- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
91

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 sEpt. 1928

VÄG- OCH VATTEN BYGGNADSKONST

91

tillämpats för framställande av betong i vattenhaltiga
grus- och sandlager. Cement utan vattentillsats torde
vara lämpligast för detta ändamål. Tillvägagångssättet
är i korta drag följande.

Den torra cementen blåses genom ett rör (l1/2") till
nedre änden av detsamma, där man anordnat några hål
(om 3/8" diam.). Vid rörets övre ände finnes ett
tryck-luftrör. Cementpulver sammanföres med luftströmmen,
varvid cementen följer med denna genom röret och ut
genom hålen och sålunda drives in i det naturliga
grus-eller sandlagret till hålrummen mellan partiklarna.
Cementen blandas med det i lagret förekommande vattnet
och med materialierna därstädes, varvid medverkan sker
av de luftbubblor, som genom röret pressas ut i sanden
omkring rörets nedre ände. När inblåsningen slutat,
påbörjas bildningen av cementbruk och betong. Den
erforderliga cementvolymen bör vara omkring en
femtedel av sandvolymen. I fint material erhålles betong
omkring röret på 1 kvadratfots yta av grunden vid varje
nedsänkning av röret. Cementen måste pressas ut vid
olika höjdlägen å röret, för vilket ändamål detta sakta
upplyftes under samtidig utblåsning av cement.

Man kan på detta sätt framställa betong i ett
naturligt gruslager, tydligtvis, även om det finnes ett
vattenlager ovanpå grunden, i vilket fall ett slags
under-vattensbetong erhålles.

I Amerikanska facktidskrifter (såsom Engineering
News-Record och The Worlds Ports) förekomma
beskrivningar av grundläggningsarbeten, vid vilka man
framställt undervattensbetong. Några dylika på senaste åren
utförda arbeten omförmälas nedan.

a. Charlestown Bridge, Boston, Mass.
Undervattens-betongen hade sammansättningen 1:2:5. Trattrör
användes. Rörets diameter var 14" nedtill och 11" upptill.
Röret var upphängt på en träställning. :— Av särskilt
intresse är beskrivningen om tillvägagångssättet vid
undervattensgjutningens igångsättande. Detta var i
korthet följande.

En propp av impregnerad duk ("canvas") anordnades
i tuben. Sedan infördes litet våt cement och därefter
vanlig betong, som på sådant sätt kunde nedföras genom
röret till schaktets botten utan att skadas av
underifrån inträngande vatten.

b. Harward Bridge, Boston, Mass. Vid
grundläggningen av denna bro och ett stort antal andra företag,
där undervattensarbeten förekommit, har
undervattensbetong gjutits, varvid trattrör använts, som varit
upphängt i en derrick-kran. Under gjutningsarbetet lyftes
röret vid behov upp några få tum medelst kranen och
svängdes denna sakta över området ifråga, med röret
på konstant höjd.

c. Burnside Bridge, Portland Ore. Vid
grundläggningen användes träkasuner (träkistor) med
dimensionerna 20,7 X 23,8 m och 24,4 m höjd. Grunden
förstärktes genom pålning. Medelst trattrör göts ett 11,3
m tjockt lager av undervattensbetong. Betongen
tillfördes trattröret medelst en betongränna, som närmast
tratten avslutades med ett nedåtböjt rör. Betongrännan
var upphängd i en derrick-kran. Flytande
blandare-station användes. Betongen transporterades från
biandaren och upp till rännans övre ände medelst ett
hisstorn. (Arbetet ifråga är utfört av Pacific Bridge Co.)

d. Subway under Market Street, San Fransisco.
Bottnen var mycket lös ("mud"), varför den förstärktes
medelst pålning. Ett tätande lager av
undervattensbetong göts med användande av trattrör, varefter
läns-pumpades och göts övervattensbetong. — (Arbetena äro
utförda av Tibbitts Pacific Co.)

e. Detroit River Tunnel Mich. Detta arbete är karak-

teristiskt bl. a. i det avseendet, att undervattensbetong
förekom i osedvanligt stor utsträckning. Omkring 80 000
kbm dylik betong göts. Undervattensbetongen ingår
jämväl som en integrerande del av byggnaden, i motsats
till vad eljest vanligen är fallet, då man inskränker
gjutningen av undervattensbetong till en tätande
bottenplatta e. d.

