Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 2 febr. 1929 - Stockholms generalplan av år 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 5 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 2 FEBR.
ÅRG. 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Stockholms generalplan av år 1928. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. —
Personalnotiser — Sammanträden.
STOCKHOLMS GENERALPLAN AV ÅR 1928.
Vid teknologföreningens sammanträde i medio av
dec. f. å. lämnade, såsom förut omnämnts i denna
tidskrift, stadsplanedirektören Albert Lilienberg en
ingående redogörelse för det förslag till generalplan
för de tätare bebyggda delarna av Stockholm som
uppgjorts inom stadsplanekontoret. Sammanträdet
som var mycket talrikt besökt och i vilket deltogo
ett flertal representanter för både stadsmakterna och
staden leddes av föreningens dåvarande ordförande,
direktör Kristoffer Huldt. Då såsom även antytts ett
referat av sammanträdets yttre konturer redan influtit
i tidskriften, må i detta avseende vara nog. Det
väsentliga är nu att tillfälle bjudes intresserade att
taga del av det framlagda generalplaneförslaget
i dess slutredigerade, om än i förhållande till
föredraget i vissa stycken ändrade form. Detta återges
därför fullständigt, dock av utrymmesskäl med
utelämnande av några skrymmande bilder och bilagor.
Den efter stadsplanedirektörens föredrag inför
teknologföreningen följande livliga diskussionen med
bifallsyttringar och stark kritik skall återges i ett
följande nummer av tidskriften.
Stadsplanedirektör ALBERT LILIENBERG.
Generalplanen omfattar i
huvudsak:
1) trafikanordningar av
skilda slag,
2) stadsområdets uppdelning
för olika ändamål,
3) åtgärder för stadens
försköning och för höjande
av dess monumentalitet
och värdighet,
4) åtgärder för stadens
sanering i hygieniskt avseende.
Vid uppgörande av generalplan för del av en stad
bör hänsyn tagas till staden i dess helhet och till
kringliggande samhällen, emedan stadsdelen i fråga
givetvis tarvar förbindelse såväl med andra
stadsdelar som med kringliggande samhällen. Även vid
bestämning av olika områdens användningssätt måste
hänsyn tagas till samhällskomplexet i dess helhet.
Här i Stockholm möter det ingen svårighet att taga
sådan hänsyn, när det gäller att göra generalplan för
stadens tätare bebyggda delar, ty de punkter, där
trafikleder från ytterområden stöta till de tätare
bebyggda, centrala stadsdelarna äro av naturen
tämligen givna, liksom också gränserna för den tätare
bebyggelsen. Sålunda kan man tryggt utgå ifrån, att
mellan södra förstäderna och Södermalm förbindelser
icke behöva tänkas annat än på de punkter, på vilka
broarna för närvarande äro belägna, nämligen vid
Liljeholmen, Årsta, Skanstull och Danvikstull.
Detsamma gäller även norra stadsdelarna, där lägena
för broar vid Traneberg och Karlberg äro givna, och
där de blivande sjukhuskomplexen,
begravningsplatserna, Hagaparken och Brunnsviken begränsa
möjligheterna för utfartsleder åt detta håll. Till Lidingö
är broläget vid Ropsten fixerat, och ännu en bro över
Lilla Värtan kan erhållas endast från det höjdmassiv,
som är beläget omedelbart söder om oljehamnen.
Även inom de tätare bebyggda stadsdelarna har
naturen genom terrängförhållandena och grundens
beskaffenhet i stort sett anvisat var vissa
huvudförbindelser kunna framdragas. Sålunda är trakten
omkring Smedsudden eller Rålambshov det av naturen
anvisade läget för en västlig bro. Riddarholmen och
Stadsholmen äro naturliga fästen för broar mellan
Norr- och Södermalm liksom längre ut Beckholmen
mellan Djurgården och Söder.
Generalplanen för Stockholms tätare bebyggda
stadsdelar kan sålunda uppgöras utan att direkt
sammankopplas med de regionsplanearbeten, som
påbörjats för ordnandet av stadens vidare förbindelsei
utåt förorterna och landsbygden.
Vid bedömande av arten och storleken av de
anordningar, med vilka man bör räkna, har man tagit med
i beräkningen dels nuvarande förhållanden, dels
möjligheten att staden kan väntas växa med det av
stadens statistiska kontor beräknade antalet av i
genomsnitt 6 000 invånare per år intill dess staden nått
cirka 600 000 invånare, då utvecklingen småningom
skulle avtaga, så att invånarantalet skulle stanna vid
något över 600 000. Det har i olika sammanhang
anmärkts emot denna statistiska kontorets beräkning,
i det man ansett siffran 6 000 vara för hög, emedan
födelsefrekvensen är stadd i så stark nedgång. Härvid
bör emellertid observeras, att i en stad av Stockholms
storlek och karaktär födelsefrekvensen är mindre
utslagsgivande för folkökningen, än inflyttningen.
Denna senare är en funktion av de ekonomiska
förhållandena: där det finns arbete och guld, dit samlas
människorna.
Men det finns även andra omständigheter än
folkmängdens storlek, som äro att beakta, när det gäller
att avgöra, vilken storleksordning, man bör tillämpa
på de anordningar, som upptagas i generalplanen.
Sålunda är t. e, här i Stockholm antalet rum ännu
ganska litet i förhållande till invånarantalet, men
det är statt i höjning. Medan i Stockholm nu bo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
