- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
96

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

TEKNISK TID SKRIFT

28 juli 1928

tong i (regel 1:5:7), som bekläddes med granit i
vatten-gången. Betongpelarens totalhöj d utgör c:a 25 m.

Utseendet av den färdiga klaffpelarens övervattensdel
framgår av fig. 5.

Fig. 8.

Järnvägsbron över Södertälje kanal. Kista av trä för klaffpelarens
underbyggnad, 16 juni 1919.

Undervattensbetongens sammansättning valdes till
1:3:4 eller något fetare. Konsistensen var
ungefärligen våt. Vid gjutningarnas igångsättande för de
särskilda rummen eller efter en rusning vid gjutningen
använde man en propp av mycket torr och fet blandning.
Då fyra stycken ganska nära intill varandra varande rör
samtidigt användes, ansåg man det vara fördelaktigt att
använda relativt torr betongblandning. Till följd av den
relativt ringa vattentillsatsen blev betongen ej heller så
plastisk, att den nygjutna ytan kunde ställa sig ungefär
horisontellt, fig. 11, vilket under andra förhållanden är ett
önskemål eller rent av nödvändigt, såsom när en enda
tub användes, vilken i mån av gjutningens fortskridande
flyttas horisontellt utefter ett relativt stort rum.

Sedan arbetarna blivit vana vid rörens handhavande,
ägde mera sällan rusning av betongen rum. Det visade
sig oftast vara tillräckligt att endast vrida något fram
och tillbaka å rören för att få betongen i dessa att sätta
sig i rörelse. Något litet cement och föroreningar i
aggregatet sköljdes emellertid ur under arbetets gång
och bildade siam dels å betongytan och dels i vidliggande
rum i kistan. Innan gjutningen av ett nytt fack
påbörjades, utfördes därför upprensningar medelst dykare.
Undersökningar verkställdes angående slammets
sammansättning och angående de cementkvantiteter, som
sköljdes ut vid betonggjutningen. Det befanns, att denna
avgång ej var större, än att man kunde anse sig ej hava
fått magrare undervattensbetong än c:a 1:8 (i stället
för c:a 1:7, då den lämnade biandaren).

Prover av den gjutna undervattensbetongen uttogos
och visade en hållfasthet av 202 kg pr kvcm
efter c:a en veckas hårdnande.

Undervattensgjutningen för klaffpelaren
omfattade c:a 1100 m3 betong. Arbetet utfördes
år 1919. Undervattensbetongen kostade c:a 100
kr. pr m3 med och c:a 80 kr. utan ställningar
etc. Kostnaden för betongen i säckar uppgick
till c:a 2: 50 kr. pr säck om 0,04 m3 excl. värdet
av själva säcken.

Samtidigt med utförande av
undervattens-gjutningarna träffades anordningar för
läns-pumpning av kistan och kasunen. För detta
ändamål uppställdes å stranden invid kasunen
en lokomobil samt å kasunen två st. elektriskt
drivna pumpar. Först sedan en del tätningar
m. m. verkställts å kasunen och kistans översta
del. kunde länspumpningen fullbordas, fig. 11.
Ovanpå betongytan fanns ett tunt lager av
siam, under vilket betongen var mycket god
och hård. I betongytan funnos koniska
upphöjningar vid platserna för resp. rör.

Over undervattensbetongen göts vanlig be-

Det synes vara av ett visst intresse att få en
jämförelse mellan i vårt land vanligen tillämpade
konstruktioner och arbetsmetoder vid grundläggningen av en större
bropelare och motsvarande i Förenta staterna på allra
senaste tiden, under analoga tekniska förhållanden,
vanligen använda.

Som stomme för en dylik jämförelse synas ovan
anförda byggnadsbeskrivningar m. m. kunna läggas.

Här nedan har nu undertecknad försökt att i teorien
tillämpa amerikanska metoder på det av mig på sin tid
utförda, ovan beskrivna arbetet med Södertäljebrons
klaffpelare. Framhållas bör, att detta bygge utfördes
redan år 1919 och under då rådande exceptionella
förhållanden med även i övrigt särskilda svårigheter av
allehanda slag.

I Förenta staterna skulle man sålunda sannolikt hava
utfört arbetet ungefär enligt nedanstående.

1. 1 stället för en relativt otät kista av bilat rundvirke
skulle man (oaktat de högre kostnaderna) hava byggt en
kasun av sågade bjälkar med vattentäta väggar.

2. Denna kasun med dimensionerna 18,7 X 9,8 m
skulle hava konstruerats så, att mindre antal rum
erhållits (förslagsvis 6 i st. f. 10) genom användande av
tillräckligt grova bjälkar eller genom anordnande av
lämplig sekundärkonstruktion utefter väggarna.

3. Mellanväggarna skulle utförts helt glesa (vid den
utförda kistbyggnaden voro de glesa väggarna beklädda
med bräder).

4. I stället för den å kistan anordnade kasunen av
spontad plank, stöttad av gallerverkskonstruktion, hade
man anordnat, bl. a. som gjutform tjänande väggar av
järnplåt (Va"), vilka även fått ersätta den utförda
sten-beklädnaden i vattengången. Dessa väggar skulle ej nått
längre ned än något under 1. v. y. (0,2 à 0,3 m). Den i
punkt 1 nämnda kasunen skulle följaktligen hava byggts
upp till denna nivå.

5. Ett mindre antal betongsäckar skulle hava använts,
event. sandsäckar, och tätning vid kasunens botten ändå
hava erhållits med tillhjälp av delar av presenningar el.
dyl., vilka skulle hava fästats nedtill vid kasunväggarna.
fore dess sänkande. Presenningarna hade kvarhållits i
läge genom belastning med sandsäckar och makadam.

Fig. 9,

Järnvägsbron över Södertälje kanal. Klaffpelaren. Gjutning av
undervattensbetong, juli 1919.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free