- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
107

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 sEpt. 1928

VÄG- OCH VATTEN BYGGNADSKONST

107

större täthet erhålles med stampbetong än med
gjut-betong, och att, då vattentillsatsen hålles högre än vad
som erfordras för stampbetong, tätheten avtager med
växande vattentillsats.

Det är emellertid ej tillrådligt att helt tillämpa dessa
på laboratoriet erhållna resultat i praktiken, ty vid det
praktiska utförandet av betongkonstruktioner spelar
likformigheten i betongprodukten den allra största roll för
erhållande av ett tätt murverk. Genom dyrköpt
erfarenhet torde numera blivit allmänt erkänt, att man med
stampbetong ej kan påräkna en så jämn och likformig
produkt, att den lämpar sig för betong i
vattenbyggnader, utsatta för ensidigt vattentryck.

Vid gjutbetong uppstå i allmänhet ej så stora
svårigheter att få en jämn betongprodukt, men härvidlag gäller
det att noga fasthålla vid det faktum, att en ökning i
vattentillsatsen minskar tätheten. Beträffande vatten
tillsatsen gäller alltså, att den skall hållas så låg som
möjligt, dock så stor att betongen blir fullt plastisk och får
karaktär av gjutbetong. Praktiskt sett torde detta för
ovan omskrivna blandningsförhållanden betyda, att
vattentillsatsen skall hållas i ca, 17 viktsprocent av sandens
och cementets sammanlagda vikt.

Nödvändigheten av att använda feta
betongblandningar synes ur ekonomisk synpunkt böra på sådant sätt
inverka på valet av konstruktion, att en dammtyp, i
vilken det dyrbara materialets hållfasthetsegenskaper
bättre utnyttjas, t. e. en tunn betongplatta stödd mot
mellanpelare, föredrages framför en damm av
gravitationstyp.

Av vad som ovan omnämnts angående de olika
kalkföreningarna i betongen, nämligen att ytlagren mot
luftsidan av en betongkonstruktion kunna förväntas vara
förhållandevis rikare på kalciumkarbonat än de inre
partierna synes framgå att tunna, väl luftade
konstruktioner borde besitta större beständighet gentemot
utvask-ning och sålunda borde föredragas framför mera massiva
konstruktioner.

Underhåll och reparationer.

Det har ovan framhållits, att de kvantiteter mineralier,
som genom att utlösas av läckvattnet berövas en otät
betongkonstruktion, under tidernas längd växa till
avsevärda belopp, och det har även påvisats, att om ett
medelst kalciumhydrat alkaliserat läckvatten luftas,
utfälles kalciumkarbonat vilket förlopp kan avläsas av
den allmänna förekomsten av s. k. utfällningar å
vattenbyggnader. Dessa utfällningar ha god
vidhäftningsförmåga och en ej ringa hållfasthet.

Genom praktiska försök utförda med en för ensidigt
vattentryck utsatt betongmur har det utrönts, att smärre
läckor kunna varaktigt tätas genom att låta en varm
luftström passera längs luftsidan av muren. Om
luft-ningen kan göras så pass intensiv, att samtligt
läckvatten avdunstar redan innan det ankommit till
luftsidan av betongmuren, komma tydligen samtliga
indunst-ningsrester i läckvattnet att avsätta sig inuti murverket
i de gångar och porer, varest läckvattnet passerar.

Vid försöket voro läckorna av sådan storhetsordning,
att fingret vättes vid beröring av luftsidan, och vattnet
sipprade ned efter muren. Läckningen hade pågått
under ca, 2 års tid, då försöken påbörjades. Den varma
luftströmmen från ett elektriskt värmeelement tvangs
genom anbringandet av skärmar att stryka längs
området för läckorna å murens luftsida, Efter ca. en
veckas tid voro de avskärmade läckorna försvunna.
Försöket avbröts, varvid läckorna framkommo på nytt.
Efter förnyad luftning under ca. 3 månaders tid blevo
emellertid läckorna varaktigt tätade. Vid försökets av-

slutande fanns på murens luftsida kvar en tunn
beläggning av kalkkarbonat, men vid bortskrapning härav
visade sig, att tätning hade åstadkommits innanför
betongytan. Genom försöket hade bestyrkts, att smärre läckor
med karaktär av stark fuktning kunna botas genom
intensiv luftning, vilket i sin tur synes antyda att
luft-ningens inverkan åtminstone sträcker sig så långt
innanför ytan, att det därav berörda betongskiktet blir
tillräckligt att tjäna som tätskikt,