För tunnelns undervattensdel utfördes först muddring
i bottnen samt bottenavjämning, varefter man nedsänkte
stora stålrör, som omgåvos med betong, gjuten under
vatten. Efter rörens länspumpning göts på rörens
insida beklädnadsväggar av betong.

För att erhålla utvändig form till
undervattensbetongen utanför rören anordnade man vertikala ramar,
på vilka apterades plank. Utrymmet för
undervattensbetongen mellan dessa formar och röret var c:a 1,7 m
vid bottnen, 0,9 m vid sidorna och 1,4 m ovanpå rören.

Vid undervattensgjutningarna användes 3 st. trattrör.
Betongen tillreddes å en blandarestation, anordnad på en
pråm, 10,7 m bred och 47,3 m lång. Pråmen var
utrustad med 4 st., 27,5 m långa stödpålar, en i vardera
hörnet, försedda med hissanordningar. Då stödpålarna
voro nedsänkta till bottnen, var pråmen förankrad, ocli
kunde hållas alldeles. stilla vid gjutningarna, i det att
rörelser från sjöhävning eller passerande båtar
förhindrades. På pråmens ena sida voro byggda 3 st. 25
m höga hisstorn för betongens transport från de 3 å
pråmdäcket anordnade betongblandarna till trattarna
vid tornens övre delar.

Trattrören hade 12 tums diameter. De voro 24,4 m
långa, av stål och spiralnitade. Rören kunde höjas och
sänkas med stålkablar och block, som voro apterade vid
hisstornen.

Den färdigblandade betongen stjälptes från blandarna
i självtömmande korgar (tråg), som upphissades i tornen
till önskat läge. Betongen tippades där i trattarna. Vid
dessa voro anordnade små plattformar försedda med
räckverk. En man var placerad å vardera plattformen
för att aktgiva på betongen i trattröret, huruvida den
rann för hastigt eller för långsamt och giva signaler
härom till maskinisten. Det var signalmannens skyldighet
att tillse, att trattröret alltid var fyllt med betong. Om
betongen sålunda rann för hastigt, signalerades till
maskinisten att sänka röret för att stoppa flödet, och
om den rann för långsamt, upplyftes röret, tills betongen
kunde rinna fortare.

I början av arbetet anordnade man proppar av
cementsäckar i rören för att vid fyllningen hindra betongen att
nedfalla för hastigt. Under arbetets fortskridande fann
man emellertid snart, att en eller två mycket torra
betongsatser gjorde samma tjänst som nämnda propp.

Betongen gavs blöt konsistens. Den för betongen
använda singeln visade ingen benägenhet att skilja sig
från betongen. Denna befann sig alltid i långsam och
likformig rörelse, och, då den nådde sin plats å bottnen,
befann den sig under starkt vattentryck, vilket i
förening med viktförlusten bidrog till, att aggregaten ej
skilde sig åt. Betongens hastighet i röret utgjorde i
medeltal 4,2 à 4,5 m pr minut; minst 2 högst 7 m. Det
visade sig ock, att man fullständigt efter önskan kunde
reglera betongens rörelsehastighet.

Den nedre öppningen av röret hölls såvitt möjligt
nedbäddad 0,6—1,5 m i betongen, varigenom en effektiv
försegling erhölls, så att vatten hindrades att intränga
i röret. Betongytan ställde sig nästan vågrätt. Ibland
bildade sig en liten vall av betong kring rörets nedre
ände, men vid minsta rörelse å röret spred sig betongen
ut i sidled till nästan horisontal yta.

Den största kvantitet betong, som göts på en dag om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928v/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free