- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
158

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

TEKNISK TID SKRIFT

28 juli 1928

mängd lätta, finfördelade slampartiklar, huvudsakligen
av organisk natur, vilka inom praktiskt ekonomiska
gränser icke kunna avskiljas genom vanlig
sedimentering. De göra vattnet ogenomskinligt och äro orsaken
till att det fortfarande bibehåller sin naturliga, vanligen
gråaktiga färg. Icke heller har kloakvattnets halt av
lösta organiska ämnen undergått någon nämnvärd
förändring genom slamavskilj ningen. Följden härav är,
att det partiellt renade vattnet fortfarande är
underkastat förruttnelse.

För att bliva oskadligt måste det därför ytterligare
renas, antingen genom utspädning med rent vatten eller
genom fortsatt behandling med konstgjorda medel.

För sistnämnda ändamål hava huvudsakligen tvenne
förfaranden vunnit allmännare spridning, nämligen
rening i biologiska filter och rening medelst aktiverat
siam, i båda fallen kompletterad med slutlig slamavskilj
-ning i klarbassänger. Härigenom befrias kloakvattnet
dels från återstoden av de finfördelade uppslamningarna,
så att vattnet blir klart, dels från en så stor del av de
lösta organiska ämnena, att detsamma icke vidare träder
i förruttnelse. Ett på sådant sätt renat kloakvatten kan,
utan att vålla några hygieniska olägenheter, utsläppas i
ett öppet dike utan nämnvärd renvattenföring —
reningen är med ett ord ur hygienisk synpunkt
fullständig.

Vid utbrott av vissa epidemier, såsom tyfus, rödsot och
kolera, kan det dock bliva nödvändigt att dessutom
des-inficiera kloakvattnet, vilket enklast och effektivast sker
medelst klor.

Ett viktigt och ofta förbisett moment i samband med
kloakvattnets rening är det under reningen avskilda
kloakslammets oskadliggörande.

Det under den konstgjorda reningsprocessen avskilda
slammet kan antingen i färskt tillstånd bortföras och
oskadliggöras, t. e. genom att sänkas i havet, eller också
först utruttnas samt därefter antingen i vått tillstånd
bortföras eller torkas och bortföras för att användas som
jordbättringsmedel eller till utfyllningsändamål.

1 förra fallet måste slammet bortföras dagligen eller
åtminstone ett par gånger i veckan, i senare fallet kan
det, beroende på det för slammets utruttnande
disponibla utrymmet, bortföras med längre, eventuellt flera
månaders, tidsmellanrum. Genom utruttningen minskas
slammets vattenhalt och därmed dess volym till omkring
1/4 eller mindre av det färska slammets volym, och genom
torkningen av det utruttnade slammet vinnes en
ytterligare volymreduktion till omkring hälften av det
utruttnade våta slammets.

Den slammängd, som måste bortföras, är självfallet
även beroende av den slammängd, som vid olika
slamavskilj ningseffekt hos reningsverket kvarhålles av detta.

Den erforderliga slamavskiljningseffekten hos
reningsverket och sättet för slambehandlingen äro sålunda av
väsentlig betydelse med avseende på såväl sättet som
kostnaden för slammets bortförande.

Erforderlig reningseffekt.

Det är uppenbart, att kloakvattnet icke behöver
underkastas lika vittgående konstgjord rening, om det
utsläppes i en mäktig flod eller i en obetydlig bäck, i öppna
havet eller i en liten insjö. Den i förhållande till
recipienten erforderliga reningseffekten är sålunda en fråga,
som i varje särskilt fall tarvar noggrant övervägande.
Det kan därvid vara lämpligt att först söka klargöra,
vilken effekt hos den konstgjorda reningen som under
olika förhållanden erfordras för oskadliggörande av
kloakslammet och de lösta organiska ämnena i kloak-

vattnet, för att därefter beröra frågan om den
erforderliga bakteriologiska reningseffekten.

Då kloakvattnet utsläppes i en recipient, måste —
praktiskt taget under alla förhållanden, oberoende av
recipientens beskaffenhet och användning — fordras, att
kloakvattnet före utsläppandet befrias från synliga
föremål och liknande grövre föroreningar, som endast
långsamt upplösas och därför under längre tid kunna hålla
sig svävande i vattnet eller flyta omkring på dess yta
samt därunder samla sig vid stränderna, där de
erbjuda en allt annat än tilltalande anblick. Slutsatsen
blir, att allt kloakvatten måste före utsläppandet i
recipienten underkastas åtminstone grovsilning och
skumning.

I övrigt bör effekten hos den konstgjorda reningen
rättas efter recipientens beskaffenhet och användning.
Kostnaden för den konstgjorda reningen av kloakvattnet
är i regel högre, ju större den eftersträvade
reningseffekten är. Det är därför under normala förhållanden
icke ekonomiskt försvarligt att med konstgjorda medel
rena kloakvattnet i sådan grad, att det blir renare än
vattnet i recipienten skulle vara, om denna ej behövde
mottaga ifrågavarande kloakvattentillflöde. Däremot är
det god ekonomi att i första hand utnyttja förefintliga
möjligheter till naturlig rening av kloakvattnet genom
dess utspädning med recipientens vatten och att
sålunda ej driva kloakvattnets konstgjorda rening längre
än recipientens naturliga förmåga av självrening och
dess användbarhet för andra nödvändiga ändamål
kräver.

Om kloakvattnet utsläppes i ett med måttlig hastighet
framflytande vattendrag med en vattenföring många
gånger större än kloakvattentillrinningen, kan det vara
tillfyllest att inskränka reningen till finsilning eller
t. o. m. till endast grovsilning och skumning. Slammet
bortföres av strömmen och större delen därav hindras av
vattnets hastighet att avsätta sig. Under den fortgående
rörelsen sönderdelas slampartiklarna, till en början
genom vattnets mekaniska åverkan, sedermera
huvudsakligen av bakterier och andra mikroorganismer, vilka i sin
ordning utgöra näring för högre utvecklade arter. Även
de lösta organiska föroreningarna i vattnet bliva på
liknande sätt oskadliggjorda, Såväl växt- som djurlivet i
vattnet deltager i denna vattnets självreningsprocess.
Den självrenande förmågan hos ett mäktigt vattendrag
ju avsevärd, och redan en jämförelsevis kort sträcka
nedströms om kloakutloppet kan vattendragets förorening
vara praktiskt taget hävd.

Men om utspädningen med rent vatten icke är
tillräckligt stor, för att vattendraget skall kunna
oskadliggöra det obehandlade kloakvattnet, måste detta
underkastas konstgjord rening i för ändamålet erforderlig
utsträckning. I främsta rummet gäller det därvid att
förebygga uppkomsten av ruttnande slambankar.
Kloakvattnet måste fördenskull före utsläppandet undergå
slam-avskiljning. Vid utspädningar närmare övre gränsen och
god strömningshastighet i vattendraget kan en reducerad
slamavskilj ning vara tillfyllest, under det att vid mindre
utspädningar och lägre vattenhastighet slamavskilj ningen
måste drivas längre.

Slutligen, om vattenföringen är så obetydlig, att
utspädningen ej ens förslår att trots effektiv
slamavskilj-ning vidmakthålla vattendragets självrenande förmåga,
måste kloakvattnet underkastas jämväl fullständig
biologisk rening. Såsom redan nämnts, kan denna drivas så
långt, att praktiskt taget ingen utspädning av det renade
kloakvattnet erfordras.

För det fall att recipienten icke utgöres av ett
vattendrag med till storleken visserligen växlande, men dock
oavbrutet fortgående och ensriktad vattenomsättning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free