- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
117

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 sEpt. 1928

VÄG- OCH VATTEN BYGGNADSKONST

117

Svårare isgång torde sålunda icke förekomma intill
hamnen. Strömsättningen därstädes har emellertid visat sig
vara synnerligen kraftig, varom finnes vidare anfört i
det nedanstående. Hamnen har byggts så långt ut från
stranden å holmen, att tillräckligt naturligt vattendjup
erhållits även för de av lotspersonalen använda större
tiänstebåtarna. Härigenom har eljest erforderlig dyrbar
och oberäknelig muddring kunnat helt undvikas.
Hamnen har förbundits med land medelst en ungefär 300
meter lång tillfartsväg av sten (fig. 10).

Hamnarmarna hava vardera en längd av c:a 45 meter
och bilda i plan en tångliknande figur. De äro åtskilda
av en c:a 9 meter bred inseglingsöppning. Å den södra
hamnarmen är anordnad parapetmur. Hamnbassängen
har en areal av nära 500 m2. Ungefär hälften härav har
ett vattendjup vid medelvattenstånd av 2,5—2 meter och
återstoden 2—1,2 meter.

Hamnarmarna tjänstgöra som såväl vågbrytare som
kaj. Verkställda utredningar visade, att det för
framställandet av förevarande hamn var lämpligast att bygga
4 stycken kasuner av armerad betong. Då någon
svårare isskjutning ej torde förekomma invid hamnen, så
ansågs det med hänsyn till kostnaderna ej nödvändigt
bekläda kasunerna med sten. Det fasta istäcket invid
hamnen kan emellertid bliva ej mindre än c:a 1 meter
tjockt. Vid stigande vattenstånd kan sålunda
lyftkraften av istäcket tänkas bliva mycket stor. Då
vågbry-tarna sålunda måste kunna emotstå såväl ganska svår
sjö soin påfrestning av tjock fast is, ansågs lämpligt
utföra kasunerna i så stora längder som möjligt.
Härigenom kunde antalet nedbringas till 4 stycken.

I inre delen av den nya hamnen var vattendjupet så
litet, att det ansågs vara fördelaktigast att från de två
inre kasunernas inre ändar anordna vågbrytare av
utfylld större sten jämte broar med bärbalkar av armerad
betong till ett gemensamt landfäste av betong.

Kasunerna byggdes på slip å Brandholmen utanför
Nyköping av Marinbetong. Jämförande beräkningar
visade, att det i förevarande fall skulle ställa sig
dyrbarare att bygga dem på närmare håll, varjämte det vore
en fördel att få arbetet utfört av en välkänd specialfirma,
vilken kunde leverera kasunerna på önskad kort tid.
Arbetena med kasunerna visas å fig. 12 och 13. Å fig. 13
visas även utseendet av den färdigställda största
kasunen. Sedan kasunerna sjösatts, bogserades desamma upp
till Rödkallen. Bogseringen verkställdes under juli
månad utan missöden. Transporten till Rödkallen, som
skedde på leverantörens risk, utfördes med ett av
lots-verkets tjänstefartyg. Totalkostnaden för kasunerna,

Fig. 11. Rödkallens lotshamn, juli 1925.

Fig. 12. Kasunbyggnad vid Nyköping för Rödkallens lotshamn, maj 1924.

inklusive transportkostnaden har uppgått till c:a 32 000
kronor.

Redan under vintern 1924 igångsattes arbetena å
platsen. Det erbjöd nämligen stora fördelar att få utföra
vissa arbeten därstädes, medan fasta isen låg kvar.
Iordningställandet av bottnen vid kasunernas lägen
utfördes sålunda från isen, varigenom ställningsbyggnader
ej erfordrades. Jämnhögt underlag erhölls för
kasunerna genom utfyllning av ett intill c:a 40 centimeter
tjockt lager av singel och grus. Vidare utfördes under
vintern en undervattensvågbrytare av sten intill
hamninloppet. Denna lades i vinkel ut från yttre kasunen för
att bereda lugnare vatten vid hamnens angöring. Större
delen av stenarbetena för nya hamnens inre del och för
tillfartsvägen samt anordnandet av grusupplag för
be-tonggjutningarna m. m. utfördes jämväl under nämnda
vinter. De omfattande transporterna utfördes vintertid
med slädskjutsar. Förbindelsen med land från den långt
ut belägna arbetsplatsen och för proviantering,
anskaffandet av arbetsredskap, material etc. uppehölls tillika
under vintertiden (mars—maj) medelst slädskjutsar och
i övrigt med motorbåtar.

Påtagligen erbjöd det svårigheter att på angivet sätt
utföra nämnda arbeten å den vintertid obebodda,
synnerligen långt ute från land och nordligt belägna
arbetsplatsen och att ordna med arbetarnas inkvartering och
vård. Därest arbetena utförts under sommartid, hade dels
tidpunkten för hamnbyggnadens färdigställande blivit
framskjuten med minst 1 år, och dels kostnaden ökats
högst betydligt. Härutinnan kunde även åberopas
erfarenhet bland annat från det ovan beskrivna hamnbygget

Fig. 13. Kasunbyggnad vid Nyköping för Rödkallens lotshamn, juni 1924.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free