- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
90

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90 TEKNISK

Betongplattan i ett grundschakt utföres vanligen med
en tjocklek, uppgående till den för grundläggningen
använda sänkbrunnens etc. minsta dimension eller hälften
därav. Vid stora grundplattor nedgår man av
kostnadsskäl till en fjärdedel eller mindre. Då sänkbrunnen är
rund eller nära kvadratisk, kan bottenplattan betraktas
som en platta, upplagd på kanten resp. kanterna.

Om grunden är mycket vattenförande, kan man i ett
schakt, som torrlagts, ibland med fördel gjuta en
betong-platta på sådant sätt, att man över schaktets botten
lägger ett tjockt lager av färdigblandad betong, dock
utan tillsats av blandningsvatten. I schaktet underifrån
inträngande vatten drages upp genom massan av
kapillärkraften, så att cementen kan binda. Om
vattentillförseln härvid skulle bli för häftig, kan man låta vattnet
stiga något.

4. "Foundations of Bridges and Buildings", 2:a
upplagan, av professorerna Henry S. Jacoby och Roland
P. Davis.

I denna bok förekommer bl. a. beskrivning av ett antal
utförda karakteristiska grundläggningsarbeten i vatten.
I en del fall har undervattensbetong gjutits. Här nedan
lämnas en kort beskrivning av några dylika arbeten.

a. Grundläggning för pelare till bro å Florida East
Coast Railway. Bottendjup högst 2,4 m. Kasuner
(brunnar) av trä med 7,5 X 4,5 m planarea användes.
De voro så konstruerade, att de kunde hopsättas och
söndertagas i delar och sålunda användas flera gånger.
För grundläggningen neddrevos pålar. Pålhuvudena
avsågades 0,6 m under 1. v. y., varefter en iordningställd
kasun utan botten transporterades till platsen på en
pråm och utsattes på sin plats. En del sand i schaktet
pumpades därefter ut med en centrifugalpump, varefter
en 0.6 m tjock platta av undervattensbetong göts över
hela bottnen inom kasunen. Sedan betongen fått hårdna
under 7 dagar, länspumpa des kasunen och byggdes
formar. varefter bropelaren uppfördes.

b. Grundläggning av pelare för French River Bridge.
Träkasuner utan botten med planarea 10.8 X 6,9 m
användes. Vattendjupet utgjorde 13.2 m. Bottnen bestod
av berg. Kasunernas nedre del byggdes å land. De
flottades till platsen för pelarna, där de färdigbyggdes.
Rullar av impregnerad duk fästes i förväg på kasunernas
innersidor, längs bottnen. Då kasunerna sänkts till
bottnen å sin plats, gingo dykare ned, bredde ut duken
och placerade cementsäckar på densamma för att stänga
igen öppningar under kasunväggarna. På bergbottnen
göts först ett lager av cementbruk, varefter kasunerna
fylldes med betong, gjuten under vatten.
Undervattens-betongens sammansättning var 1:2:4.

c. Grundläggning av pelarna å Interstate Bridge över
Columbia River i Portland, Ore. Grunden utgjordes av
lös sand till stort djup. Vattendjupet var 10,5 m.
Kasuner av trä, 17,1 X 4,8 m, användes. De sänktes till
6 à 7.5 m djup under flodbädden. Grunden förstärktes
medelst pålning (90 st. för varje pelare).
Undervattensbetong göts mellan pålarna. Sedan denna hårdnat,
pumpades vattnet ut ur kasunerna, varefter pålarna
av-kapades strax under 1. v. y., och återstående betong för
resp. bropelare göts i torrlagt schakt.

För undervattensbetongen användes ett 10 tums rör
med tratt samt behållare, rymmande c:a 1,5 kbm. Sedan
första satsen betong gjutits, hölls nedre änden av röret
konstant nedsänkt i mjuk betong och röret till hela sin
längd fyllt med betong. Vid påfyllning av behållaren
upplyftes röret något, till dess att trycket blev lagom
för att tvinga betongen ut. När behållaren blivit nästan
tömd, sänktes röret ånyo.

