- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
140

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

TEKNISK TID SKRIFT

28 juli 1928

1.8 m hög. Först göts en bottenkaka av betong under
vatten till 80 cm höjd och fick hårdna. Pålarna stucko
då 1 m upp i plinten. Därpå länspumpades och
kring-gjutningen av pålhuvudena kunde utföras i torrhet.
Ovanpå denna bottenkaka anbragtes sedan en
stenbe-klädd plint, lika som för de cylindriska mellanpelarna.

För att utröna pålpelarnas fjädring för
horisontalkrafter utfördes en provdragning i horisontell led med

en hydraulisk domkraft på 20 ton. Fjädringen uppmättes
med en Griots mätare till 0,7 cm, vilket praktiskt taget
exakt stämde med det teoretiskt beräknade värdet.
Fjädringen var elastisk.

Brobyggnaden i sin helhet liar betingat en kostnad av
ca 588 000 kr., vilket fördelar sig på järnöverbyggnaden
med 260 000 kr. och underbyggnaden samt farbana av
betong 328 000 kr.

FÖRSÖK ÖVER LÄNGDKRAFTERNAS VERKNINGAR I RÄLS.

Svetsningsförfarandet vinner mer och mer framgång
vid skenskarvning. Detta faktum jämte nutida
tendenser att öka rälslängden även då vanliga
rälsförbindningar användas har gjort det högeligen önskvärt att
vinna klarhet angående de längdkrafter som uppträda i
räls och rälsens förmåga att upptaga densamma.

För att i största möjliga utsträckning experimentellt
utforska dessa frågor, hava professorn O. Arnmann och
docenten C. v. Grunewaldt vid tekniska högskolan i
Karlsruhe inrättat ett provningslaboratorium.1 En
provsträcka av 45 m har byggts (fig. 1). Rälen stöder i
båda ändarna mot armerade betongblock av 2,5 m höjd
och 7,0 m längd. I ena änden mellan skenorna och
betongblocket ha inbyggts horisontalt verkande
hydrauliska pressar, med vilka kunna utövas ett tryck av 60
ton på vardera skenan. Pressarna kunna manövreras
var för sig.

De egentliga försöken föregingos av en serie för-

Fig. 1. Provsträcka i parken vid tekniska högskolan i
Karlsruhe.

beredande försök, som i första hand avsågo att
bestämma det av skarvjärn och hakskruvar utövade trycket
och de härav framkallade friktionskrafterna. I okt.
1927 påbörjades de egentliga försöken.

Först konstaterades, vid vilken längdkraft (utövad
som horisontalt tryck mot skenändarna) en rälslängd
förskjuter sig i sin längdriktning. Resultatet var att ett

i "Forschungen und Fortschritte", 4 Jahrgang Nr 26/27.

15 m rälspar (’’Reichsoberbau B") förskjutits vid ca 10
tons kraft å vardera skenan.

Ett flertal gånger undersöktes förskjutningskraften,
som erfordrades vid lösa hakskruvar och löst anliggande
klämplattor. Den härför erfordrade kraften var ca. 800
kg (vilket skulle motsvara en skenbar
friktionskoefficient av 7] > 1).

För att åtminstone tillnärmelsevis få fram storleken
av den utåt motverkande kraften, drogos åtskilliga
syllar ut under rälsen. Dragkraften utövades av ett
vindspel i horisontal riktning och den utvecklade
kraften avlästes på en inkopplad fjäderdynamometer.

Försöken visade, att man kan räkna med ett motstånd

av åtminstone = 1 400 kg/m vid järnsyllar å väl

0,625

stoppad underbädd (900 kg var den minsta kraft vid
vilken en rörelse hos syllen kunde observeras;
syll-avståndet var 0,625 m). Mellan alla försöken uträtades
rälerna och understoppades på nytt.

Sedan de förberedande försöken undanstökats
undersöktes förhållandena vid applicering av 120 tons tryck
i längdriktningen å det 45 m långa (3 rälslängder)
spåret, ävensom utböjningen förorsakad av yttre krafter å
de under tryck varande rälerna. Därvid observerades
liingd-, höjd- och sidoförskjutningar samt spänningarna
vid ändan av en skensträng.

Trycket ökades sedan stegvis med 10 ton pr skena och
de uppträdande förskjutningarna och förändringarna
fastställdes. Någon märkbar sidoförskjutning kunde
därvid icke iakttagas. Däremot inträffade från 30—60 ton
en obetydlig förändring i höjdläge. Hela rälsen höjdes
något, dock högst 4—5 mm. Även vid 70 tons tryck
var tillståndet- detsamma. Rälsens sammantryckning
var 22,8 och 24,8 mm mot beräknade ca 22 mm. När
trycket upphörde, tänjde skenorna åter ut sig, dock
icke fullständigt, till sitt gamla läge.

Trycket ökades sedan stegvis med 10 ton pr skena och
efter skenorna rammades med stockar i sidled för
utlösning av ett knäckningsfenomen. Skenorna böjde sig,
men knäckning inträffade icke.

Ovan relaterade försök hava visat att "Reichsoberbau
B" på järnsyllar har en mycket stor motståndskraft mot
påkänningar i längdriktningen och att vid väl lagd och
underhållen bana även vid längre svetsade sträckor
knäckning knappast behöver befaras. — Ytterligare
försök med större tryck komma att utföras för att vinna
fullständig klarhet i hithörande spörsmål. De
applicerade krafterna överstiga blott oväsentligt de krafter som
kunna tänkas uppkomma vid drift.

Temperaturmätningar hava även utförts och skola
fortsättas. De hittills utförda mätningarna ha visat,
såsom kunde förväntas, att skenornas verkliga
förlängning är mindre än den beräknade — större delen
kommer icke till utlösning utan upptages såsom inre spänning
i rälsen (en avsevärd del t. o. m. då skenen ligger löst).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free