Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 19 jan. 1929 - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Västerås, av F. E. - Örebro ingenjörsklubb, av H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1929
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
35
neri antingen så, att rent manuellt arbete ersattes med
maskinarbete eller så, att enklare arbetskrävande
maskiner utbytas mot automatiska sådana. Mekaniseringen
är det viktigaste momentet men också det mest
komplicerade.
Vid mekaniseringen sparas arbetare och löner per
produktenhet, men i stället komma amortering och ränta
på ökat maskineri. Härigenom kunna
produktionskostnader och pris icke sänkas proportionellt mot det
sparade arbetarantalet, varigenom efterfrågan vid begränsad
marknad ej ökas proportionellt mot det sparade
arbetarantalet. Härigenom kan arbetslöshet uppstå för de
ifrågavarande arbetarna.
Yid mekaniseringen spelar arbetslönernas storlek stor
roll och mekaniseringen kan vara ofördelaktig för
ifrågavarande arbetare i motsatts till förhållandena vid
rationalisering enligt punkterna I—III.
Orsakerna till att rationaliseringen nu blivit särskilt
aktuell är den stora ökningen av reallönen, som varit en
stark objektiv anledning till mekanisering och dessutom
de stora ändringarna i alla avseenden under och efter
kriget beträffande löner, konkurrens m. m.
För att studera rationaliseringens omfattning är det
lämpligt att undersöka produktionen per arbetstimme.
Med detta som utgångspunkt uppvisade föredragshållaren
med siffror, huvudsakligen för åren 1920—27, hämtade
dels ur industristatistiken och dels från
arbetslöshets-undersökningen hur produktionen stegrats i en del fall.
Fallen analyserades resonemangsvis för att klarlägga
frågan, om ökningen var beroende på den ena eller andra
formen av rationalisering. Av analyseringen framgick
att mekaniseringen tyckes spela den viktigaste rollen.
Föredragshållaren ingick därefter, på grund av
mekaniseringens särskilt stora betydelse, på ett närmare
studium av densamma. Som faktorer att framtvinga
mekanisering framhöllos: Produktion i större skala; nya
utexperimenterade uppfinningar; lönehöjningar — spela
stor roll — och utrymmeshänsyn genom att mindre
plats erfordras för viss produktion, då automatmaskiner
användas i stället för vanliga sådana.
Som hinder för mekaniseringen anfördes:
psykologisk höghet, varpå talande exempel anfördes; svårighet
att anskaffa kapital och till slut hänsyn till folket, som
kan väntas bli utan arbete. Hindren måste så
småningom vika och fortsatt mekanisering äga rum även vid
nuvarande löneläge, ökas lönerna ytterligare blir
mekaniseringen i större utsträckning genomförd.
Till slut berörde doc. åkeeman närmare
mekaniseringens inverkan på sysselsättningen av arbetarna. För
vissa exportindustrier — en del mekaniska industrier
och pappersbruken — med elastisk marknad leder
mekaniseringen, på grund av minskade produktionskostnader
och därigenom ökad efterfrågan, till att arbetarantalet
kan ökas. I andra fall — hemmaindustrier med utländsk
konkurrens — leder mekaniseringen till minskning av
arbetarantalet, men minskningen skulle, på grund av den
utländska konkurrensen, bli ännu större, om
mekanisering icke ägde rum. En särställning intar
skogsförädlingsindustrierna, vilka äro inelastiska, emedan
råvaran är begränsad och produktionen nära maximum.
Trots att dessa industrier äro exportindustrier med
elastisk marknad har arbetarantalet minskat genom
mekaniseringen. Vid hemmaindustrier slutligen utan
utländsk konkurrens minskar arbetarantalet betydligt i
samband med mekaniseringen.
Sedan ordföranden avtackat föredragshållaren följde
en livlig diskussion med inlägg av direktör Wiking
Johnsson undervisningsrådet Fredriksson, direktör B. A. Hjort,
kapten O. Wallenberg, ingenjör O. Hellman, disponent
Barthen, direktör Egrell, byråchefen Heimbürger,
direktör Mathiasson, disponent F. Göransson, direktör
Styrman, kommerserådet Enström och docent Åkerman.