Pålarnas övre ändar voro inbäddade i undervattens-

TID SKRIFT 28 juli 1928

betongen, så att de bildade en integrerande del av
densamma, sålunda, säkerställande pelarens stabilitet, även
om underskärning skulle äga rum.

d. Grundläggning för bro över Platte River nära
Bridgeport, Neb. Vattendjup ungefär 3 m. Öppna
kasuner av armerad betong byggdes å platsen för resp.
brostöd. Kasunernas planarea utgjorde 11,5 X 3,8 m och
höjd 3,6 m. Kasunerna försågos nedtill med egg av
timmer. De sänktes genom invändig muddring med en
skopa och genom belastning å kasunerna. Sedan dessa
erhållit sitt rätta djupläge, neddrevos betongpålar
medelst vattenspolning. Deras överkant förlades c:a 1,5
m under kasunens överkant. Över bottnen och
pålhuvudena göts ett 1,2 m tjockt undervattensbetonglager
med användande av ett rör. Efter inalles 24 timmars
bindning och hårdnande, länspumpades kasunen, och
göts återstående betong.

e. Vid grundläggningen av pelare 4 å Fraser River
bron vid New Westminster, B. C., göts
undervattensbetong å 21 m vattendjup inom en kasun.

f. Grundläggning för den i 22 våningar uppförda
Railway Exchange Bng., St. Louis, Mo. En cylindrisk trumma
med 1,8—2,4 m diam. sänktes intill c:a 14 m genom lösa
jordlager till berggrunden. Då muddringen var färdig,
göts för att erhålla täthet i bottnen ett 0,9 m tjockt lager
av undervattensbetong, l:l1/2:2. Fem à sex timmar efter
gjutningens avslutande pumpades läns och fortsattes
gjutningarna i torrlagt schakt.

g. Vid grundläggningen för en byggnad i Tonawanda,
N. Y., användes sänkbrunnar, bestående av cylindrar
(tuber) samt nedtill 0,8 diam., som sänktes ned c:a 10,5
in under markytan. Sedan muddring med spolning
utförts, apterades ett system av armering i cylindrarna,
varefter undervattensbetong göts med användande av
trattrör.

h. Norfolk and Western Railroad bridge nr 5 över
Elizabeth River vid Norfolk, Va. En brunn av 3/s"
stålplåt med 6 m diam. sänktes dels genom ett 5,5 m
tjockt lager av lös materia (dy etc.). Detta lager inom
brunnen muddrades bort. Anordnade pålar avsågades
av en dykare på 2,1 m höjd över cylinderbottnen.
Därefter göts undervattensbetong 1:2:4, upp till 0.15 m över
pålhuvudena. Undervattensbetongen fick hårdna fyra
eller fem dagar, varefter länspumpades och göts ett 0,6
m tjockt lager av betong, i vilket inlades 2 lag räls över
pålhuvudena för att mera likformigt fördela trycket.

Beträffande blandningsförhållandet för
undervattensbetong vid grundplattor anföres i förenämnda
publikation: "Foundations etc." att cementtillsatsen för dylik
betong bör vara omkring 20 % större än för betong
gjuten i torrt schakt: detta med hänsyn till vattnets
ut-tvättande förmåga.

Beträffande den s. k. cementinsprutningsmetoden
(grouting) anföres bl. a. följande.

Understundom kan det vara lämpligt att framställa
betong genom att spruta eller pressa cement in i en
naturlig sand- eller grusgrund och på sådant sätt cementera
massan till betong.

Med tillämpande av denna metod kan man,
exempelvis, gjuta en fångdamm av betong i den naturliga marken
och sålunda innesluta platsen för ett fundament, varefter
man kan schakta eller muddra bort massan innanför
fångstdammen ned till fast botten och uppbygga
fundamentet i skydd av fångstdammen.

Nämnda metod synes kunna användas för naturliga
grus- och sandlager med kornstorlekar från den hos
makadam ned till den hos fin sand. Den kan dock ej
användas vid lerhaltigt material.

Cementinsprutningsmetoden har även i en del fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free