Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 5 jan. 1929 - Internationella samfärdselfrågor efter världskriget, av F. Vilh. Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1929
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
5
tydelse. Dess antagande beredde inga större
svårigheter.
Till slut må jag nämna, att konferensen enligt
förslag från italiensk sida uttalade en önskan om att
transitering av elektrisk energi, särskilt för
järnvägarnas behov, skulle underlättas och bli föremål för en
kommande konferens’ behandling.
Den andra allmänna samfärdselkonferensen i
Genève 1923.
Den andra allmänna samfärdselkonferensen
samlades på inbjudan av NF i Genève hösten 1923.
President var en framstående italiensk industriman,
Conti. Denna gång voro Tyskland och Ungern
inbjudna såsom likaberättigade medlemmar. Dessutom
voro inbjudna representanter för internationella
handelskammaren, för de olika internationella
flodkom-missionerna, för centralbyrån för järnvägstransporter
och för internationella unionen av
järnvägsförvaltningar m. fi.
Från Sveriges sida hade ditsänts undertecknad samt
herrar Ahlberg och K. 1. Westman. Sammankallandet
föranleddes närmast av nyss omtalade beslut i
Barcelona om järnvägskonventionens utarbetande inom
två år. Dessutom hade en konferens i Genua 1922
framhållit betydelsen av att raska på med denna
fråga.
Konvention om internationella bestämmelser rörande
järnvägar.
Konventionen om internationella bestämmelser
rörande järnvägar bragtes i hamn. ’ Grundläggande i
denna fråga är den s. k. Bernkonventionen år 189U
mellan flera europeiska stater. Vid en internationell
konferens i Bern år 1923 hade redan utarbetats två
konventionsförslag om transport av gods och om
resande inom Europa. Båda avse emellertid
förhållandet mellan förvaltningarna och trafikanterna.
Det ansågs emellertid, att även internationella
överenskommelser mellan förvaltningarna borde antagas.
Järnvägsförvaltningarna ha också med framgång
försökt att i Europa realisera teknisk enhetlighet. Men
man ansåg, att man på basis av detta borde se till.
vad som kan överenskommas mellan så många länder
som möjligt. Konventionen innehåller i stort sett icke
annat än vad som redan förut tillämpats i Sverige.
Men givetvis är mycket att göra för att förbättra
förhållandena i vad det rör de nybildade och till sina
gränser förändrade staterna. Två timmars uppehåll
vid Brenner för de italienska och österrikiska pass- och
tullrevisionerna är ju exempelvis icke i enlighet med
principen om samfärdselns underlättande.
Konvention om internationella bestämmelser rörande
havshamnar.
En annan konvention, som överenskoms var den,
som rör internationella bestämmelser rörande
havshamnar, ett testamente från Barcelona, där, såsom
nyss antytts, en "rekommendation" i detta spörsmål
beslöts.
Först och främst fastslogs i konventionen, att med
havshamnar menas hamnar, som normalt anlöpas av
havsgående fartyg och som tjäna utrikeshandeln. Den
stadgar full reciprocitet och samma behandling av alla
nationers flaggor. Den dekreterar frihet att anlöpa
havshamnarna samt att använda dem för gods och
passagerare. Den innefattar däremot icke s. k.
"cabo-tage", dvs. kustfart, och gäller icke för fiskefartyg och
fiskeprodukter.
Från svenska regeringens sida hade givits
instruktioner att söka undantaga våra inre "havshamuar"
från konventionen, exempelvis "Vaner- och
Mälarham-narna. Då jag framförde detta, svarades emellertid
genast från engelsk sida, att sådant icke kunde
medgivas och att till följd av reciprociteten Sverige, om
det undantoge inlandshamnarna, icke skulle ha
rättighet att passera kanalen mellan Liverpool och
Manchester. Då konventionen utan detta förbehåll
förelades 1927 års riksdag, förekom icke någon opposition
i denna punkt, och den ratificerades också av Sveriges
regering den 15 september 1927.
Det torde vara av intresse påpeka, att genom
antagande av denna konvention alla inne i Sverige
belägna s. k. havshamnar öppnades för utlänningar, men
att, då Sverige endast antagit punkt b i
tilläggsprotokollet till vattenvägskonventionen, småhamnar inne i
landet icke utan vidare äro tillgängliga för utländska
flaggor. Denna lilla inskränkning kan knappast vara
av någon betydelse, i synnerhet som tillträde till dem
i själva verket aldrig förbjudits, ehuru särskild
ansökan måst därom inlämnas.
Konvention om transitering av elektrisk energi.
På grund av den önskan, vilken
Barcelonakonferen-sen, som förut omtalats, uttryckt rörande transitering
av elektrisk energi, hade utarbetats ett förslag till
konvention rörande sådan transitering.
Barcelonakonferensen uttalar sålunda: "Konferensen, som anser det
önskligt, att för förbättrande av de samfärdselvägar,
vilka äro av internationellt intresse, den stat, som
äger elektrisk energi i överskott, avstår sådan åt dem.
som lida brist därpå, uttrycker sin önskan, att denna
fråga upptages till behandling."
Förslaget hade emellertid gått längre och icke
inskränkt frågan till endast samfärdsel vägarna av
internationellt intresse. Förslaget var ganska omoget
och kunde icke i oförändrad form antagas. För
Sveriges del föreslogs, att på detta för internationella
överenskommelser nya område någon konvention icke
skulle beslutas, utan att man skulle nöja sig med att
i saken göra en rekommendation.
Förslagsställarna hade säkerligen endast avsett
transitering av elektrisk energi över korta sträckor,
exempelvis något utspringande parti av ett land, som
skiljer en kraftkälla från en lämplig förbrukningsort.
Saken ställer sig emellertid annorlunda, om det gäller
längre och betydelsefullare överföring av elektrisk
energi, såsom exempelvis från Norge genom Sverige
till Danmark, en fråga, som just då var föremål för
behandling utav en av dessa länder tillsatt
kommission. En sådan transitering medför ju helt andra
följder för det transiterande landet och borde kunna
bli föremål för andra bestämmelser än dem, som
enligt föreliggande förslag dekreterar full
transiterings-frihet. Förslaget blev också under konferensen så
fullständigt omarbetat och blev till slut så urvattnat,
att dess grundläggande artikel 1 fick följande
lydelse: "Varje kontraherande stat förbinder sig att
underhandla med varje annan kontraherande stat, som
till densamma riktar en begäran om avslutande av
överenskommelse för att möjliggöra transitering av
elektrisk energi". Överenskommelsen fick trots allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
