Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 26 jan. 1929 - Nya typer av emscherbrunnar, av Ragnar Sondén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 jan. 1929
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
43
veringsbassängerna och alltså även luftbehovet
minskas.
Dykarkroppen upptager mellersta tredjedelen av
avsättningsrummet och är i sidled (vinkelrätt mot
strömriktningen) avskild medelst träväggar, som nå
nästan upp till vattenytan. Medelst inblåsning av
tryckluft vid bottnen av dykarkroppen sker här en
intensiv luftning av avloppsvätskan. Härigenom
åstadkommes en viss aktivering av slammet med
åtföljande utfällning av en del av kolloiderna —
proceduren motsvarar aktiveringsprocessen vid metoden
med aktiverat siam.
Från dykarkroppen passerar vätskan så genom sista
delen av avsättningsrummet, där det aktiverade
slammet avsätter sig och nedsjunker i slamrummet
(motsvarande avsättningsbassängerna vid metoden med
aktiverat siam). Tiden för avsättningen beräknas till
minst 45 min.
Det renade vattnet avrinner slutligen till avloppet.
Beträffande vissa detaljer vid dykarkropparna må
följande nämnas.
a) Dykarkroppens konstruktion. I de nyare
anläggningarna av ifrågavarande slag ha
dykarkropparna i regel ej inbyggts i mellersta delen av
avsättningsrummet i fristående emscherbrunnar utan i
stället anordnats i de mellersta av en serie brunnar.
Å fig. 4 visar högra delen snitt genom en brunn med
dykarkropp; vänstra delen snitt genom en brunn för
förrening. — Av stor vikt är att dykarkropparna
konstrueras så att slammet ej får tillfälle att avsätta
sig i döda vinklar eller hörn, utan att den inblåsta
luften kommer åt att spola ren hela den inbyggda delen.
Samma sak gäller själva materialet, varav
dykarkropparna uppbyggas. Den konstruktion, som
Ruhrverband funnit lämpligast, framgår av fig; 5.
Man använder sig av enkla träribbor, som placeras
parallellt enligt figuren. Sidolutningen är nödvändig
för att hindra siam att avsätta sig på ribbornas
överyta.
Fig. 4. Emscherbrunn med dykarkropp. (Velbert.) a =
dykarkropp, b = pendelrör tör tryekluft, c — motor, d= tvärvägg,
e = slamrör, f — tömningsrör för avsättningsrummet.
För att förhindra att avsättningen stores på ömse
sidor om dykarkroppen, anordnas täta tvärväggar,
som lämpligen utföras av späntade bräder och som
sluta ca 40 cm under vattenytan (se fig. 4).
b) Luftningen kan verkställas antingen medelst
fasta perforerade rör eller medelst perforerade
pendelrör, som röra sig fram och åter under
dykarkroppen. Den senare metoden har fått den största
användningen (se fig. 4). Pendelrören drivas av en
elektromotor. Svängningstalet varierar mellan 2 och
6 pr minut vid olika anläggningar.
Såväl luftbehovet som dykarkropparnas
rymdinnehåll måste anpassas efter lokala förhållanden. I
de i Tyskland befintliga anläggningarna varierar
luftmängden avsevärt; för moderna anläggningar
beräknas luftmängden till c:a 1 lit. per sek. pr kvm
yta av dykarkroppen eller 1 kbm luft på 1 kbm
vatten, dvs. ungefär samma luftmängd som i den
anläggning med aktiverat siam, som Ruhrverband låtit
anlägga i Essen-Rellinghausen (medelst omrörning och
luftinblåsning). I en dykarkropp — liksom i de
engelska och amerikanska anläggningarna för
aktiverat siam enligt Hurd med ett luftbehov av 6 à 9 kbm
pr kbm vatten, — användes luften både för
vattenomsättningen och för syrsättningen.
För att öka effekten av den inblåsta luften, göras
dykarkropparna så höga som möjligt (i Menden
2,6 m).
c) Reningseffekt. En dykarkropp åstadkommer
endast partiell nedbrytning av de högmolekulära
organiska ämnena (kolloider och lösta ämnen) i
avloppsvattnet; detta i motsats till biologiska filter eller
anläggningar med aktiverat siam, där motsvarande
ämnen nästan fullständigt mineraliseras. Naturligtvis
Fig. 3. Emscherbrunn med dykarkropp. (Kettwig.)
Fig. 5. Ribbkonstruktion för dykarkroppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
