Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 2 febr. 1929 - Stockholms generalplan av år 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
63
kan givas en god fortsättning söder om Södra station
och under dess tillfartsspår med fortsättning västerut
i det utrymme, som blir ledigt, när järnvägen
omlägges från nuvarande sträckning över Liljeholmen
till sträckningen över Årstabron.
Folkungagatans utlopp österut mot Danvikstull är
för närvarande synnerligen trångt och krokigt,
medförande stora olägenheter för trafiken, vadan
lättnad här bör ske inom närmaste tid. En avsevärd del
av trafiken österut går nu från Slussen över
Stadsgården och Londonviadukten upp till Folkungagatan.
De trånga förhållandena utmed Stadsgården komma
förr eller senare att nödvändiggöra, att den
öst-gående trafiken ledes på viadukt utmed
Stadsgårdsberget. Kostnaden för en sådan viadukt har
beräknats till ungefär 3 500 000 kronor.
Trafiken från Slussen till Söder Mälarstrand bör
framdragas på sådant sätt att dess korsning med
stambanan blir planfri.
Huvudsakligen nord—sydliga förbindelseleder.
Norrmalm är för närvarande genomdraget av tre
trafikleder i nord-sydlig riktning, av vilka de två gå
belt genom stadsdelen. Dessa två äro: Vasagatan
med dess fortsättningar norrut, Tors- och
Upplandsgatorna samt Birgerjarlsgatan. Den ungefär mitt
emellan dessa belägna Sveavägen är däremot än så
länge icke fullbordad längre än från Ynglingagatan
i norr till Kungsgatan i söder. Dess fortsättning
söderut är emellertid fastställd till Hamngatan, och
därför erforderliga fastigheter hava inköpts av staden.
Ett antal av tre genomgående gator är ett minimum
av trafikleder i nord-sydlig riktning inom ett så trångt
och så livligt trafikerat stadsområde som Norrmalm
är, där till yttermera visso en intensiv citybildning
pågår. Men än så länge är det en brist, att
Sveavägen icke har fastställts längre än ned till
Hamngatan. När Sveavägen dragits fram dit, måste dess
trafik söderut upptagas dels, liksom hittills, av de
smala gatorna ned till Gustaf Adolfs torg, dels av
Klarabergs- och Hamngatorna, genom vilka trafiken
får fortsätta fram till de söderut ledande trafiklederna:
Vasagatan och gatorna utmed Kungsträdgården.
Häri ligger en betänklig fara i trafikhänseende.
Som ovan nämnts äro Klarabergs- och Hamngatorna
ett led i den enda helt genomgående öst-västliga
pulsåder, som till rimlig kostnad kan erhållas genom de
norra stadsdelarna. Det kan under sådana
omständigheter icke vara riktigt att till den centrala och
framdeles mest trafikerade delen av denna pulsåder
leda in även den stora nord-sydliga trafikledens,
Sveavägens, avsevärda trafik. Även Vasagatan skulle
genom ett sådant trafiksystem bliva överbelastad, om
den skulle leda trafiken till broar från Tegelbacken,
och Kungsträdgården skulle komma att bli lidande
såsom park.
Det är därför en tvingande nödvändighet att
bereda Sveavägens trafik fullgott utlopp söderut från
Hamngatan räknat.
De gator, som från den punkt, där Sveavägen
träffar Hamn- och Klarabergsgatorna, nu leda ned till
Gustaf Adolfs torg, äro så smala och delvis bebyggda
med så pass dyrbara byggnader, att vidgningar av
desamma skulle medföra betydande kostnader utan
att dock därmed något gott resultat skulle uppnås.
Det finnes därför
ingen annan utväg för
att bereda Sveavägens
trafik utlopp söderut
än att draga själva
Sveavägen direkt ned
till Gustaf Adolfs torg.
Lyckligtvis går
Sveavägens axel i sådan
riktning (se fig. 9), att
gatan till en bredd av
24 meter kan
neddragas i rak linje till
Gustaf Adolfs torg utan
att Skandinaviska
bankens fasad utmed
torget behöver rubbas.
Bredden 24 meter bör
dock med hänsyn till
torgets gestaltning icke
tillämpas just vid
gatans mynning i torget.
Mellan detta och
Hamngatan skulle Sveavägen
komma att gå igenom
de sämsta kvarteren å
nedre Norrmalm,
nämligen kvarteren utmed
Norra Smedjegatan,
vilka äro i stort behov
av sanering.
Brunkebergstorg däremot skulle bli oberört av gatans
fortsättning söderut.
När det vidare gäller att avgöra, vilka åtgärder,
som böra vidtagas till att föra trafiken från nämnda
tre genomgående gatuleder vidare söderut bör man,
liksom vanligen när det gäller att ordna trafiksystem,
eftersträva, att trafiken kommer att flyta fram så
naturligt som möjligt, ungefär som en vattenström
skulle göra, om den icke reglerades.
Sålunda vore det att tvångsföra sig på trafikens
naturliga strömning, om man läte Sveavägen stanna
vid Hamngatan med påföljd att dess trafik måste
ledas åt sidorna söderut nedåt Vasagatan och
Kungsträdgårdsgatan. Däremot får man en naturlig
trafik-föring, om alla tre huvudgatorna genom Norrmalm
bli helt genomgående, och får sitt naturliga utlopp
söderut, dvs. om var och en av dem får sin
förbindelse över Norrström. Vasagatan har redan sin i
Vasabron, Norrbro blir Sveavägens bro, om denna
drages ned till Gustaf Adolfs torg. Återstår då att
för Birgerjarlsgatans och Östermalms trafik skapa en
förbindelse av sådan natur, att trafiken självmant
tager denna söderut och icke tvingas att gå den för
denna trafik onaturliga vägen över Norrbro. En
sådan förbindelse anordnas lämpligen från
Blasieholmen till Skeppsbron. Göres den i form av bro, torde
dennas läge lämpligen vara i trakten av
National-museum mot slottet eller slottsbacken, såsom
framgår av bifogade fig. 8.
Sagda tre nord-sydliga förbindelseleder kunna
framdeles, när som helst så blir behövligt, kompletteras
med ytterligare en trafikled utmed Klara sjö från
Karlberg till Stadshusbron. Även denna trafikled kan
få sitt naturliga utlopp söderut å en bro väster om
Vasabron över till Riddarholmen.
Fig. 9. Sveavägens neddragande till
Gustaf Adolfs torg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