Vid diskussionen framhölls av flera talare, att
rationalisering var absolut nödvändig. Det rationaliseras
överallt i industriländerna. För att vår industri skall
kunna bestå i konkurrensen måste ett intensivt
rationaliseringsarbete bedrivas. Det framhölls också, att vi
böra kontinuerligt arbeta på problemet enligt mönster
från U. S. A. och Tyskland. Metoderna för
rationaliseringens ytterligare genomförande — mycket återstår att
göra — diskuterades ingående, samtidigt som många
exempel på vad som vunnits med rationalisering
anfördes. Det påpekades kraftigt, att mycket kan vinnas utan
kapitalutlägg genom koncentration och lämplig
planering. Detta gäller ej endast inom enstaka företag utan
även för olika företag inbördes. Genom uppdelning av
produktionen så, att det ena företaget specialiserar sig
på en artikel, det andra på en annan osv. kan av många
dåliga företag resultatet bli att även det sämsta blir
bra. Också genom noggrant observerande av tekniska
smådetaljer, det löpande arbetet, valet av arbetare samt
av uppkommande fabrikationsfel, kan mycket vinnas.
Tanken på en central för uppsamling och distribuering
av gjorda erfarenheter på "smårationaliseringens"
område framfördes.
Det betonades också att mekaniseringen bör fullföljas.
Ett par talare varnade dock för att vid kalkylering i
samband därmed räkna allt för optimistiskt. För
arbetarna är mekaniseringen till fördel, även om den
skenbart synes vara till nackdel genom minskning av
arbetstillfällena på vissa områden. Det framhölls också av
olika talare, att de hade den erfarenheten, att arbetarna
förstå detta och att rationaliseringen genom skapande
av jämn arbetstillgång snarare bidrar att lugna
förhållandena på arbetsmarknaden än tvärtom. Särskilt blir
uetta förhållandet, om rationaliseringsarbetet bedrives
kontinuerligt och med mål att höja levnadsstandarden.
Det påvisades även, att mekaniseringen i stort sett ej
1 tt till minskning av arbetstillfällena inom landet, men
omflyttning av arbetskraften äger rum. Det ligger i det
allmännas intresse, att denna omflyttning underlättas
genom lämplig yrkesuppfostran.
Vid det efter diskussionen följande festliga
samkvämet, besökt av över 200 personer, höllos i anslutning till
dagens diskussionsämne tal av direktör Edström,
landshövding Murray och statsminister Lindman. Direktör
K. G. Sjöberg och rådman Cronholm bidrogo vid
nachspielet med känd förmåga till den angenäma stämningen.
F. E.
Örebro ingenjörsklubb.1
Lördagen den 13 oktober höll klubben ordinarie
månadssammanträde å Stora hotellet under ordförandeskap
av överingenjör Hugo Wilsson. Bland behandlade
föreningsärenden märktes val av fullmäktig i Sveriges
tek-niskt-industriella skiljedomsinstitut efter framlidne
ingenjör Carl Engelbrektson. Härtill valdes
bankdirektören Gottfrid Thermæniüs. Till suppleant utsågs
överingenjör Hugo Wilson.
Liksom tre år tidigare och enligt då uttalad önskan
hade sammanträdet anordnats som "de gamlas afton",
"minnenas och glädjens helafton". Kommitterade hade
särskilt sökt samla så många gamla medlemmar som
möjligt, vilket ock i stor utsträckning lyckats. I
enlighet med sammankomstens syfte var också föredraget av
mera lättsmält och underhållande natur. På ett
kåserande och för honom så karakteristiskt roande och
underhållande sätt förde skriftställaren Levi Rickson
åhörarna på "Strövtåg i ordspråkens värld".
Släktskapen mellan ordspråk och aforismer påvisades, likaså
ordspråkens ofta höga ålder och internationella
beskaffenhet. Ordspråket framhäves i en kort sats, kort, kraftig
lärosats, den förefintliga eller förmenta egenskapen hos
något djur — högre eller lägre — eller hos människan
— särskilt den äldre eller yngre kvinnan —, varpå
talaren anförde många exempel.
........„i.ManuskripLtléskriften tillhanda den 5 dec. 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