De första läckorna i ett betongmurverk ge sig ofta
tillkänna i gjutfogar. Det finnes en mångfald anledningar
till att svagheter därstädes skola uppstå, varibland må
anföras:

1) Tillfölje betongens krympning och svällning måste
spänningar uppstå i gränsskiktet mellan vid olika
tidpunkter gjutna betongavsnitt.

2) Skiktet under en gjutfog utgöres ofta av tät och
god betong. Härtill föreligger bl. a, den
förklaringsgrunden, att arbetarna särskilt bemödat sig utföra ett.
oklanderligt arbete av den del av betongen, som kommer
att ligga öppen för kontroll. Vid arbetets startande på
nytt är det däremot ej alltid säkert, att de första skikten
bliva lika omsorgsfullt bearbetade, varför ett poröst lager
uppkommer ovan fogen, i vilket läckvattnet kan tränga
fram. Detta gäller särskilt vid stampbetong. Vid dylik
begynnande gjutning på en äldre betongyta är det
visserligen brukligt att inlägga en s. k. fetsats. Denna fetsats
har emellertid större krympning än den övriga betongen,
och det kan ur denna synpunkt ifrågasättas, om ett
dylikt förfarande är lämpligt. Direkt skadligt torde vara,
att, såsom ännu oftare praktiseras, belägga den äldre
ytan med cementvälling före pågjutningen av ny betong.
Det rena cementets avsevärt större krympning torde
nämligen utgöra risk för sprickbildning i fogen.

3) Svårighet att få fullt rent å den undre betongytan,
skador vid beträdande av betong, som börjat binda, men
som ej erhållit tillräcklig styrka för att uthärda därvid
uppstående påkänningar m. m.

Ovannämnda omständigheter utgöra skäl för att man
ej bör tillåta att en betongkonstruktion, som skall
ut-sättas för ensidigt vattentryck, utföres med andra
gjutfogar än de som planerats vid konstruktionsarbetet.
Varje sådant avsnitt av betongkonstruktionen skall
fullbordas utan att uppehåll göres i arbetets utförande.
Fogarna mellan dessa avsnitt utbildas sålunda, att fogen
erhåller om möjligt samma styrka som angränsande delar
av murverket, vilket åstadkommes medelst inläggande
av extra armeringsjärn samt genom anordnande av
för-tagningar i den först gjutna fogytan, vilka även avse
att hindra läckage längs fogytan.

Beträffande underhållet av vattenbyggnader gäller, att
inspektion regelbundet, helst en gång om året, bör
förrättas av sakkunnig person och att vid inspektionen
påvisade bristfälligheter, särskilt läckor, botas utan
uppskov. Vid dylik inspektion bör förrättningsmannen ej
inskränka sig till okulärbesiktning, utan medelst
borrning eller uttagning och undersökning av provstycken
bör han söka utröna betongens tillstånd i
byggnadskroppens inre, särskilt kring armerings järnen. Vid
reparationer har följande tillvägagångssätt brukat
till-lämpas vid statens kraftverk.

Alla skadade ytpartier borthuggas. Vid armerade
konstruktioner räknas såsom ytparti betongen utanför och
närmast innanför armerings järnen. Om vattnet läcker
fram i upphuggningen, avskärmas det tillströmmande
vattnet medelst tunna plåtar och bortledes i järnrör
utanför murverket. I den mån så synes behövligt
in-borras järnförankringar som förband mellan den
befintliga betongen och den som skall nygjutas. Sedan er-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free