- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
159

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 sEpt. 1928

VÄG- OCH VATTEN BYGGNADSKONST

159

utan av en vattensamling med jämförelsevis stillastående
vatten, bliva förhållandena mera komplicerade.
Reci-pientens vattenvolym är visserligen större, men
strömningarna i vattenmassan äro svagare och
vattenomsättningen till följd därav mindre samt dessutom
intermittent och till sin riktning skiftande. Den effektiva
utspädning, som kloakvattnet erfar, blir svårare att
beräkna och den erforderliga reningseffekten över huvud
i högre grad beroende av de lokala förhållandena.

I detta sammanhang förtjänar särskilt framhållas den
roll, som den "indirekta föroreningen" kan spela vid
utsläppandet av ofullständigt renat kloakvatten i en insjö,
även om dennas vattenrymd är tämligen betydande i
förhållande till den under året utsläppta
kloakvattenmäng-den.1 Om kloakvattnet undergår endast slamavskiljning,
innehåller det som nämnt fortfarande en hel del
finfördelat siam, huvudsakligen av organisk natur. Detta siam,
tilllika med de i kloak vattnet lösta organiska ämnena, vilka
genom slamavskilj ningen icke undergått någon
förändring, utgör ett ypperligt näringsmedel för alger och
kan föranleda massproduktion av dylika, vilka
miss-färga hela vattenmassan och vid sitt avdöende ruttna
och giva upphov till en besvärande stank. Under nästa
vegetationsperiod upprepas förloppet. Har en dylik alg
en gång vunnit insteg och fäste i en insjö, kan det vara
utomordentligt svårt att utrota den, och åratal kunna
förgå efter det att man övergått till fullständig rening
av kloakvattnet, innan sjön övervunnit sjukdomen.
Finnes anledning att vänta en dylik indirekt förorening,
bjuder därför omtanken att redan från början, medan det
ännu är tid, förebygga dess uppkomst genom fullständig
rening av kloakvattnet.

Havet och dess fjärdar intaga såsom recipienter för
kloakvatten en mellanställning mellan vattendrag och
vattensamlingar sådana som de ovan berörda. Den
självrenande förmågan hos en havsfjärd är oftast väsentligt
större än hos en insjö av motsvarande storlek,
framförallt emedan de ständiga vattenståndsväxlingarna i havet
sörja för en effektivare vattenomsättning. Därtill
kommer, att kloakvattnet på grund av sin lägre specifika vikt
stiger till ytan, där det jämförelsevis snabbt oskadliggöres
under inverkan av vågor, luft och ljus.

Detta är även anledningen till att föroreningen vid
öppet vatten är avsevärt mindre än då fjärdarna äro
is-belagda, såsom av Bergman verkställda undersökningar
tydligt givit vid handen.2 I senare fallet är emellertid
en temporär ökning av föroreningen ur hygienisk
synpunkt av mindre betydelse; efter islossningen förbättras
vattnets beskaffenhet anmärkningsvärt hastigt. I fjärdar,
som tillika mottaga ett starkare sötvattentillflöde,
neutraliserar sötvattnet olägenheten av den vintertiden ökade
föroreningen, i det att detsamma, såsom varande lättare
än kloakvattnet, utbreder sig i ett skyddande skikt
närmast under isen.

Den nyssnämnda skillnaden i specifik vikt mellan
kloak vattnet och havsvattnet kan även utnyttjas till
höjande av havsvattnets naturliga reningseffekt. Genom
kloakvattnets utsläppande på större djup tvingas det
nämligen att tillryggalägga en längre väg, innan det når
upp till ytan, och vägen blir desto längre, ju starkare
den sidledes riktade vattenströmningen i havsvattnet är.
Den möjlighet till intim blandning mellan kloakvattnet
och havsvattnet, som härigenom vinnes, är ett värdefullt
hjälpmedel vid kloakvattnets naturliga rening. Häri är
säkerligen också förklaringen att söka till den
väsentliga förbättring av självreningens effekt, som man lyc-

kats uppnå genom kloakutloppens förlängning ut på
djupare vatten.1

I detta sammanhang förtjänar även framhållas en
annan synpunkt av allmän betydelse, nämligen att det är
viktigare för trevnaden utmed recipientens stränder, att
vattnet närmast stränderna hålles rent än på större
avstånd från dem. Härav följer, att det är önskvärt, att
kloakvattnet, om det icke är fullständigt renat,
utsläppes på ett alltefter dess renhetsgrad avpassat mer eller
mindre stort avstånd från stranden.

