Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 19 jan. 1929 - Vattendomstolarnas organisationsfråga, av Gösta Richert - Järnvägsekonomi och biltrafik, av Lars Akselsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TE KNISK TIDS K RIFT
5 jan. 1929
annan vattendomstol, innan de avgjorts genom laga
kraftägande utslag. En omläggning av dessa
befattningar blir därigenom nödvändig ocli d.’ras förändring
till fulltidstjänster ytterligare motiverad.
Det är därvid av särskild betydelse, att ersättningen
till vattenrättsingenjörerna sättes så hög, att för
domstolsarbetet fullt kvalificerade teknici kunna erhållas.
Till vattenbyggnadsteknisk vatt jnrättsingen jör borde
endast antagas sådan ingenjör, som genom föregående
långvarig praktik såsom konstruktör eller arbetsledare
vunnit ingående kännedom och erfarenhet om
vattenfrågors tekniska b. handling. En sådan
underbyggnad jämte de mångsidiga studier, undersökningar och
utredningar, som fulltidstjänsten skulle medföra, och
den därigenom fortsatta kontakten med den aktuella
vattenbyggnadstekniken torde utgöra en garanti mot
att vatteurättsingi njörerna — såsom på visst håll
befarats — genom fulltidstjänsten skulle komma att
avstanna i utvecklingen, och borde i stälkt bliva av stoi
betydelse för arbetet inom vattendomstolarna.
Enligt vad nyss sagts måste dessa btfattningsinni ha
va-res nu utövade enskilda praktik i huvudsak falla inom
andra lorvärvsområdjn och blir sålunda till föga nytta
för arbetet inom domstolen. Den föreslagna
fulltidstjänsten skulle däremot möjliggöra en ökad kontakt
med utvecklingen inom själva vattenbyggnadsfacket.
De agrikulturtckniska vattenrättsingenjörernas
arbete inom vattendomstolarna har i allmänhet mindre
omfattning än vattenbyggnadstckniFernas och fordrar
ofta icke heller samma grad av samarbete med
vatten-rättsdomarne. Nuvarande sammankoppling med
ordinarie lantbruksingenjörsbefattning behöver knappast
medföra några större olägenheter och medgiver dess-
utom en intim kontakt med allmänheten och med
problem av samma natur som inom vattendomstolen.
Någon ändring av dessa vattenrättsingenjörers
tjänsteställning kan därför ej anses påkallad.
Flertalet vattenrättsdomare hava föreslagit en
centralisering av domstolsverksamheten till Stockholm.
En sådan centralisering skulle medföra vissa
organisatoriska förbättringar, men fördelarna därav torde
knappast vara tillräckliga för att ersätta den bättre
kontakt mellan allmänhet och vattendomstol, som
erhålles vid nuvarande förläggning inom bygden och som
måste anses vara av största betydelse för
domstolsverksamheten. En viktig förutsättning för enhetliga
och riktiga domslut är dock att även
vattenrättsingenjörerna beredas tillfälle att — eventuellt
gemensamt med domarne — årligen sammanträda, i och för
dryftande av sådana tekniska och ekonomiska frågor,
som komma und_r vattendomstolarnas prövning.
Yattenrättsdomarne hava i sina utlåtanden
föreslagit, att fullföljd till högre instans i regel icke skulle
medgivas annat än beträffande rättsfrågor. Det torde
emellertid vara av betydelse att bibehålla möjligheten
att i högre instans vinna rättelse jämväl beträffande
andra spörsmål, särskilt som det i vattenmål ju ofta
gäller betydande värden samt komplicerade
ekonomiska och tekniska frågor. Däremot borde — utan
minskning av rättssäkerheten — fullföljd i vattenmål
kunna medgivas direkt från vattendomstol till högsta
instans, varigenom en ofta önskvärd förkortning av
domstolstiden skulle kunna vinnas samtidigt som
statens kostnader för vattenmålens handläggning skulle
avsevärt minskas.
Gösta Richert.
JÄRNVÄGSEKONOMI OCH BILTRAFIK.
Betänkande och förslag angående vissa
ekonomiska spörsmål ’berörande enskilda
järnvägar, avgivet cien 19 december 1928 av
sakkunniga, tillkallade inom
kommunikationsdepartementet (järnvägsekonomisak-kunniga).1
Ledamöter: överstelöjtnanten J. Ekelund,
ordf., överstelöjtnanten O. Bärnheim,
trafikchefen C. Carlsson, riksdagsmannen H.
La-gerkwist och direktören Å. Nerell med
kontorschefen L. Akselsson som sekreterare.
Såväl Svenska järnvägsfört ningen som
Järnvägsmanna- och Lokomotivmannaförbunden gjorde hösten
1926 utförligt motiverade framställningar till kungl.
maj:t med anhållan om en offici’11 allsidig utredning
rörande järnvägarnas och biltrafikens funktioner samt
järnvägarnas ekonomiska problem m. m. Något orne
d.lbart resultat följde ej på dessa framställningar, men
i maj 1927 inkallade kommunikationsministern den
stora järnvägs- och automoliltrafikkonfercnsen i
Stockholm, vid vilken hithörande spörsmål
diskuterades av intresserade parter, och på senhösten samma
år tillsattes icke mindre än tre olika
srkkunnigebered-ningar, mellan vilka spörsmålen i fråga uppdelades.
i Betänkandet väntas under januari månad bliva tryckt
i serien Statens offentliga utredningar.
Den första av dessa kommittéer,
motorfordonssakkunniga, ordf. landshövding Reuterskiöld, skulle
utarbeta förslag till ny motorfordonsförordning och
därmed sammanhängande författningar; i den mån
konkurrensen mellan järnvägs- och biltrafiken berörde
reglering av den yrkesmässiga biltrafiken skulle den
utredas av dessa sakkunniga, vilka även borde
försöka att närmare klarlägga den yrkesmässiga,
regelbundna biltrafikens verkliga inflytande på
järnvägstrafiken. Den andra kommittén,
järnvägsfusionssak-kunniga, ordf. landshövding Lübeck, numera
regeringsrådet Meurling, skulle undersöka möjligheterna
att på frivillighctens väg åstadkomma
sammanslagning av enskilda järnvägar till större enheter. Den
tredje kommittén slutligen,
järnvägsekonomisakkun-niga, vars betänkande här refereras, erhöll i uppdrag
att "verkställa utredning såväl av frågan, huruvida
och i vad mån ändring i gällande bestämmelser
rörande järnvägsdriften i syfte att möjliggöra
minskning av de enskilda järnvägarnas driftkostnader kan
vara erforderlig, som ock angående lämplig
omläggning av de enskilda järnvägarnas taxor i närtrafik."
Till undvikande av missförstånd rörande
utredningens innetörd framhålla de sakkunniga, att deras
uppdrag varit ganska begränsat och ingalunda avsett
en sådan utredning ur allmän samhällesynpunkt
rörande transportväsendet till lands och järnvägarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
