
kroppens massa och av de krafter, som åverka samma
kropp, och detta på så sätt, att svängningstiden ökas
med ökad massa hos den svängande kroppen, men
minskas med ökning av de krafter som åverka densamma.

Fordonens inverkan på vägbanan är huvudsakligen
beroende av de mot vägen nära vinkelräta och lodräta
svängningarna, som äro av den största betydelsen,
var-före i denna undersökning kan bortses från svängningar
i. andra, närmare vågräta riktningar.

De svängningsmassor, som vid ett motorfordon böra
tagas i betraktande, äro dels hjulen med tillhörande
axlar och andra mellan hjul och vagnsfjädrar belägna
delar, de s. k. ofjädrade delarna, dels hela fordonets
ovan fjädrarna belägna vagnskorg med motor och andra
därmed fast förbundna delar samt lasten. Av dessa
fordonets olika delar kunna framhjulen komma uti en av
bakhjulen oberoende svängningsrörelse och tvärtom
kunna bakhjulen svänga oberoende av framhjulen.
Bakhjulen kunna även i viss mån svänga oberoende av
varandra, ehuru impulser genom axeln från det ena hjulet
lätt kan sätta det andra i liktidiga svängningar. Likaså

kan bakvagnen svänga i lodrät riktning, utan att
fram-vagnen behöver deltaga i den lodräta rörelsen på annat
sätt, än att den måste vrida sig kring någon axel.

För en förberedande teoretisk behandling av
problemet är det ändamålsenligt och lämpligt att inskränka sig
till beräkningar angående rörelserna hos ett hjul och hos
den på detta hjul vilande delen av vagnen. Om nämligen
det andra hjulet på samma axel jämte motsvarande del
av vagnen tänkas svänga samtidigt, bliva rörelserna på
de bägge tänkta systemen identiska, alldenstund
massorna äro lika och krafterna i varje ögonblick lika,
Inverkan av samtidiga rörelser hos det andra hjulparet och
motsvarande del av vagnen äro obetydliga och kan
korrigering i de förberedande beräkningarna ske genom
att i problemets vidare behandling beräkna de störningar
i huvudsvängningarna, som kunna åstadkommas genom
de små ytterligare krafter och massor, som kunna
inverka.

Vidare bör beaktas, att hjulvikten är liten i
förhållande till vagnvikten (omkring 1/5), vårföre, då även de
angripande krafterna fjäderspänningen och
hjulrings-trycken äro olika, svängningsrörelserna ej kunna bliva
till tiden eller frekvensen sammanfallande, utan kunna,
som nedan skall visas, de långsamma svängningarna hos
vagnen studeras oberoende av de hastigare
svängningarna hos hjulet och tvärtom kunna hjulets svängningar
således studeras under antagande av, att vagnen i övrigt
rör sig utan svängningar i en rak bana, jämnlöpande
med vägbanan, samt vinkelrät mot hjulets
svängningsriktning och mot de å hjulet verkande lodräta krafterna,

Vagnens vågräta rörelse parallellt med vägbanan
inverkar ej heller på hjulets lodräta svängningsrörelser, så
länge vagnens rörelsehastighet är konstant utan ökning
eller minskning. Ej heller inverkar hjulets samtidiga
rotation kring sin axel.

Ett hjuls svängningar.

Under ovan angivna förutsättningar kunna ett hjuls
svängningsrörelser teoretiskt beräknas på följande sätt.

Hjulet antages försett med luftring.

På hjulet verka följande lodräta krafter.

Hjulets vikt = G.

Vagnsfjäders tryck = Pf, verkande nedåt.

Tryck från vägbanan — Pt, verkande uppåt.

Vid jämvikt är Pc = Pf, om den jämförelsevis lilla
hjulvikten i detta sammanhang sättes = 0, vilket så
mycket hellre kan ske, som denna tyngdkraft verkar
lika mycket accelererande under halva svängningen som
retarderande under den andra hälften varför
svängningstiden ej påverkas av densamma.

Vid ett hjuls rörelse i lodrät led ändras såväl Pf som
P„ så, att Pf ökas i mån, som vagnsfjädern hoptryckes

28 JULI
1928

ÅRGÅNG
58

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free