- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
138

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

TEKNISK TID SKRIFT

28 juli 1928

av på viadukterna uppkommande krafter i brons
längdriktning.

Uppsättningen av överbyggnaden har genomförts utan
fasta ställningar. I fråga om viadukterna ställer sig
montaget enkelt och tarvar ingen förklaring. Bågspannen
monterades på så sätt, att vertikalerna över vederlagen
först restes och försågos i övre änden med provisoriska
förlängningar i form av järnbockar. Förstyvningsregeln
med vidsittande mittparti av bågen, dessförinnan
iordningställt i verkstaden, uthalat på pråmar och utbogserat
till platsen, upplyftes därefter med 4 st. 15 tons lyftblock.
Sedan detta skett uppmonterades de nedre bågstängerna
samt vertikalerna.

Bågspannen utlades i sin helhet vid verkstaden och
sammanborrades för erhållande av bästa möjliga
passning. Det använda montagesättet förutsatte givetvis
en dylik, noggrann förarbetning.

Som av ovanstående mycket summariska beskrivning
framgår är överbyggnaden enkel och rationell. Så gott
som samtliga i överbyggnaden ingående delar äro
engagerade i det bärande huvudsystemet bortsett från
far-banebeläggning och barriär. Fackverk hava i görligaste
mån undvikits för uppnående av det lugna utseende man
gärna eftersträvar även för järnbroar. Även ur
tillverkningssynpunkt är denna så gott som uteslutande av
helvalsade balkar bestående överbyggnad den enklast
möjliga.

Utseendet, vilket ju i detta fall är av relativt stor vikt,
synes, såvitt i brons nuvarande icke fullt färdigställda
skick kan bedömas, komma att bliva fördelaktigt.

Överbyggnaden har såväl projekterats som
detalj-konstruerats av Bergsund, och ansvaret härför har
påvilat civilingenjör Arvid Janson.

Underbyggnaden.

(Enligt uppgifter lämnade av civilingenjör Kurt Fr.
Trägårdh, Sv. a.-b. Christiani & Nielsen.)

Hamnstyrelsens anbudsprogram föreskrev, som ovan
antytts, att någon ändring av bågspannens indelning
eller brons höjdförhållanden icke finge äga rum, varför
mellanpelarnas placering var på förhand given, och
anbudsgivarna hade att utgå ifrån Hamnptyrelsens borrning
i vattendraget. Det antagna anbudet, som i
överensstämmelse härmed baserats på trenne 54 m spann över
sundet, utvisade mellanpelare, utförda på i vattnet fritt
stående betongpålar samt strandpelare nedförda till fast
bergbotten. Sedan spannindelningen över sundet
sedermera av estetiska skäl ändrats från tre till fem bågspann
utgjordes bågarnas underbyggnad av 3 st. mellanpelare,
grundlagda på betongpålar samt två strandpelare
vilande direkt å berget. Spännvidderna voro enligt detta
förslag, som betecknade ett mellanstadium, fyra
bågspann om 40 m spännvidd samt ett bågspann om 36 m
spännvidd. Lerlagret på botten hade enligt tillgängliga
uppgifter sådan mäktighet att pålarna kunde räknas
inspända 4 m ned i leran, och det under lerlagret liggande
grus och pinmolagret hade sådan tjocklek att man
ansåg, att pålspetsen kunde få tillräckligt fäste för att ej
glida på berget.

Innan någon pålning företogs, utförde emellertid
leverantören, A.-b. Christiani & Nielsen, omfattande
provborrningar på den plats där resp. mellanpelare skulle
stå, På grund av att gruslagret på sina ställen var tunt
eller t. o. m. obefintligt och berget starkt lutande ansåg
Christiani & Nielsen den tilltänkta pålgrundläggningen
på dessa punkter innebära alltför stora risker.

Skiljaktigheten mellan Hamnstyrelsens och entrepre-

nörens borrningsresultat förklaras av att Hamnstyrelsens
borrningar företagits i en linje i brons ena sida och med
ett avstånd av 10 à 20 m mellan borrpunkterna.
Avvikelserna i bottenprofilen återfinnas huvudsakligen
mellan dessa borrpunkter.

De ovan påvisade bottenförhållandena
nödvändiggjorde en ändring av grundläggningen; och
entreprenören utarbetade ett förslag, där antalet pelare på
betong-pålar reducerades till två och dessa placerades i mitten,
där ler- och gruslagret hade den största mäktigheten.
De tvenne närmast stränderna belägna pelarna
nedfördes helt ned till det fasta berget med tillhjälp av
cylindriska betongkasuner. Strandpelaren på Stora
Essingen utfördes som massig, fyrkantig betongpelare
på fasta berget, som här låg endast c:a 1 m under m. v. y.
Strandpelaren på Lilla Essingen ligger ovan vattnet och
består av endast tvenne smärre plintar, vilande å fasta
berget.

Bågspannens indelning fastställdes i samband härmed
till 5 lika stora spann à 40 m teor. spännvidd. Den 32 m
långa viadukten å Stora Essingen vilar enligt detta
definitiva förslag å tvenne mellanpelare, på betongplintar,
samt å ett landfäste med cirkulära vingmurar för
anslutning till gatan, som låg ungefär i rät vinkel mot bron.
Den 107 m långa viadukten å Lilla Essingen uppbäres av
8 st. fundament, likaledes bestående vardera av två
betongplintar, samt ett landfäste.

De omfattande borrningarna och utarbetandet av det
ändrade förslaget åstadkom naturligen en viss försening
av arbetet, vilket påbörjades först i slutet av oktober
1927.

Nedan skall lämnas en kort beskrivning över de
detaljer, som kunna vara av intresse i fråga om
grundläggningen av de cylindriska pelarna samt mellanpelarna på
pålar.

De cylindriska mellanpelarna.

Djupet till fast botten var för mellanpelaren vid Stora
Essingen 15 m, och berget var här lutande samt täckt
med ett grus och pinmolager med större stenblock av c:a
4 m mäktighet och därovan c:a 1 m lera. Leran
avlägsnades med gripskopa, men pinmon och stenarna visade
sig synnerligen besvärliga att få bort. Tvenne dykare
arbetade delvis med spolapparat i c:a tre månaders tid
för att få berget blottat och pallsprängt. Sedan detta
utförts, uppsattes en 8-kantig fångdamm, som
fastdub-bades till berget och i denna göts betong under vatten
tills en plan yta erhölls. När betongen fått hårdna sattes
ovanpå denna en armerad betongcylinder med yttre
diameter 5,7 m, utan botten. Cylindern fylldes till
betryggande höjd med betong, gjuten under vatten,
varpå cylindern länspumpades, och resten av
fyllnadsbe-tongen göts i torrhet.

Då cylindern slutade 1,2 m under m. v. y. påsattes
innan sänkningen en fångdamm av trä runt cylinderns
övre del som sträckte sig 1/2 m över m v. y. när
cylindern stod på sin plats. Fig. 5 visar cylindern i nedsänkt
läge. Sedan fyllnadsbetongen hårdnat uppmurades en
pimt, av granit, som fylldes invändigt med betong. På
en höjd av 1.30 m över m. v. y. förlades överytan, å
vilken upplagen för överbyggnaden anbringades. För den
cylindriska mellanpelaren vid Lilla Essingen
erfordrades endast pallsprängning, då berget här låg blottat.
V attendjupet var här 13 m dvs. något mindre än å Stora
Essinge-sidan. Även här var bergytan lutande.

De cylindriska mellanpelarna dimensionerades så, att
trycket på betong gjuten under vatten ej översteg 16
kg/cm2 vid normala belastningsfall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free