I det föregående har berörts den för oskadliggörande
av kloakslammet och de lösta organiska ämnena i
kloakvattnet under olika förhållanden erforderliga effekten vid
konstgjord rening. Det återstår att nämna några ord om
den erforderliga bakteriologiska reningseffekten.

Kloakvattnet innehåller som bekant bakterier i
utomordentligt stor mängd — lyckligtvis, ty de underlätta i
hög grad de organiska ämnenas sönderdelning och
oskadliggörande. Flertalet kloakvattenbakterier äro icke
hälsofarliga, men å andra sidan kan det ej undvikas, att
kloak-vattnet, då tillfälle erbjuder sig, medför även vissa
sjukdomsalstrare tarmbakterier, vilka visserligen icke
föröka sig i vattnet, utan efter hand dö ut, men som dock
med bibehållen virulens kunna fortleva i vattnet under
flera dagar, ja veckor. Under denna tid utgöra de
självfallet en smittofara.

Kloakslammet är bärare av huvudmassan av
bakterierna, och en betydande reduktion av bakteriehalten
äger därför rum redan vid slamavskiljningen. Sålunda
kan vid effektiv slamavskiljning en bakteriereduktion
upp till 75 % ernås. Om kloakvattnet dessutom
underkastas fullständig biologisk rening, vinnes en ytterligare
förbättring, så att den totala reduktionen uppgår till 80
à 98 % av kloakvattnets ursprungliga bakteriehalt.
Praktiskt taget fullständig desinfektion kan ernås genom
klorering.

Ovan har framhållits den ekonomiska betydelsen av
att förefintliga möjligheter till naturlig rening av
kloakvattnet i första hand utnyttjas och att därför den
konstgjorda reningen av kloakvattnet icke drives längre än
recipientens naturliga förmåga av självrening och dess
användbarhet för andra nödvändiga ändamål kräver.
Även den bakteriologiska reningseffekten bör på
ekonomiskt sätt avvägas med hänsyn till de ändamål, vartill
recipientens vatten skall kunna användas. Innebörden
härav klargöres måhända bäst genom ett par exempel.

Kloakvattnet från en stad utsläppes i ett vattendrag,
vars vatten av ett längre nedströms beläget samhälle
begagnas för vattenledningsändamål. Det vore då icke
ekonomiskt försvarligt att underkasta kloakvattnet en
så genomgripande rening, att dess bakteriehalt bleve
lika låg som vattenledningsvattnets. Recipientens
vatten är nämligen i regel redan i sig självt bakteriologiskt
så förorenat, att det måste filtreras eller på annat sätt
renas; för att bliva användbart för
vattenledningsändamål. Kloakvattnets bakteriologiska rening behöver
iör-denskull ej drivas längre, än att det, efter utspädning
med recipientens vatten på vägen till vattenledningens
intag, kan vederbörligen renas vid vattenledningens
reningsverk utan särskilda åtgärder utöver dem, som i alla
händelser äro erforderliga för rening av recipientens eget
vatten. Under vissa förhållanden — t. e. om det
uppströms belägna samhället är stort i förhållande till det
nedströms belägna — kan det t. o. m. vara ekonomiskt
motiverat att höja reningseffekten hos det senare
samhällets vattenledningsverk eller anskaffa vatten från

1 K. Sondén, P. M. rörande föreslaget reningsverk för
kloakvattnet från Växjö stad, dat. 14 okt. 1919.

2 Helsingfors Stadsfullmäktiges handlingar 1924, nr 4, Bil. II.

i Helsingfors Stadsfullmäktiges handlingar 1924, nr 4, Bil. II,
sid. 7-—8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free